Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Jag säger som någon innan här. Du är själv ansvarig för din egen lycka och välmående. Du kan inte lägga över en enda liten del av detta på din syster. Hon har inget med din barnlöshet att göra. Hon kan sympatisera och stötta, det är en systers roll, men det förutsätter att man också får sympati och stöttning tillbaka, i såväl mot- som medgång. Du vill ha sympati och stöttning i din motgång, och hon sitter då och lyssnar och lider med dig i mellandagarna (självklart är detta inte rätt läge för henne att smälla fram att man är gravid. Hur kan du tycka det? Nej, här gör man som din syster och låter dig vara kvällens fokus). Sen kommer en dag, ett par månader senare i det här fallet, när istället hon är i fokus. Hon annonserar sin graviditet! Nu är det din tur att vara support och säga det hon vill höra! Självklart ska du som syster visa stöttning och sympatisera med hennes glädje! Gör du inte det blir det obalans i relationen. Men vad gör du? Du blir missunnsam och beklagar dig över att du inte fick veta det på rätt sätt. Men hallå!! Du och dina känslor var inte i fokus denna gång!

Världen kan inte snurra runt dig. Vissa dagar och kvällar kan det göra det när det kommer till dig och din syster, men bara om du då kan låta den snurra runt henne när det är hennes tur. Att vänta sitt första barn är en stor sak. Men du kan inte se utanför din egen olycka och kan inte låta henne få sin stund. Varför ska hon då låta dig för fler stunder?

Att det blir avigt nästa gång du träffar din syster är enbart ditt fel. Du är den som inte beter dig systerligt och socialt rätt. Du är den som skapar splittringen i er relation.

Sen måste jag lägga till att det är en totalt orimlig tjänst att be om ett ägg. Det är inget man bara ber om sådär, framförallt inte när de enda rimliga reaktionerna enligt dig själv är att antingen svara ja eller lida av dåligt samvete resten av livet. Hur kan du ens överväga att lägga en sådan tyngd på någon annans axlar? Du låter oerhört osympatisk och självisk. Helt förblindad av din egen desperation. Hennes icke-svar är ett snällt sätt att säga nej utan att öka på splittringen er emellan. Vid det här laget förstår säkert din syster att du är oförmögen att se bortom din egen sorg och att ett nej bara skulle öppna för argumentation som aldrig kan leda till något bra. Var tacksam för hennes val att välja den lugna vägen, och respektera hennes fullt naturliga val.

Nu blev det som det blev för dig, precis som för många andra. Barn är inte möjligt för alla. Det finns många andra ljuspunkter i livet och du gör bäst i att undersöka dem. Många av dem skulle kunna innefatta din pojkvän eller din syster, men som du håller på är jag tveksam att någon av dem finns kvar för dig om ett år.

Är det för sent med storkkliniken pga av ålder? Har inte läst alla svar.

Att skaffa barn ensam tycker jag annars vore självklart som alternativ för visst, du kan få barn med en man, som inte är så närvarande sen så då kan det ändå skita sig.

Hade jag varit du hade jag kollat upp alla alternativ utomlands för att bli gravid på egen hand.

Nu är det fan skit med äggen MEN ta donerat ägg. Det blir DIN bebis, ditt blod och ditt vatten.

Sitt inte och tveka eller vänta in ett rövhål, för det är vad han är. En självupptagen idiot, en sån vill du inte ha barn med.