Inlägg från: Anonym (Djupt oetiskt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Djupt oetiskt)

    Oetiskt med äggdonation

    Wald skrev 2021-04-09 12:33:53 följande:
    Kan så vara. En fundering på det är varför det, vid de höga kraven som finns gällande adoption, ändå finns barn som inte hade en perfekt barndom med sina adoptivföräldrar?

    Tyvärr är det så att många barn växer upp i olika former av misär vare sig de är adopterade med två föräldrar eller en ensam förälder.
    Att något barn ska behöva leva i misär är mycket värre än att växa upp efter en donation. Tycker jag.
    Ja, självklart! Vi kan ju inte ha kameror installerade i privata hem, och tjänstemän som övervakar dygnet runt. Det är alltid ett vågspel att födas, och vara ett hjälplöst barn. Samhället kan bara göra SÅ mycket... men det de KAN göra, anser jag också att de ska göra.
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Wald skrev 2021-04-09 12:33:53 följande:
    Kan så vara. En fundering på det är varför det, vid de höga kraven som finns gällande adoption, ändå finns barn som inte hade en perfekt barndom med sina adoptivföräldrar?

    Tyvärr är det så att många barn växer upp i olika former av misär vare sig de är adopterade med två föräldrar eller en ensam förälder.
    Att något barn ska behöva leva i misär är mycket värre än att växa upp efter en donation. Tycker jag.
    Ja, självklart! Vi kan ju inte ha kameror installerade i privata hem, och tjänstemän som övervakar dygnet runt. Det är alltid ett vågspel att födas, och vara ett hjälplöst barn. Samhället kan bara göra SÅ mycket... men det de KAN göra, anser jag också att de ska göra.
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Wald skrev 2021-04-09 12:33:53 följande:
    Kan så vara. En fundering på det är varför det, vid de höga kraven som finns gällande adoption, ändå finns barn som inte hade en perfekt barndom med sina adoptivföräldrar?

    Tyvärr är det så att många barn växer upp i olika former av misär vare sig de är adopterade med två föräldrar eller en ensam förälder.
    Att något barn ska behöva leva i misär är mycket värre än att växa upp efter en donation. Tycker jag.
    Att adoptionsutredningarna någon gång ibland slår fel går nog inte att undvika, eftersom det är människor som gör dem och människor som utreds. Man kan ju inte göra mer än sitt bästa, och vissa människor har en fenomenal förmåga att spela teater och dupera andra... Dock uppfattar jag att det har blivit mycket bättre. På 60-70-talet handlade det fortfarande mycket om det yttre, materiella - som att adoptivföräldrarna gärna skulle bo i en villa med stora, ljusa, luftiga rum, att fadern skulle ha ett högstatusyrke och att kvinnan skulle ha för avsikt (och ekonomiska möjligheter) att bli hemmafru när barnet kom. Numera utreder man i stället mera hur adoptanterna är som personer - deras personlighet, känsloliv, egna barndom, relationerna till varandra och till andra människor... (Även om vissa grundkrav angående ekonomi och bostad förstås fortfarande måste vara uppfyllda.)

    Vad gäller just utredningen av ensamstående kvinnor som vill adoptera, så är biten om det sociala nätverket viktigare än vid utredningen av par. Speciellt viktigt är det, att kontrollera att kvinnan har normala relationer med män, och inte t.ex. hatar män eller är rädd för män - vilket ju skulle kunna vara orsaken till att hon aldrig blivit gravid. Det är även viktigt för barnet, att få något slags fadersgestalt - t.ex. en morbror eller en ungdomlig morfar. För några år sedan skärptes kraven, så att det inte längre räckte att dessa män skrev brev som kvinnan kunde lämna in tillsammans med ansökan, utan nu måste socialsekreterarna träffa männen personligen, och verkligen förvissa sig om att dessa är stabila personer som önskar ta på sig en roll i adoptivbarnets liv. 

