Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Har bara läst första sidorna, så svarar på det som framkommit där.

Det är såklart tråkigt för dig att du inte kan få biologiska barn, men du ratar också alla andra alternativ du får, vilket gör att man undrar om du verkligen genuint vill bli förälder eller om du bara försöker leva upp till en ologisk dröm. Du har en extremt konstig syn på allt som inte följer normen och verkar mer intresserad av att ha en perfekt kärnfamilj, än ett barn som du älskar villkorslöst, oavsett hur barnet blir eller vem det liknar. Många liknar inte alls sina biologiska barn heller. Och vad skulle du gjort om du fått barn med en partner som sedan lämnat dig, så att ni ändå inte blir en kärnfamllj? Sådant händer. Om du fått ett barn med funktionsnedsättning som inte passade in i din drömbild? Sådant händer också.

Ditt beteende mot din syster... Ja, vad ska man säga? Jag förstår verkligen att hon inte vill ha så mycket med dig att göra just nu. Troligtvis känner hon sig väldigt obekväm och utnyttjad. Man frågar inte om äggdonation av någon man känner, om denna aldrig antytt det själv. Och om man ändå gör det får man vara beredd på ungefär vilken reaktion som helst. Äggdonation är mycket påfrestande, både psykiskt och fysiskt. Det är inget man någonsin kan begära eller förvänta sig av någon.

Alla dina inlägg andas offerkofta, men även egoism och en skev människosyn. Gentemot din syster, din partner, ditt tilltänkta barn och alla som bryter normen. Om du ska kunna bli en bra förälder, oavsett tillvägagångssätt, måste du gå i terapi och utvecklas som person. Som du beter dig och pratar om folk i din omgivning bör du inte blir förälder i dagsläget. Det vore inte en bra uppväxtmiljö för ett eventuellt barn.