BIM MAJ, första barnet

Hur planerar ni för ert försök? Förbereder ni er något? Vid vilka dagar har ni sex? Är rädd vi har sex för sällan men svårt att hinna vara jätteaktiv

Det var ännu tydöigare ikväll så nu vågar jag skriva plussat. :)

Clearmoon, BIM 4/5, 27 år (1:a försöket)

Amandannn - bim 5/5, 20 år (1:a försöket) PLUSSAT

Mirabilis89 - Bim 5/5, 32 år (10:e försöket, tror jag?)

Link92 - BIM 5/5, 29 år (22:a försöket) PLUSSAT

Camilla82 - Bim 5/5, 38 år (6e försöket)

MsTintin - bim 6/5, 29 år (13 försöket)

Vickan 31, bim 7/5, 31 år (11:e försöket)

MAKL, bim 7/5, 27 år (8:e försöket)

DrLavernius - bim 9/5, 27 år (1:a försöket)

Stickling, bim 9/5, 33 år (10:e försöket, två missfall)

Lisen91, BIM 10/5, 29 år (10:e försöket)

Elise96 - bim 10/5, 24 år (1:a försöket)

BoringBrick92, BIM 10/5, 28 år (6:e försöket)

Gulgja - bim 10/5, 28 år, (1:sta försöket efter stabiliserade prolaktinvärden)

hellow0rld, BIM 10/5

Mimow11 BIM 11/5, 29 år (2:a försöket)

hejhejkola - BIM 12/5, 26 år (6:e försöket, 3 tidiga mf)

Emmalucy, bim 13/5, 35 år (5:e försöket, 3 år misslyckade försök med exet)

RH93, BIM 14/5, 28 år (10:e försöket)

Rungirl, BIM 14/5, 32 år (7:e försöket)

Msofie, BIM 15/5 25 år (15:e försöket)

apan95, BIM 16/5, 25 år (19:e försöket, ett mf)

NatMar005, BIM 17/5, 33 år (27:e försöket, 7 mf)

Lilja3389, BIM 20/5, 28 år 1 års försök varav 1 missfall och 3 månaders paus

Micaelaaa, BIM 20/5, 25 år (10:e försöket)

Linneadou, BIM 20/5, 29 år (1:a försöket)

Ericky, BIM 21/5, 33 år (10:e försöket)

Paperlanterns, BIM 21/5, 32 år (5:e försöket)

Molybden, BIM 22/5, 26 år (11:e försöket, 4 eller 5 äl)

Soff, BIM 24/5, 33 (14:e försöket)

Weloty, BIM 25/5, 30 år (13:e försöket)

Septemberbarn123, BIM 26/5, 21 år (7:e försöket tror jag)

Eclipse, BIM 29/5, 31år, (4:e försöket, MF på försök 3)

Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:

Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.

Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..

Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...

Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.

Tack hörni :) Har klickat hem ett startkit "Bli gravid" från NC och kommer ta tempen en gång på morgonen när jag vaknar istället för att testa flera ggr på raken. 20-30 sek känns mycket mer motiverande än att ligga o vänta i 3 minuter och fundera på om termometern ens funkar :)

Alltså det här måste vara murphys lag eller nåt. Fick precis fast gubbe på äl-test. Chansen att få ligga ikväll hade varit större om jag befunnit mig på mars och sambon kvar här på jorden... #jagärintebitter

Hade BIM igår och mensen har fortfarande inte kommit än. Jag var helt säker på att den skulle komma idag, men än så länge har den inte dykt upp. Har den inte kommit imorgon får jag åka in till stan och köpa mig ett test.

Hur lång lutealfas har ni?

Hur lång lutealfas har ni?

Hörrni, så lustigt hur allt kan vända. Kom hem till en fin middag med levande ljus och en flaska vin. En sambo som öppnade upp sig. Fina samtal och en TV som var avstängd tills vi gick och la oss. Bara vi och en massa härliga skratt. Och ett positivt ägglossningstest på det.

Tack för allt stöd och goda råd! Visade sig att mina farhågor var helt obefogade och att bristen på närhet ifrån min sambo och avståndstagandet berodde på något helt annat så som stress och skam. Det och ilskan/sorgen över alla våra MF. Stressen över remissen till Ivf osv. Känns så otroligt skönt att ha rert ut allt och extra skönt att der kom på hans initiativ. Blev så lättad och överraskad att jag började gråta när jag kom hem och såg vad han hade gjort. Min älskade, älskade sambo och livspartner. Gud, känner mig plötsligt som nykär igen, haha.

Det känns så sjukt att skriva det här, och jag tvekade länge på om jag skulle göra det överhuvudtaget. Jag tog ett test i morse, helt övertygad om att det skulle vara negativt och bara få igång den försenade mensen.

Jag hade tokfel. Jag är gravid?! Det känns helt sjukt. Och jag har skuldkänslor också, för jag vet att så många av er har kämpat så länge, och här kommer jag. Nu hoppas jag bara att pyret vill stanna.