Gud vad jag känner igen det där med boendet. Vi bor i innerstan i sthlm, i en 3 rok. Så det räcker ju egentligen. Har också tänkt att man köper hus sen när man har barn så man slipper vara det där barnlösa paret på gatan bland alla barnfamiljer. Men efter det här coronaåret börjar jag känna att ett hus skulle inte bara vara för barns skull. Det skulle vara för min skull också. Yta och gräsmatta, få påta i trädgården på sommar. Men vi avvaktar. Skulle kanske inte välja samma hus med barn som utan. Eller område.
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
ja tanken är ju såklart att det ska vara coronaanpassat utomhus, men vi får se. min kompis som är gravid vet redan om min situation och hon förväntar sig nog inte att jag ska styra upp en babyshower.. men det är väl att det känns lite jobbigt att berätta för hon som jag inte känner så bra som vill planera ihop med mig.. men jag funderar vidare och lurar på om jag kanske kan vara med och planera och fixa inför, och så får jag väl bli "sjuk" om det känns för jobbigt att vara med just den dagen. Man har ju bättre och sämre dagar när man kämpar på med ofrivillig barnlöshet. i bästa fall blir jag gravid nu den här månaden och då är det ju inget problem längre.
Jag och min sambo började leta hus redan nån månad innan vi aktivt började försöka med barn. Vi hade ju börjat prata om barn och kände att vi då ville bo i hus. Sen är vi båda rätt trötta på att bo i lägenhet. Så egentligen letar vi inte hus bara för att vi försöker skaffa barn utan också av andra anledningar. Jag vill tex skaffa hund och med våra jobb funkar det inte att bo i lägenhet då.
När vi sen hade börjat försöka så kände jag lite stress över att vi inte hittade nått. Jag trodde ju att jag skulle bli gravid ganska snabbt och kände att om huset skulle behöva renoveras så ville jag ha gjort det färdigt innan bebis skulle komma. Vi har fortfarande inte hittat något vi gillar. Men just nu känner jag egentligen ingen stress över det. Inbillar mig att det kanske kommer ta ett bra tag till innan vi lyckas, plus att vi redan bor i en rätt stor trea så det hade ju inte varit något problem att bo kvar här med en liten ett tag.
Men jag förstår vad du menar med att ett hus kanske skulle hjälpa till att få det efterlängtade barnet. Man har ju läst om många som köpt hus, skaffat hund eller liknande och helt plötsligt blivit gravida! Sen är det ju omöjligt att säga om det beror på det eller om det bara var en tillfällighet att det gick just då!
Fan också, jag fick en sån klump i magen nu. Såg att jag fått nya provresultat och det var mitt TSH som kommit in. Ligger på 4,4 vilket är högt, har legat mellan 3,6-5,6 senaste 3 åren. Förstått att man bör ligga under 2,0 om man vill bli gravid. Så nu är ju mitt humör helt sänkt. Dock så var det väl förväntat men känns ändå som ett till förbannat hinder på vägen att få hjälp.
Ja, det är inte kört eller något sånt utan det kan regleras med medicin. Får se vad de säger 31:a maj om hur vi ska göra. Blir mest förbannad på att det ska vara så jobbigt och svårt att skaffa barn. :/
Nej men tjejer, visst ser ni vad jag ser? Testade bara för att vi hade tänkt dricka bubbel ikväll, BIM är egentligen inte förrän på måndag-tisdag till veckan. Testade med ett vanligt test från Babyplan och det är ju svagt men visst är det ändå positivt? Vågar inte lite på mina egna ögon!
Hörrni, tack tack tack för alla grattis och pepp! En annan galen grej är att vi imorse innan testet bestämde oss för att tacka ja till att boka en nyproducerad fyra på markplan som blir klar nästa höst! I precis det område vi vill bo :) Så det är mycket som känns spännande nu.