NatMar005 skrev 2021-05-17 16:29:16 följande:
Har nu fått graviditeten medicinskt bekräftad med blodprov som jag tog i fredags och ringde idag till gyn för att boka in vul i v6 enligt vårt läkares ordination. Frågade barnmorskan jag pratade med om jag skulle kunna få gå på extra provtagning för att se så hcg stiger som det ska med tanke på att vi haft utomkveds och ma. Och alla mf med för den delen.
Då skrattade hon och sa "här överbehandlar vi inte, du får vända dig till mvc isf".
Förklarade att det inte gick pga att vi inte blir inskrivna där förrän efter v12 och då svarade hon "Jaha. Men då får du tänka som elitidrottare gör; varje graviditet du får är som en ny boll. Du får bara släppa den gamla och fokusera på den nya. Annars vinner man aldrig en match".
Frågade henne om hon tyckte det var en proffsig jämförelse och om de har för vana att svara med sådär oskön victim blaming där man antyder att de är min kassa tävlingsinstinkt som orsakar mina traumatiska missfall. Hon svarade inte och sen la jag på luren.
Känner mig så satans nergjord av vården hela tiden. Är det verkligen så jävla konstigt att jag är nervös och orolig? Måste man verkligen svara på det där okänsliga sättet när en patient är inskriven på specialistvård? Förlåt, behövde bara kräka av mig.
Tack nimär verkligen guld allihopa och jag är så glad för att jag fortfarande får hänga här med er!! Jag är tacksam för att jag är gravid, det är jag verkligen, men jag mår skit rent psykiskt. Har börjat drömma att jag får missfall, vaknar med panik och låste känna efter under täcket. Är kissnödig hela tiden men håller mig för vågar inte gå på toaletten. Alltså allt det här tär så oerhört på mig..
Men herregud skojar hon eller. Vissa människor ska inte jobba med bemötande av andra alltså. Kan du boka in en tid hos någon annan barnmorska istället? Alt vända dig till hennes överanordnare. Det är inte ett okej bemötande när de vet vilken historik ni gått igenom. Sänder en virtuell stor kram och försök inte ta åt dig åt hennes plumpa bemötande, bra du sa emot och satte ner foten att det inte var ett okej sätt att hantera de på.
Förstår det är jättejobbigt för dig psykiskt nu, hanterar du det fortfarande ensam eller har du pratat med din man? Det är inte konstigt alls att du är orolig och mår dåligt nu, alla hade vi gjort det om vi gått igenom vad ni gått igenom. Hoppas med allt jag har att denna gången stannar fröet.