Är jag för gammal för att bli mamma???

Du har ju blivit naturligt gravid. Så kör på.
Jag blir dock väldigt förvånad över att personer här påstår att man inte orkar med. Man behöver inte vara elitgymnast för att kunna ta hand om ett barn, det räcker med att man är tillräckligt pigg och tillräckligt i form. De allra flesta 50-åringar är detta. När man är 50 har man minst 15 år kvar i arbetslivet och det finns de som har betydligt tuffare arbete än vad det innebär att ta hand om ett barn.

Här inne kan man läsa om unga, verkligen sköra personer (fysiskt och/eller mentalt) som inte tvekar på att ha flera barn, fast de inte ens klarar att arbeta. 

Ts har dessutom en fördel, eftersom hon har blivit gravid naturligt så har hon med all säkerhet kvar en hög dos av hormoner som håller kroppen i form

Stort grattis till graviditeten! Först några frågor... var graviditeten planerad eller tänkte du att det var safe (missförstå mig inte, jag hoppas du förstår frågan) Hur långt är du gången?

Jag tycker verkligen du ska köra om du verkligen vill detta. Visst med åldern ökar ju risken för diverse sjukdomar men går det att liksom ha ngn överenskommelse med någon i din närhet att denna tillfälligt tar hand om barnet om ngt skulle ske? Vi har en person i vår närhet som blev mamma i din ålder, hon hade barn sen innan men inte hennes nya partner. INGEN dömde henne för det av oss som liksom står henne nära utan vi tyckte bara det var fantastiskt. Inga problem med barnet som nu går på lågstadiet. Jag har själv äldre föräldrar, de var yngre än dig när de fick mig men om man jämför med när jag föddes så var kanske attityderna desamma (menar att då ansågs mina föräldrar jättegamla medan idag är det väldigt vanligt att bli föräldrar i deras dåvarande ålder). Nu dog min pappa ung, jag var runt 20 och det är klart att jag då tänkte på att det varit bättre för mig om de skaffat mig tidigare (vilket var en omöjlighet eftersom de träffades sent). Min mamma har en sjukdom som kommer leda till hennes död om inte allt för många år och påverkar henne mycket. Samtidigt så är jag ju otroligt tacksam att de ändå skaffade mig och att jag fått ett liv liksom. Just pga mina gamla (på den tiden) föräldrar valde jag att skaffa barn i rättså lagom ålder, så de åtminstone fått lära känna sin mormor och får fina minnen. Med det vill jag ha sagt att... man vet aldrig hur livet behandlar en och du ska göra det som är rätt för dig, ingen har rätt att döma nån annan!

Jag håller med. Många som ojar sig över att äldre människor får barn har redan haft 2-3-4 barn med allt vad det innebär och de känner att de själva inte orkar med fler barn. Men har man inte haft barn tidigare är man ju betydligt piggare än någon som har haft 10 års vakanätter bakom sig.

Kör på TS!! Jag skulle inte ens tveka! Det låter som att livet har givit dig en härlig överraskning. Har en vän som var 46 och barnlös och plötsligt blev gravid. Det har gått toppenbra och hon och hennes man är så lyckliga. 

Vilken gåva! Det som sker är meningen! Tänker jag.....

DU ska inte bry dej så mycket om andras åsikter, känn efter inåt och följ det du känner. När du bestämt dej så jobbar du aktivt på att du valt rätt och inte velar och tvekar, älta och bli bitter är förbjudet! : )
Oavsett beslut så gäller det att du känner efter och står fast vid att detta var bäst för dej.

Numera ser familjer så olika ut, det är ensamstående äldre och yngre, familjer som skaffar barn med vänner och delar på vårdnaden osv. Så jämför inte med hur det såg ut och hur det "skulle vara" när du själv var ung...

De som letar efter det perfekta tillfället kommer aldrig att bli nöjda, även om man gör allt "rätt" och skaffar barn när man är gift, fast anställd på 100% med maxad SGI, har köpt och renoverat klart huset osv. så finns det alltid något som kunde varit bättre... CSN-lånen kunde varit avbetalda, kanske skulle man rest mer? Eller mindre? Eller sparat mer? Eller lagt pengarna på annat? Eller vidareutbildat sig? Eller var det ens rätt partner?
Är man velig och tvekar så kan man göra det hela sitt liv! Eller väljer man att köra på och hitta fördelar med det man gör.

