Alltså hörrni, jag har varit frånvarande hela helgen och inte läst något, men jag tänkte smått att jag skulle ta ett gravtest idag (rfsu vanliga teststickor) och jag är nästan säker att jag ser ett streck, hoppas bara att det inte är spök, men tycker tillika inte det då jag testat mycket förr och aldrig fått såhär!
Hörrni, börjar fan bli nervös här. Det senaste året har jag haft ÄL på cd 15-18. Nu är jag på cd 19 och har inte ens fått en peak än. Är det någon som har fått sen/utebliven ÄL cyklen efter äggledarspolning? Enligt läkare uteblev min ÄL inte förra cyklen men cyklen innan och hade blivit rätt otrolig om denna också uteblev (trots alla tester på mig ser finemang ut)
Hörrni, så lustigt hur allt kan vända. Kom hem till en fin middag med levande ljus och en flaska vin. En sambo som öppnade upp sig. Fina samtal och en TV som var avstängd tills vi gick och la oss. Bara vi och en massa härliga skratt. Och ett positivt ägglossningstest på det.
Tack för allt stöd och goda råd! Visade sig att mina farhågor var helt obefogade och att bristen på närhet ifrån min sambo och avståndstagandet berodde på något helt annat så som stress och skam. Det och ilskan/sorgen över alla våra MF. Stressen över remissen till Ivf osv. Känns så otroligt skönt att ha rert ut allt och extra skönt att der kom på hans initiativ. Blev så lättad och överraskad att jag började gråta när jag kom hem och såg vad han hade gjort. Min älskade, älskade sambo och livspartner. Gud, känner mig plötsligt som nykär igen, haha.
Är så glad för din skull att du fått en förklaring och en så fin kväll med din sambo!
Det känns så sjukt att skriva det här, och jag tvekade länge på om jag skulle göra det överhuvudtaget. Jag tog ett test i morse, helt övertygad om att det skulle vara negativt och bara få igång den försenade mensen.
Jag hade tokfel. Jag är gravid?! Det känns helt sjukt. Och jag har skuldkänslor också, för jag vet att så många av er har kämpat så länge, och här kommer jag. Nu hoppas jag bara att pyret vill stanna.
Ååh men wow så roligt, stort grattis! Som någon annan skrev, det är inte ditt fel att det tar tid för några av oss andra. Jag förstår att du var orolig för att din mamma (och var det någon fler i släkten också kanske?) hade svårt för att bli gravid, men se hur bra det gick! För mig är det tvärtom, min mamma och syster har blivit gravida på första försöken medan jag och min sambo har försökt i mer än ett år, men på något sätt lever ändå hoppet (i alla fall vissa veckor i månaden). Som sagt, du har varit så stöttande och fin så det var roligt att följas åt den här cykeln och dela tankar och funderingar med dig Är så glad för din skull och hoppas att allt ska gå bra
Jag förstår att det såklart finns en liten oro där i bakhuvudet, men försök att trycka undan den oron så länge och fira nu med sambon och sedan med nära och kära när ni berättat för dem Vad roligt att din sambo blev så glad också! Önskar dig verkligen all lycka till och kommer att sakna dig här i tråden för du verkar vara en så himla fin person också! Stort tack och stor kram
Jag förstår att det såklart finns en liten oro där i bakhuvudet, men försök att trycka undan den oron så länge och fira nu med sambon och sedan med nära och kära när ni berättat för dem Vad roligt att din sambo blev så glad också! Önskar dig verkligen all lycka till och kommer att sakna dig här i tråden för du verkar vara en så himla fin person också! Stort tack och stor kram Stor kram!
"Det värsta som kan hända är att du har fått vara lycklig en dag till" är bland det bästa jag hört och jag kan bara instämma i allt du skriver - även i det om hur orättvist mycket i den här kampen känns, inte minst för er och allt ni behövt ta er igenom. Men ni har tagit er igenom så många svåra saker som du skriver om, och ni är fortfarande på väg mot ert framtida barn och kämpar, vilket är så beundransvärt. Tänk så lyckligt lottade ditt/dina framtida barn kommer att vara som har en mamma med den kämpaglöden, styrkan och kärleken som du redan nu visar Jag önskar verkligen att det är er tur snart, för det kommer det att bli.
Jag vet att det är många här som stressar om att man ligger för lite/för sällan runt ÄL för att det ska bli något. Vill dela med mig om hur det varit för oss.
Första plusset: hade sex långt innan ÄL, närmaste var 6 dagar innan ÄL, men räckte ju tydligen :) även om det slutade med missfall.
Denna gång: sex på CD9, CD11(dock avbrutet denna gång) och CD14. Temphöjning och ÄL CD15.
På inrådan från läkare och sköterska vid vår fertilitetsutredning slutade jag en period med ÄL-stickor och låg varannan dag från att jag började se fertilt sekret eller kände mig sugen på sex :) som de sa "när ÄL-testerna blir positiva är den fertila perioden i princip över så det är bäst är få till det innan, även om testerna såklart är en bra hjälp". Enligt dem var det sämre att ligga varje dag för att spermierna blir "utspädda" men jag har ingen annan källa på det. Vill inte skriva någon på näsan eller så, bara förmedla ett lugn om att man inte måste ligga hela hela tiden :)
Och som sagt, jag är verkligen glad enda in i själen för ditt plus!