Jag TÅL INTE min svärmor

Oj, ja det låter som att du överreagerar. Det är din mans mamma. Hon känner sig lika nära sin son som du känner dig ditt barn, bara det att hon har varit mamma i X antal decennier. Det är klart att hon mest är intresserad av hur barnbarnet liknar sin egen familj. Skulle du inte känna exakt likadant? Hon har ju inte ens sett dig som barn. 

Utan att vara oförskämd, så låter du som någon som har varit förälder en kortare period och har drabbats av helt normala ägandekänslor för ditt barn. Tro mig, vi är många som har varit där... Jag var redo att karate-choppa vem som helst som störde min baby när han sov. Men det går över. Du kommer alltid vara mamma, ingen kan ta din plats. Hon kommer å andra sidan alltid vara farmor och det är en hedervärd position det också. 

När ni har ert andra eller tredje barn kommer du vara så tacksam för att någon kanske tycker lika mycket om era barn som ni själva och kan tänka sig att passa dem ibland.

En del blir lite knäppa när vi får barn också. Det ställer alla relationer på ända och hela livet omvärderas och allt blir nytt. Vanligt med revirkänslor på alla fronter, som jag tror är delvis hormonella och helt normala...

Kanske lite svartsjuka från svärmor?Hon är äldre nu och hennes tid med barn och ungdomens dagar är förbi.Ignonera totalt hennes sak och kör ditt.Hon kör ju sina grejer.

Det låter som att du överreagerar och är mycket ung. 

Farmor ser sitt eget barn i sitt barnbarn, inget konstigt utan helt normalt. Om din egen mamma säger att barnet är likt dig, blir du lika upprörd å pappans vägnar då?

Det är inte heller en tävling om vem av dig och svärmor som känner barnets pappa bäst eller vem som är mest viktig. Svärmor är hans mamma, de har en lång historia ihop där du inte finns med.... precis som du har med dina föräldrar. Det är ju så livet är.

Med tiden kommer du och din sambo (om ni håller ihop och om livet inte bjuder på obehagliga överraskningar) att ha en framtid när svärmor inte finns längre, när ni är gamla och själva får barnbarn. Livets gång. När man levt livets gång ett tag inser man att man inte kommer någon vart med småaktighet och revirpinkande, det finns plats för många relationer i hjärtat och svärmor och svärdotter är inte konkurrenter.

Du är ju bara löjlig!

Skulle det vara så omöjligt att barnet ärvt något av sin farmor eller? Och är det så svårt att hon ser sin sons mönster upprepa sig i hans barn?

Missunnar du henne den glädjen?

Vadå "haha"?

Och hur f*n ska hon kunna veta vad DU gjorde som liten? Är ni släkt eller?Nej, svartsjuka är det definitivt inte.

Jag tror inte att du är den trevligaste svärdottern, det lyser klart igenom om man säger så.

Det är dags att du skärper dig, förstår inte hur din man orkar med dig.

Till sist, du har känt din man i 9 år. Hur länge har hon känt honom?

Låt bli att träffa henne, kan väl inte vara så svårt? Hon har ingen rätt att komma in i ditt hem. Jag har faktiskt portat en gammal svärmor en gång.