Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Usch för dig, TS. Jag är också ofrivilligt barnlös och det kommer inte kunna bli några barn här, så börja inte anklaga mig för att inte förstå något om saken.

Du ställer ENORMA krav på dina anhöriga, och verkar dessutom tro att allt kretsar kring dig. Du gjorde generalfel som frågade din syster om hennes ägg. Du gör generalfel för att hon sagt nej (uteblivet svar = nej). Sånt där ska den andre i så fall erbjuda helt på eget bevåg, och helst inte före personen själv fått barn så personen vet vad exakt hon ger bort.

Din syster hade INGEN skyldighet att berätta sin graviditet för dig i mellandagarna. Sättet hon berättade på var HELT rätt. Du kunde ha din superledsna reaktion helt privat där du var. Så klagar du på att hon är glad över sin graviditet, lyckan och miraklet hon går igenom. Ursäkta, får hon inte vara det eller? Din missunnsamma översittare!!! Du klagar på att hon skjutit på mastern för att hon varit sjuk, men i själva verket var gravid. MAN KAN BLI SJUK AV ATT VARA GRAVID. Du klagar på att hon är konflikträdd och inte vågar säga vad hon tycker i gruppsammanhang, fast hon vågat säga det privat till dig. Hur kan du kräva av andra att de ska vara modiga inför allt och alla? Alla är inte likadana!

DU är ju den som verkar köra er relation helt i botten. Gör inte hon (och andra) exakt som DU vill (som du inte ens sagt) så gör de fel.

Lägg av!!! Du beter dig fruktansvärt illa!

Och detta kommer alltså från en som aldrig kommer få barn, som har systrar och bröder som får barn efter barn. Deras lycka och fertilitet har INGET med min olycka att göra.