Är jag för gammal för att bli mamma???

Vad kommer du fram till TS?

Jamen då vet du ju vad du vill.   Då kör du på och hoppas på det bästa. En graviditet i den åldern räknas som riskgraviditet och du kanske får gå på specialmödravärden, men det är bara för att ha extra koll.

Jag är som mitt nick antyder 52 och barnen drygt 4 resp. nästan 3. Bland folk i allmänhet har ingen sagt nåt negativt och förutom nån enstaka som trott maken är farfar har det inte varit några konstigheter. Lite värre inom sjukvården, men det beror nog mycket på att de flesta här får barn som unga. 35 är gammalt typ! De är inte vana med äldre mammor och det märktes. I Stockholm där det vimlar av äldre mammor skulle ingen lyfta på ett ögonbryn ens. Jag känner en som var 51 när hon fick barn.

Det går inte beskriva känslan av att faktiskt få egna barn!  Jag vet att jag räknas som gammal. Kanske jag dör redan vid 80, men då är barnen över 30 ändå. Jag var bara 22 när min pappa dog fast han var ung när han fick mig. Ingen kan sia om framtiden. 

Jag önskar dig all lycka till!  

Nej då, du är absolut inte för gammal! Om jag var du så skulle jag köra på. Tänk så här: Du kommer antagligen bli äldre än 80 år, och då är barnet 30 år. Du kommer ju hinna uppfostra barnet, och kanske till och med träffa barnbarn! Du är i dina bästa år nu. Jag kan inte säga åt dig vad du ska göra, men lyssna gärna. Jag tycker att du bara ska njuta och kämpa på. Det kommer att gå utmärkt!

Runt v.8 brukar man gå till Mvc första gången. Då är det oftast mest hälsosamtal, men man kan skrivas in så tidigt också. Specen brukar komma ifråga långt senare. Jag gick första gången runt v.15 kanske med första barnet och v.13 med andra. Du kommer få all info och hjälp du behöver av din barnmorska. Kejsarsnitt är ganska vanligt efter 45, men man får föda vaginalt om man vill. Det finns inga specifika hinder pga åldern.

Jättekul med graviditeten. Grattis!

Men att börja resonera kring ev. mobbning osv är fel fokus, missfallsrisken är otroligt stor vid din ålder och likaså finns en förhöjd risk med kromosomavvikelser.

Så ta det i små steg. Först passera de kritiska perioderna, ha kontinuerlig kontakt och uppföljning me våderna. Gör test för att utesluta missbildningar och därefter kan du börja fokusera på kommande liv med barn.

Självklart kommer du fixa att vara en äldre mamma till ditt barn och självklart kommer ditt barn vara väldigt älskat och väl omhändertaget. Det har inte med åldern att göra.

Jag tänker lite så här:

Om en man blir pappa efter 45 så är det ingen som höjer på ögonbrynen, han är inte så gammal.
Om en kvinna blir mamma efter 36 blir det ramaskri, för hon är alldeles för gammal.
Varför kan man ju fråga sig. Särskilt som kvinnor i genomsnitt lever både längre och friskare liv än män.

Stort grattis!  

 

Vilken vecka är du i?

Visst är nästan 50 ganska gammalt för en mamma, men det finns väldigt gott om pappor som är 50 när barnet föds.

 

Jag tänker såhär: när det gäller att skaffa barn så är det alltid en egoistiskt handling. De som skaffar 8 barn gör det för att de vill, inte för att det är bäst för barnen med 7 syskon.

Om du vill ha det här barnet så kommer det troligen bli bra. Lyssna på vad du vill!

Ååååååå! Vilken lycka! Jag är ofrivilligt barnlös och är helt förkrossad över att inte få ta del av livet. Har du försökt få barn innan? 

Jag hoppas att du vågar ge dig på att behålla ditt lilla mirakel! STORT GRATTIS! 

Men du blev väl knappast gravid samma dag som du fick mens? Är du säker på att du är nästan 50 och inte vet hur man räknar graviditetsveckor eller någonting om hur man kan tänkas diagnostisera kromosomavvikelser?

Men graviditetsveckor räknas ju från senaste mens, inte från när man blev gravid?

Jag var över 40 och hade noll koll på hur det fungerar med ägglossning, graviditetsveckor, kromosomavvikelser och annat. Varför tror du att alla läser upp sig om detta? 