Vad som händer i framtiden är omöjligt att veta... Bara i min närhet finns det vitt skilda livsöden:
* Familjen som gjorde allt rätt och fick barn strax före 30, där mamman dog av cancer inom något år.
* De som råkade bli gravida och alla olyckskorpar kraxade att det skulle gå åt skogen, de är fortfarande lyckliga tillsammans långt efter barnen flyttat hemifrån och alla barnen är "lyckade" dvs har jobb, hus, familjer osv.
* Den som fick Alzheimers före 50 år = det hjälpte inte att skaffa barn i 30-årsåldern, då barnen bara fick 15-20 år med sin förälder innan denne kom till "ålderdomshemmet" och var helt vårdberoende.
* Den som lever aktivt med vandring och dans långt efter 85 år = hade inte varit problem att bli förälder i din ålder då barnet hunnit växa upp och skaffa eget liv långt innan föräldern börjar få problem pga åldern.

Eftersom man inte kan planera för allt så kan man inte heller veta hur livet blir, det enda man kan göra är att köra på efter det man tycker är bäst och sen jobba aktivt på att inte ångra sig eller bli bitter...

Lycka till oavsett val!

Finns inget rätt eller fel, men vill du behålla så ska du så klart göra det.

Fördelarna är att du får ett efterlängtat barn, att du kommer att vara ledig när barnet kommer i tonåren, att du är etablerad på arbetsmarknaden, har bostad osv.

Nackdelarna ekonomiskt beror på hur din ekonomi ser ut. Du ska ha råd med en tonåring på din pension, du vill kanske inte jobba heltid när barnet är litet. När det gäller din hälsa så är det så rent generellt att ju äldre man blir desto större risk för sjukdom eller dödsfall. Men det är på gruppnivå, så det behöver inte stämma in på dig. Jag känner många kvinnor som är mellan 60 och 65, och de är pigga och aktiva på sina egna villkor. Men å andra sidan så har de vuxna barn, styr över sin egen tid, bra ekonomi. De är inte uppstyrda av barns aktiviteter, läxläsning, hämta/lämna på kvällar, nätter osv. 

Samtidigt så blir inte livet som vi tänkt oss alla gånger och då får man anpassa sig efter hur det ser ut just nu. Så vill du behålla så ska du göra det. Hoppas det går bra!

TS, du ska göra vad som känns bäst för dig. Jag är 36 år och tycker att jag är för gammal för barn, men det är min känsla. 

Sen är det såklart väldigt hög risk för missfall, faktiskt ganska otroligt om det går vägen. En vän till mig blev spontant gravid när hon var 49, men det blev missfall i vecka 9. 

Önskar dig lycka till!

Folk skaffar ju barn som 45-åringar, det är det nya normala. Så kör på. Man ska inte döma andra oavsett hur gammal man är när man skaffar barn.

Vill du ha barnet kör på!

Angående ork, visst kommer det krämpor med åren, men nog kan man ta hand om barn! Det finns ju de som arbetar på förskola hela dagarna fram till pensionen och längre än så, och tar hand om stora barngrupper. Du kommer ta hand om ETT barn som dessutom är ditt eget. Barn GER energi, inte bara tar.

Vet folk som är 75+ som har mer ork och energi än jag som är 40.

Nuförtiden lever vi ju länge och är oftast pigga även efter 80 så länge vi inte råkar ut för sjukdomar, och det kan ju vem som helst drabbas av.

Om du är pigg och frisk fram till 85 så är ditt barn 35 och står på egna ben sen många år. Du kanske är pigg och klar i huvudet när du är 100 och då är ditt eget barn i den ålder du är nu.

Jag ser inte problemet med att bli mamma vid 50 faktiskt, många jobbar ju även efter 65 års ålder. Och att jobba är, tycker jag, jobbigare än att vara förälder.

Tänker precis likadant! Det här barnet skulle ju i så fall kunna riskeras att bli rätt så ensamt. Ensamstående mamma, en pappa som inte är med i bilden, inga egna syskon... Visst kan man väl säga att när barnet är 18 är hen vuxen och ska kunna klara sig själv. Men hur många lever efter det? Majoriteten av alla unga vuxna får ju ändå något slags stöd av sina föräldrar, även om det bara är genom goda råd. Väldigt få 25-åringar måste ju uppleva att flytta in sin mamma på ett boende t.ex. Andra släktingar och relationer blir ju extra viktiga i en sån här situation.