Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Hej TS! Du skriver att du är rädd för att du hela tiden tänjer på dina gränser, som du tidigare har satt upp för hur du vill att ditt liv helst ska vara. Men saken är den att det är det som är att leva: att vara flexibel, att förändras när omständigheterna förändras. Det är väl survival of the fittest om man ska hårdra det.

Du har börjat acceptera att du inte kommer att få det så som du tänkte dig från början, och det börjar kännas mer acceptabelt. Och det är ju jättebra! Det är ingen förlust, inget negativt. Det är bra! Man tager vad man haver. Du ville ha ett barn som är genetiskt ditt, med en kärleksfull man/pappa. Nu har du inga egna ägg, och inte en kärleksfull partner. Därför börjat du tänka att äggdonation är en lösning. Helt rätt.

Apropå din syster så är det jobbigt. Du har det jobbigt i er relation och hon har det jobbigt i er relation. Det är inte lätt att vara den syster som längtar efter barn och inte är gravid när den andra systern blir gravid. Och det är inte lätt att vara den gravida systern heller.

Jag menar inte att strö salt i sår, även om det kommer att bli så, men jag tror att det kan vara svårt att förstå hur omfattande en äggdonation är om man inte är förälder. Innan jag fick barn hade jag nog kunnat tänka mig att donera ägg. Men sen jag blev mamma är det helt otänkbart för mig. Och att donera till en familjemedlem skulle nog eventuellt vara ännu svårare. Då skulle jag ju se barnet hela tiden, och tänk om jag skulle få för starka känslor för barnet? Om jag skulle ha svårt att koppla bort tankarna på att barnet delvis är mitt. Du och din syster har enligt din beskrivning inte den bästa av relationer och har inte haft det på flera år, och det gör saken ännu mer komplicerad. Jag förstår att din syster inte ville svara på din fråga. Jag hoppas att du också kan komma att förstå det med tiden, för er bådas skull.

Kör nu på med en äggdonation/embroydonation så att du får bli mamma. Det kommer att läka alla dina sår. Jag lovar. Du kommer att skita högaktningsfullt i alla tankar om gener när din nyfödda bebis ligger på ditt bröst. Go for it! Strunt i din partner, kör på själv innan det blir för sent. Du kommer ALDRIG att ångra dig. Däremot är jag ganska säker på att du alltid kommer att ångra dig om du inte försökte med äggdonation/embryodonation. Stort lycka till!