    Vid donation sker inget av detta. Läkaren ska bara fråga om det under utredningssamtalet - men kvinnan kan ljuga bättre än hästen travar. Ingen kontrollerar uppgifterna. Det tycker jag är HEMSKT!
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 12:44:29 följande:
    Jag tror att du valde att glömma bort att i Sverige har donationsbarn rätt att kontakta donatorn. Det finns rättigheter från början. Vill du få länkar till relevant lagstiftning?
    Ja, men inte förrän barnet är 18 år, d.v.s. vuxet. Barndomen har då redan gått förbi, och kan inte gå i repris. Dessutom förbinder sig donatorn endast till ETT möte. Tror du att det kan kompensera för en hel uppväxt av längtan? Och sedan kan det bli hur fel som helst, när donatorn faktiskt bara går med på det enda mötet, och inte önskar något mer. Troligen har han/hon en egen familj, och frun/maken vill förmodligen inte ha partnerns vuxna barn springande där - trots att det inte blev till genom samlag med hans fru/hennes man. Och halvsyskonen kan vara rädda för att det vuxna barnet ska försöka ställa sig in hos sin biologiska förälder, för att få del i arvet en dag...

    Det här är en ormgrop av problem. Det är just för att undvika sådana situationer, som många länder enbart har fullständigt anonyma donatorer - ingen möjlighet för någon att ta reda på vem han/hon var. (Vilket såklart också är fel på andra sätt.)
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 12:53:22 följande:
    Så egentligen är du emot HBTQ-personer och det du kallar PK-krafter. Är du även emot personer med annan hudfärg?

    Nej, men jag är emot att vissa invandrargrupper har fått dra in företeelser här, som vi inte ska ha i Sverige. Som hedersvåldet/morden, och uppfattningen att alla obeslöjade kvinnor är horor. Men nu är vi OT. 
     
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anna 428 skrev 2021-04-09 12:45:33 följande:
    www.svd.se/-forskning-intelligens-arvs-fran-mamman

    Kalle och Sara bestämmer sig för att använda av ägg- och spermie donation för de kan inte ha egna barn. Kalle är ingenjör och Sara är forskare, de gillar läsa böcker, långa samtal och åka skidor.

    Lisa är lokalvårdare som donerar sitt ägg som paras ihop med Mikaels spermier. Mikael är arbetslös och gillar spela dataspel.

    Hur blir det för Lisas och Mikaels barn att växa upp i Kalles och Saras familj? 
    Hen kommer dessutom aldrig veta varför hen inte gillar matte som Lisa och är dyslektiker som Mikael. Hen kommer aldrig förstå varför hen  vill slippa långa samtal och vill istället enbart spela dataspel till sina föräldrarnas stora besvikelse.
    Japp. Detta är ju även något som ofta blir ett problem i adoptivfamiljer. Adoptivparen är ofta intelligenta, p.g.a. att de har blivit barnlösa just på grund av att de väntade för länge med att försöka skaffa barn på naturlig väg, och det är mest akademiker som gör det. Sedan adopterar de ett barn vars mamma ofta har varit lågbegåvad, då det mest är lågbegåvade kvinnor som blir med barn tidigt och utanför äktenskapet (detta gäller i ännu högre grad i länder där sex utanför äktenskapet är förbjudet).

    Sedan vill adoptivföräldrarna att adoptivbarnet ska läsa till läkare, civilingenjör eller jurist, och förstår kanske inte att han eller hon inte har intelligensen för det...

    Intelligensen är dessutom bara EN faktor, av många som kan skilja mellan föräldrar och barn som inte är biologisk släkt. Det kan finnas PRECIS VAD SOM HELST i generna, som psykisk sjukdom eller neuropsykiatriska funktionshinder längre tillbaka i tiden t.ex. (utredarna kan ju bara se donatorns egna journaler - någon gensekvensering görs inte).

