Jag TÅL INTE min svärmor

Jag tycker INTE du överdriver. Förstår mycket väl hur jobbigt det måste vara, trots att jag har en bra relation med min egen svärmor och inga barn än. 

Jag tror helt klart det är som någon tidigare skrev, hon känner sig oviktig och överflödig. Hon är inte längre den viktigaste personen i sina barns liv (det har hon väl inte varit sedan barnen skaffade partners men det blev nog extra tydligt för henne nu med barnbarn) och hon kanske känner sig utanför och att hon saknar kontroll. 

Hej Hilde!

Jag förstår att det kan vara jobbigt och irriterande med den typen av kommentarer om utseende och vem barnet ärvt vad från. Men jag tänker att det nog är lättare för farmorn att se likheter från barnets pappa och som pappan såg ut som baby/barn. Min mans mamma är likadan men det är för att hon har sett min man som barn och kan se likheterna mellan honom som barn och våra barn. Det enda farmorn kommenterar är att äldsta har mina ögon (jag har bruna och mannen blå) men inget annat för hon har liksom inte möjlighet att se de andra eventuella likheterna dels för hon inte kände mig som barn och dels för att hennes erfarenhet av min man som barn (och förvisso som vuxen) överskuggar/skriver över min del. Jag däremot tycker äldsta liknar mycket på sin mormor (och antagligen även på mig då men jag ser inte riktigt det själv) för de har samma leende och ansiktsdrag på barnfoton (barnfoton på mormors vs. barnfoton på äldsta).

Kan du prata lite fint med henne (utan att anklaga) på ett neutralt vis och ta upp att du tycker det blir lite jobbigt? Kanske hon har samma svårigheter som mina barns farmor att se de drag som kommer från dig i era barn? De flesta människor vill inget illa oavsett hur jobbiga och irriterande man själv kan tycka att de är.

Ja men jag förstår att hon ser likheter med min man såklart :) inget fel med det! Men det är sättet hon kommenterar på. Vårat barn är väldigt lik mig nämligen och det säger alla, utom hon. Oavsett om man känner mig eller min man så säger alla att barnet är likt mig. Men det skulle hon aldrig kunna förmå sig att säga.

Jag skickade en bild på mig och barnet till henne som var fin och som hon bad mig skicka. Sen råkade jag se bilden i hennes galleri och då har hon klippt bort mig ur bilden. Nästan komiskt.. jag blev inte ens förvånad.

Då låter det som något personligt mot dig... :/ Antar att samtal inte har fungerat? Endel personer är inte möjliga att resonera med tyvärr. Det är svårt att avgöra utan att ha träffat henne. Du märker nog själv vad som är det bästa att göra (det är mycket möjligt det är att distansera sig och enbart ha nödvändig kontakt).

En del kvinnor blir tyvärr lite knäppa när de får barnbarn. Det blir ju liksom som att deras barn tar ännu ett kliv ifrån dem när de får som egna familj och de får svårt att hantera det.

Tycker du ska hålla på dina gränser för vad du känner är ok, markera om hon är för jobbig osv. Men jag tror du får acceptera att hon inte kommer att förändras. Så träffas inte så ofta om du inte orkar och försök tänk att hon inte rår för att hon är sån, då tycker iaf jag att det är lite enklare att stå ut med det.

Ja men precis, så är det. Minsta grej gör mig irriterad, det kan inte hjälpas.

Nej jag vet det med ögonfärgen är ju verkligen skitsamma egentligen och jag hade inte reagerat om hon sagt det någon gång sådär, men nu är det 10 ggr på en timme och då blir det bara löjligt. Hon kan tillomed dra referenser till sig själv ibland haha. Och typ om vårt barn gör en sak så är det för att hens pappa gjorde så när han var liten, det är aldrig för att jag gjorde eller var på ett visst sätt. Det blir komiskt för det blir så självklart att hon inte gillar mig.