Oetiskt med äggdonation

Jag håller med. Det är djupt oetiskt. Jag tycker att det borde vara förbjudet att skapa barn med donerade könsceller överhuvudtaget, av en massa skäl, som att barn har rätt att växa upp med sina riktiga föräldrar (om det inte föreligger misshandel eller missbruk, eller i fråga om U-länder stor fattigdom), och att känna sitt ursprung. Båda dessa punkter står t.o.m. i Barnkonventionen, som skulle vara lag i Sverige nu - men uppenbarligen inte är det, eftersom det här fortfarande tillåts. Personligen tycker jag också att det känns som att skapa "Frankensteins monster". Det för för långt ifrån de naturliga livsprocesserna.

...och ett möte med den riktiga mamman/pappan när barnet fyllt 18, kompenserar naturligtvis inte för någonting alls! Det kan i stället bli en svår chock, när personen inte är intresserad av vidare kontakt med en... och hans/hennes egen familj, blir kanske rädda att man är ute efter arvet. Sådana saker. Man ska inte tro att människor kan vara rationella, i en sådan känslosam situation.

Dessutom tycker jag att äggdonation är snäppet värre än spermiedonation, på grund av att det ändå har funnits ett stort antal människor i alla tider, som inte har vetat vem fadern är, eller som har trott att fel man är fadern. Detta ingår så att säga i den normala mänskliga erfarenheten. MEN människor (förutom hittebarn) har i alla fall alltid kunnat vara säkra på att mamma är mamma. (OK i en del ovanliga fall har mamma varit mormor, för att mormodern har tagit över en bebis från en ung dotter som blivit oönskat gravid, på den tiden då det var en skam. Men även i dessa fallet växte barnen i alla fall upp med sina riktiga släktingar.)

Men nu kommer människor att grubbla, trots att de har foton på sin mamma med sig själv i famnen i sängen på BB... för det är inte säkert att hon är den riktiga mamman i alla fall. Det skapar en stor osäkerhet. 

Håller med. Med det resonemanget, bör man ju även förlåta de barnlösa kvinnor som stjäl bebisar? Det är ju så synd om dem. Kanske till och med de barnlösa kvinnor som mördar en höggravid kvinna och skär ut hennes foster och stjäl det? Hormonerna svallar; de kan inte rå för att de måste ta till sådana åtgärder!

Biologiskt släktskap är viktigare för vissa än för andra, men förr eller senare brukar adopterade/donationsbarn börja grubbla över detta. Finns massor av berättelser på nätet, om du googlar lite. Ungdomar som berättar att de alltid känt sig "halva". Att de inte förstått varför de har den här stora näsan, eller den här konstiga allergin, eller den här psykiska känsligheten, eller den starka längtan att utöva musik när ingen annan i familjen eller släkten (som de känner den) har den - och därför inte heller kan förstå. De kan inte "spegla sig i" någon.

Det finns även berättelser om donatorer som har börjat grubbla, börjat oroa sig för om de har barn därute, och hur dessa barn har det. Att inte kunna hjälpa, om det är så att de blir illa behandlade. Ofta kommer dessa tankar när donatorn får sina egna barn. Då fattar de att det inte bara är några celler de har gett bort - utan sitt egna barn, som skulle ha varit ett halvsyskon till de barn som han eller hon fått nu inom äktenskapet. 

Det är bra! Då har de tänkt LITE i alla fall...

Fast i framtiden tror jag att nästan alla människor kommer att registrera sitt DNA på de där släktforskningssajterna eller något motsvarande - för folk är för nyfikna för att låta bli. Och då kommer alla biologiska barn och föräldrar att hitta varandra ändå. Mammorna som valde anonym donator (alltså att inte ens barnet ska kunna få reda på vem han var) på Storkkliniken i Danmark, kommer inte att vara glada åt det...

Detta var väl ett otroligt korkat argument..? Jag har en hund, och jag älskar honom innerligt - men inte sjutton är jag hans mamma..? Mamman är en tik som troligen inte lever längre, på gatorna i Bukarest... (Måste titta efter för säkerhets skull. Nej, jag har inte sådana tänder, och inte sådana klor, och... )

Jo, för det är ju VÄLDIGT VANLIGT att hästar, kor och grisar grubblar över sitt ursprung... 

Med detta sagt, så anser jag att även djuraveln har blivit för konstgjord och mekaniserad. Jag tycker att hondjur ska få gå i en hage med handjur, och bli betäckta på naturligt sätt. De har inte så många andra nöjen...

Det gör den inte alls. Lagstiftningen i Sverige har kommit längre ifrån det allmänna rättsmedvetandet i landet, än lagstiftningen i nästan alla andra så kallat civiliserade länder i hela världen. Det finns SÅ mycket frustration och hjälplös ilska ute i befolkningen!

Fast med det argumentet borde vi även avskaffa straffet för våldtäkt, eftersom våldtäkt kan få barn att bli till som inte skulle ha funnits annars... Det är ju en ren välgärning, juh!

Så är det inte. Det är numera tillåtet för en ensamstående kvinna att genomgå både spermiedonation, äggdonation och embryodonation. Och till skillnad från när en ensamstående kvinna ansöker om att få adoptera, så görs det inte heller någon utredning av hennes sociala nätverk. Hon behöver bara gå på ETT  samtal - och hon kan påstå vad som helst. Ingen kollar om hennes far eller bror eller manlige vän, som hon påstår kommer att vilja bli den där fantastiska fadersgestalten, verkligen har lovat detta. Eller om personerna ens är i livet.

Det var många som önskade att ensamstående kvinnor skulle vara tvungna att genomgå en utredning kring sina sociala nätverk, och förekomsten av manliga fadersgestalter. Men Löfven sa nej efter påtryckningar från HBTQ-lobbyn. Som den mesiga och blötdjursaktiga individ han alltid är...

...och hur många människor med denna bakgrund - och som dessutom är öppna med den, för dig - har du känt..? Fenomenet är så ovanligt, att jag gissar att det inte kan vara mer än 0-2 stycken...