    Eller för den delen positiva saker - som konstnärlighet eller musikalitet - som ett advokatpar till föräldrar kanske inte uppskattar alls...
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 13:29:49 följande:
    Men ditt ursprungsargument var att det var emot naturliga, biologiska processer, inte att barnet inte får välja själv (med 3:e part antar jag att du menar barnet). Om du nu utökar scopet, hur ställer du dig till att barn generellt heller inte har ett val att födas, eller vilka föräldrar de får? Ett barn som föds med abstinens av en ensamstående narkotikaberoende mor, kontra ett välbärgat, både fysiskt och psykiskt friskt par som efter år av längtan fått hjälp med ÄD. Är det första bättre än det andra och värför?

    Morotsanalogin verkar vara helt oanvändbar i detta sällskap. Om motparten inte kan hantera analogier och allegorier, så är det meningslöst att jag försöker ha det som diskussionshjälp. Du gick direkt på personangrepp och det får du gärna sluta med.
    Detta spelar ju ingen roll, eftersom grupperna inte är kommunicerande kärl. Det är liksom inte så, att det sitter själar i limbo och väntar på att få födas, och att de tilldelas antingen en knarkarmamma eller ett alldeles underbart par som skaffat en kropp till dem genom äggdonation... finns inte de senare så måste barnet hamna hos den förra... om man inte tror på reinkarnation förstås!

    ...dessutom är inte utredningarna som görs inför IVF i Sverige särskilt omfattande. Det går att komma igenom dem med nästan vad som helst - OK att det blir svårt för en grav missbrukare som redan är känd för vården, eller någon som saknar adress p.g.a. den är hemlös. Men några djupintervjuer, som vid adoptionsutredning, görs ej. Inte heller hembesök. Så det finns inga omfattande garantier för den lilla själen som hamnar hos ÄD-paret heller. 

    Det är nog ingen som förnekar, att många barn far illa hos sina biologiska föräldrar. Tyvärr. Här behövs både förebyggande arbete och sociala insatser. Att ta ifrån människor deras naturliga fruktsamhet, går ju inte i ett demokratiskt samhälle. Även om jag faktiskt är övertygad om, att många barn SLAPP att födas till misär, just på grund av de nu utskällda tvångssteriliseringarna som pågick mellan 1930-70-talen. Men nu är vi OT. 

    Eller så är det du som inte är så bra på att hitta på relevanta analogier. Morötter!
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 13:29:49 följande:
    Men ditt ursprungsargument var att det var emot naturliga, biologiska processer, inte att barnet inte får välja själv (med 3:e part antar jag att du menar barnet). Om du nu utökar scopet, hur ställer du dig till att barn generellt heller inte har ett val att födas, eller vilka föräldrar de får? Ett barn som föds med abstinens av en ensamstående narkotikaberoende mor, kontra ett välbärgat, både fysiskt och psykiskt friskt par som efter år av längtan fått hjälp med ÄD. Är det första bättre än det andra och värför?

    Morotsanalogin verkar vara helt oanvändbar i detta sällskap. Om motparten inte kan hantera analogier och allegorier, så är det meningslöst att jag försöker ha det som diskussionshjälp. Du gick direkt på personangrepp och det får du gärna sluta med.
    Detta spelar ju ingen roll, eftersom grupperna inte är kommunicerande kärl. Det är liksom inte så, att det sitter själar i limbo och väntar på att få födas, och att de tilldelas antingen en knarkarmamma eller ett alldeles underbart par som skaffat en kropp till dem genom äggdonation... finns inte de senare så måste barnet hamna hos den förra... om man inte tror på reinkarnation förstås!

    ...dessutom är inte utredningarna som görs inför IVF i Sverige särskilt omfattande. Det går att komma igenom dem med nästan vad som helst - OK att det blir svårt för en grav missbrukare som redan är känd för vården, eller någon som saknar adress p.g.a. den är hemlös. Men några djupintervjuer, som vid adoptionsutredning, görs ej. Inte heller hembesök. Så det finns inga omfattande garantier för den lilla själen som hamnar hos ÄD-paret heller. 