Man räknar graviditeten från sista mensen. De två första veckorna av graviditeten är innan ägget släpper, befruktas och fäster. Ts räknar rätt.

Öh... va? Vilken konstigt inlägg!

För det första, om ts ska gå efter sista mens (som är det man normalt sett går efter) så är hon i v8 nu. Ts räknar helt rätt och du är ju bara pinsam som försöker håna och förminska när du själv har noll koll. Jag vet att andra redan påpekat detta, men det förtjänar faktiskt att upprepas.

För det andra, även om ts inte hade haft koll på hur man räknar hade det väl inte varit så konstigt, om hon nu aldrig varit gravid och trott att hon aldrig skulle bli det?

För det tredje, varför skulle ts ha koll på fosterdiagnostik?? Detta är ju nånting som man enbart har koll på om man faktiskt kommit i kontakt med den specifika situation där det är aktuellt, antingen för egen del/närstående eller genom jobb. Jag har fem barn (alla vuxna) och närmar mig 60, men jag kan ju säga att jag inte har någon som helst koll på nånting som har med fosterdiagnostik att göra.

Jag är en äldre mamma. När jag hade fått positivt test, gick jag genast till min husläkare för att be om ett riktigt test, men hon sa att hennes test var nog inte bättre än det jag gjort, så hon skickade mig till en förlossningsläkare som sedan tog hand om mig under graviditeten (jag bor utomlands, kanske funkar lite annorlunda i Sverige). Äldre mödrar sköttes inte av barnmorskor, utan läkare.

Det var meningen att jag skulle ha en vanlig, vaginal förlossning, men en vecka efter mitt beräknade datum bestämde läkaren att jag skulle bli igångsatt, för det är tydligen illa om äldre mödrar går över tiden mycket. Igångsättningen lyckades emellertid inte, så det blev planerat kejsarsnitt, som gick fantastiskt bra både för mig och mitt barn. Det sades aldrig något om att jag inte skulle klara en vaginal förlossning pga min ålder, och jag hade verkligen en superbra läkare som borde ha vetat det.

En av mina kollegor berättade för mig, när jag berättat om graviditeten, att hans mamma varit 50 när han föddes, och att gamla mammor får vackrare barn, hahaha! Nu är min kollegas mamma en pigg 96åring. Min mormorsmor hade 12 barn, och de fyra sista födde hon efter 40 år, den sista vid 49 år. Så jag hade väl goda gener för detta. 

Jag har i princip varit ensamstående med mitt barn, sparkade ut pappan när sonen var 2.5 år, och innan dess var han inte så mycket till hjälp heller. Min son har aldrig fått kommentarer från kompisar om att han har en gammal mamma, tvärtom röstades jag fram som den snällaste mamman i klassen när min son var fem, haha! Alla gillade mig och ingen fattade då att jag var äldre. Nu får jag komplimanger från sonens kompisar om att vi har det bästa huset (inte så märkvärdigt men jag har råd att fixa det tonårsvänligt) och jag har alltid haft bra kontakt med sonens kompisar och deras föräldrar. Har som en fritidsgård hemma (när det inte är pandemi) och alla tonåringarna flockas här och man vet aldrig hur många det blir till middag och hur många sover över. Att jag är äldre och kan lätt betala och ordna detta, är ju en fördel. 

Har sagt till min son någon gång att jag önskade att jag kunde ha erbjudit honom en ung, snygg, sportig mamma, som jag skulle ha varit för ett antal år sedan, men han insåg tidigt att om jag fått barn när jag var 25, hade det ju inte varit honom jag fött, utan någon annan. Då hade han inte funnits. Så han är nöjd!

Naturligtvis är det större risker med graviditeter ju äldre man blir, men i de flesta fall går det ju bra. Jag hade en väldigt lätt graviditet, och har flera kollegor som är äldre mödrar och som det gått väldigt bra för. Ja, mina personliga erfarenheter säger ju noll om hur det går för dig, men det skulle kunna gå väldigt bra. 

Det har väl hänt ett par gånger att jag tyckt att det vore bättre om jag vore yngre, när jag inte tagit upp någon utmanande riskfylld sport med min sportfåne till son, men det har funkat bra ändå, jag har stått på läktaren och hejat på.