Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

JK,

Detta är möjligen det mest hatiska inlägg kag någonsin har läst. Låt mig förtydliga: när jag pratade om min situation med min "syster" I somras kunde hon enbart fortsatt vara negativ, som alltid. Jag behövde ställa frågan för mig, för det hade varit det absolut näst bästa alternativet för mig. Hon blev inte gravid förrän ca 4 månader senare.

Under mellandagarna, när jag pratade med henne, så berättade hon att hon (ännu en gång) misslyckats med att lämna in masters uppsats, som hon denna gången hade tagit tjänstledigt för att göra. Hon hade varit"sjuk", så den kom inte in i tid. Jag uttryckte min djupaste sympati, för att hon mått så dåligt, så att hon ännu en gång inte fått klart den. Att hon verkligen borde kolla upp varför hon mått så dåligt och jag uttryckte min oro för henne. Att hon med gott mod tog emot denna empati, för att hon fått den 'sjukdom' jag så innerligt kämpat för, känns faktiskt helt bisarr. Hon visste naturligtvis att hon inte var sjuk, utan gravid. Sympatiskt? Inte i mitt tycke.

När hon I klang och jubelsång meddelade att hon blivit välsignad med LYCKAN, svarade jag naturligtvis med ett stort grattis och att det måste kännas underbart fantastiskt. Därefter fick jag sätta nålen i magen på mig själv för ca femtio de gången. Det var första gången jag grät under sprutorna.

Att uttrycka sig så fullkomligt empati löst som du gör, gör mig riktigt ont! Du har uppenbarligen aldrig behövt kämpa med olyckan dels att vara ofrivilligt ensam, dels att kämpa med ofrivillig barnlöshet.

Jag lider av alla dessa omständigheter dygnet runt och har nu i två månaders tid endast sovit 3-5 per dygn. Jag tänker på min syster enormt mycket, men hon förefaller helt ha glömt att jag va drar på denna jordskorpa,

jag med.

På vilket sätt tycker du att det är rimligt att en partner som uttrycker barnlö gtan inte ens kan överväga att ha sex, när det ändå finns en mikroskopisk chans?

Jag var hos en gynekolog när jag var i samma ålder som min syster är nu (redan då hade jag uttryckt min oro för henne kring barnaalstrande). Jag ville undersöka att frysa ner ägg. Gynekologen avfärdade mig med att säga att jag som var så trevlog och såg trevlog ut, skulle ju inte ha några problem att hitta en partner. Men det hade jag. Det tog ytterligare fem år. Inte för att jag i te har fått skamliga förslag. Jag har heller aldrog velat 'lura' någon, så jag anser det moraliskt förkastligt.

JK, jag betackar mig för att du 'sparkar' på mig som redan ligger så djupt ner i gjyttnan att jag inte får luft. Jag skulle tro att jag faktikst har fått min syster att ta sin chans medan den fanns, för att hon nog ä få har lyssnat på min Olycka. Sedan är det sorgligt att hon inte vill ha en relation med mig. Jag har exempelvis frågat om jag fick besöka henne, men det 'passar' aldrig.

Att genom ett inlägg där jag uttrycker mina tankar, till brädden fyllt med smärta, döma ut mig som person, säger mer om dig än om mig. SÅ skulle jag aldrig göra.