    Det är nog ingen som förnekar, att många barn far illa hos sina biologiska föräldrar. Tyvärr. Här behövs både förebyggande arbete och sociala insatser. Att ta ifrån människor deras naturliga fruktsamhet, går ju inte i ett demokratiskt samhälle. Även om jag faktiskt är övertygad om, att många barn SLAPP att födas till misär, just på grund av de nu utskällda tvångssteriliseringarna som pågick mellan 1930-70-talen. Men nu är vi OT. 

    Eller så är det du som inte är så bra på att hitta på relevanta analogier. Morötter!
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (EricaSsk) skrev 2021-04-09 13:47:20 följande:

    Jag försöker att se nyanserat på frågan men den är helt klart mkt aktuell och tål att tänkas på(om äggdonation är etiskt). Den aktualiseras för mig i jobbet då och då.
    Har ingen bestämd åsikt och ser inte svartvitt på frågan. Förstår dem som desperat vill ha ett barn men jag ser också hur det KAN ställa till det för barnet själv.
    Det finns forskning som säger att äggdonationsfamiljer over-all fungerar ganska bra, men att det finns betydande skillnader i hur en donatormamma interagerar med sitt barn. Länkar studien här;


    srcd.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/cdev.13124

    Specifically, egg donation mothers were less optimally sensitive and structuring than natural conception-mothers, and egg donation infants were less emotionally responsive and involving of the mother than natural concepted infants. 

    Som sagt inga enorma skillnader men betydande. Så det är inte svartvitt.


    Ja, och jag kan faktiskt förstå hur det kan bli så. Innerst inne VET ju ED-mamman att barnet inte är hennes. Att det genetiska bandet inte finns där. 
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 13:51:21 följande:
    Du litar för lite på Sara och Kalle. ÄD är inte som att impulsköpa en pryl osedd och sedan bli besviken. Det innebär år av läsande och förberedelser och dessa föräldrar är väl förberedda på allt vad ett barn innebär. Men återigen, din berättelse fanns inte i artikeln du citerade och det hade varit schysst mot läsaren att berätta att det var din vidareutveckling och inte artikelförfattarens text.

    Om du är genuint intresserad rekommenderar jag dig att läsa om epigenetik. Kort sammanfattat är det att ett befruktat ägg har potential för att utveckla olika egenskaper, potentialen kan utvecklas eller inte. Kvinnans (eller ett däggdjur av honkön) livmoder styr vilka knappar som slås på eller inte. Barnets egenskaper styrs inte enbart av vilka gener det fick med sig, utan också livmodern den växte i. Barnet har kanske potential för att utveckla något positivt eller negativt och livmodern har det kanske inte. Samma befruktade ägg ger inte samma barn från två olika livmödrar.
    Fast den forskningen är omstridd, och det har i så fall marginell betydelse. Hur eller hur kan inte livmodern lägga till några gener som inte finns där. Utan det är i så fall fortfarande gener som barnet ärvt av främmande personer, som antingen uttrycks eller undertrycks.

    Jag förstår att ni som gjort ED eller ÄD väldigt gärna vill tro att ni har satt er speciella prägel på babyn redan under graviditeten, men nä... det är inte troligt. Inte mer än så, att barnet får bättre förutsättningar om mamman äter en omväxlande kost, motionerar lagom mycket, är ute i friska luften varje dag och avstår från alkohol, narkotika och tobak. Det vill säga det som man önskar, att alla gravida kvinnor skulle tänka på.
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (this) skrev 2021-04-09 14:12:25 följande:
    Själv har jag aldrig träffat mina biologiska föräldrar och har inte heller någon längtan efter det, mina föräldrar är dom som nattade mig, följde med på fotbollsmatcher, tröstade mig när jag blivit dumpad osv. Vissa vill veta sitt ursprung men vissa vill inte alls.

    Utge dig inte för att tala för alla andra när du inte vet vad du talar om för det imponerar verkligen inte heller.
    Fast om du är adopterad, så måste du väl veta att många adopterade barn faktiskt söker efter sina biologiska rötter? DU kan ju inte heller tala för hela gruppen.

    Dessutom vet du inte om du kommer att gå helt obrydd över detta genom livet. Jag vet t.ex. adopterade som har sagt precis som du att de hade det så bra i adoptivfamiljen, att den biologiska familjen upplevdes som helt ointressant.

