Min son hatar min mat

Just i tvåårsålderna går matutvecklingen ofta tillbaka. Från att ha gillat olika smaker begränsar de sig. (Man kan tänka sig att hos naturfolk kanske barnen börjar äta mer självständigt då, och då är de bra om de inte experimenterar med okända frukter de hittar i skogen).

Mina barn har typ stannat i den fasen. 9/10 gånger säger barnen "nej, inte det igen", men självklart varierar jag maten ändå från de två favoriträtterna och uppmuntrar dem att äta. Laga mat för barn är ofta otacksamt.

Håller med föregående, mina barn gillar inte grytor och röror, utan jag fiskar upp köttbitarna och ger dem potatis/pasta/ris för sig, köttbitar/fisk för sig och "ren" majs/broccoli/morot som kokat själv och inte är såskletig för sig. De får alltså samma mat som vi vuxna, men inte hopblandad. 

Ibland förtvivlar jag och undrar om jag lagar äcklig mat, men andra jag lagat till verkar gillar den, så jag misstänker att det bara handlar om att fortsätta laga och hoppas polletten trillar ner hos dem till slut. 

Åh ja, angående att "äta det som serveras eller inte alls"... den som sagt så har inte haft ett barn som verkligen äter ingenting då flera måltider i rad. 

Jag brukar servera något som funkar okej till varje måltid - är tex köttet sådant att barnen kommer ogilla det kokar jag mycket pasta, är kolhydraterna  quinoa eller annat som barnen har åsikter om finns det korv att äta till, är all mat sådant de inte äter serveras hembakt bröd till... Men de måste smaka allt. 

Förlåt, nu kommer jag in igen! Jag har två matstrulande barn, så ämnet är något jag grubblat mycket över.

Jag har provat att låta barnen hjälpa till, och jag tycker absolut man ska göra barnen delaktiga för det är roligt att laga mat med barn och det är ett tillfälle att umgås och lära sig, men för mina barn har det inte gett ökad matlust.

Jag har fått ta till lekar, tex barnet är en haj och matbitarna små fiskar som vill komma undan, eller barnets mun är ett garage och matbilarna vill parkera sig för natten. När mina barn blivit äldre resonerade vi om näring och att smaka olika saker, men i tvåårsåldern var jag tvungen att i princip lura i dem maten.