    Men så fick de ett eget barn, och de såg likheterna mellan sig och barnet, och då först förstod de vidden av att inte kunna spegla sig i sina riktiga föräldrar... För den skull behöver de inte vara otacksamma mot sina adoptivföräldrar. Det är liksom olika saker.
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (??) skrev 2021-04-10 09:59:24 följande:
    Ojdå. Ni kan väl inte mena att det ägget för med sig ett barn som inte är intelligent, bara för att mamman i exemplet var lågutbildad lokalvårdare? Jag får kalla kårar av att läsa detta + det inlägg du kommenterade på. 
    Genetik är mer komplext än så, precis som du själv skriver, men du verkar bortse från det faktum att det kan bli "snillebarn" i de mest oväntade familjer, + att en stimulerande miljö bidrar väldigt mycket. Det handlar inte enbart om den genetiska kompositionen. 
    Absolut, nu talade jag om hur det ofta blir i genomsnitt. 

    Sedan finns det ytterligare en faktor när det gäller adoptivbarn, och det är att dessa kan ha fått förvärvade skador på hjärnan tidigt, på grund av svält och på grund av att de har fått ligga för mycket ensamma utan stimulans i sina spjälsängar på barnhemmet. DE faktorerna finns ju i alla fall inte vid ED/ÄD, utan där är det det genetiska arvet som kan bli ett problem. 
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (??) skrev 2021-04-10 10:02:38 följande:

    Jag har inte orkat läsa hela tråden men när ni diskuterar måendet hos adopterade, eller äggdonationsbarn till ensamstående mammor mfl, så tänker jag att det finns också en stor mängd barn från sk kärnfamiljer som är olyckliga och lider av psykisk ohälsa. Borde de föräldrarna inte (heller) skaffa barn? 


    Det skulle man ju önska ibland... men det är inte möjligt att stoppa det i ett civiliserat samhälle. Som jag skrev tidigare, så tror jag att de utskällda tvångssteriliseringarna på 1930-70-talet faktiskt hade den välsignelsen med sig, att många barn slapp födas till misär. 
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Embla twopointoh skrev 2021-04-12 20:58:21 följande:
    Jag har kollat upp det där, och läst artiklar och forskning på området (jag har som sagt ett antal högskolepoäng inom cellbiologi och genetik, så jag hängde med hyfsat i vad studierna handlade om), och det man ska komma ihåg när det gäller epigenetik så är det fortfarande väldigt mycket vi inte vet/förstår omkring detta.

    Dessutom verkar det som att trots att den faktiska kunskapen i just det här sammanhanget, äggdonation, är bristfällig (alltså att det är mycket man helt enkelt inte vet), verkar vissa dra ganska långtgående slutsatser utifrån detta.

    Epigenetikens betydelse i det här sammanhanget är alltså omstritt som bäst, och är verkligen ingenting man bara kan fastslå på det sättet som jag uppfattat att det görs i den här tråden.
    Exakt, och även OM det skulle vara så, att olika kvinnors livmödrar kan styra lite grann i vilka gener som slås på och av s.a.s., så kommer ändå samtliga gener från de biologiska föräldrarna. Inga gener från surrogatmamman kan komma in i blastocysten som planteras in i livmodern. Genuppsättningen blev klar i befruktningsögonblicket. 

    Det enda surrogatmamman kan styra är miljön i livmodern, på det sättet att hon kan avstå från alkohol, tobak och droger, motionera lagom mycket i friska luften, äta en balanserad kost o.s.v.. Och det borde ALLA göra. Men detta skulle troligtvis den biologiska mamman också ha gjort, om hon hade haft kvar ägget och blivit befruktad på naturligt sätt. OM det är sant att de kvinnor som får donera ägg är så noggrant utvalda... det bör ju inte vara crackhoror, precis. 
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Anonym (EricaSsk) skrev 2021-04-13 11:04:28 följande:
    Här kan du läsa på om donatorbarns egna erfarenheter, som någon även postade i tråden tidigare, kan vara intressant: www.wearedonorconceived.com/

    Det här med "annars hade ju barnet inte funnits till" är bara att lägga ner. Det blir så fel om/när barnet börjar fundera på sitt genetiska ursprung, vilket statistiskt sett är troligt att det gör. Som att man ju ska vara tacksam att finnas till öht.
    Här skrivs det om det; www.wearedonorconceived.com/personal-stories/would-you-rather-not-exist/
    "It is reasonable for donor-conceived people to dislike their method of conception and the secrecy that may surround it, to dislike having unknown biological connections (and associated health and wellness information) that other people take for granted, and to object to many other aspects of decisions made by their biological and social parent(s).

    It does not follow that being wanted or not, or even experiencing trauma, has any bearing on whether one would have chosen to exist. Donor-conceived people exist because one or more individuals decided that they wanted a child. The child produced has no input into whether or not they should exist in any type of conception. Asking whether or not they would have preferred to exist is a pointless Gedankenexperiment."

    Sen ger jag mig inte in i diskussionen på individnivå utan jag försöker kolla objektivt på saken som fenomen och du är säkert en jättebra mamma med en glad dotter.

    Och som kommentar till diskussionen i tråden, så är det tydligt att de som tycker äggdonation är oproblematiskt enbart resonerar utifrån sig själva och vad de tycker.
    Utgår man från barnets perspektiv går det helt enkelt inte att förneka att det det kan ha stor påverkan på barnets liv och känslor. Det är ju bara att läsa om donatorbarns erfarenheter.

    Så allt är ju en avvägning. Väger smärtan av barnlöshet tyngre än det eventuella trauma donatorbarnet kommer få leva sitt liv med?

    Det är säkert väldigt olika från fall till fall. 

    Frågan är ju om det ska vara tillåtet och erbjudas en fertilitetshjälpsmetod som man är medveten i sig kan påverka barnets hälsa och medföra en livslång sorg. Även om det inte blir så för alla som kommer till med tekniken. 
    Håller med, både om det du skriver och texten du citerar. Själv tycker jag att det var rena galenskaper att börja tillåta konstgjord tillverkning av barn med donerade könsceller. Redan att man började med spermiedonation på 1960-talet (i alla fall i Storbritannien, är inte hundra på om vi började med det i Sverige så tidigt) var galet.

    Dels för att man väljer att SKAPA barn med (möjliga) problem. Och dels för att man väljer bort att ta hand om ett föräldralöst barn som redan finns, i stället. Om man ÄNDÅ inte kan få biologiska barn, så borde tanken på adoption ligga närmare till hands än de här obehagliga Frankenstein-experimenten. 
  • Anonym (Djupt oetiskt)
    Drottningen1970 skrev 2021-04-15 16:57:26 följande:

    Dumt nog tittade jag in i denna tråd. Kan inte annat än att baxna över den rena elakheten som finns i att på riktigt vända sig till en enskild mamma som skriver i tråden, som fått sitt älskade barn med hjälp av donation och på riktigt hävda ?Det är inte ditt barn på riktigt, det är nån ANNANS barn?

    Bakom ett sådant uttalande döljer sig antingen ren ondska eller en totat skev bild av vad ett föräldraskap är.

    Nästan Vilken jävla apa som helst har gener som på nåt vis kan föras vidare till en avkomma, men FÖRÄLDER blir man inte bara genom att producera genetiska avkomma...

    Usch... vad är det för fel på vissa... blä..,

    Drar igen...


    Fast så kan jag också tänka ibland. T.ex. när något barn har haft underbara fosterföräldrar, men tvingats tillbaka till sina knarkande bioföräldrar. Fallet "Lilla Hjärtat" t.ex.. Var väl ingen tvekan om vem som var hennes mamma i hjärtat.

    ...men tråden handlar ju om något helt annat. Den handlar om att SKAPA problem som inte skulle ha funnits annars.
Svar på tråden Oetiskt med äggdonation