Varför byggde vi hus när vi inte hade barn...

Det blev inte som vi tänkt...Vi har varit ihop länge, bra jobb, gifte oss och byggde hus. Försökte bli gravida under tiden. Allt såg så bra ut...

Men 4 år senare så är vi fortfarande ofrivilligt barnlösa. Ivf har inte funkar och vi har just nu tagit en paus. Vi har blivit rekommenderade äggdonation eller embryodonnation men min man är inte sugen på det.. inte heller adoption vill han.

Hela gatan kryllar av barn... Grannarna har blivit så tajta då deras barn leker konstant. Naturliga möten. Vi är udda. De enda som inte har barn. De andra umgås, har även fester utomhus. Men vi är inte en del av detta. Det gör så ont.... de är jättesnälla men grannkvinnorna bara pratat om barnen och saker kopplat till dem. Männen pratar inte lika mycket barn men de är mer oförsiktiga i kommentarerna och undrar om det inte är dags snart? Varför vi inte skaffar barn? Kvinnorna är mycket mer försynta där och frågar inte om barn, vilket är skönt! Men jag märker ju att vi inte är på samma blad j livet.

Önskar att vi aldrig byggde vårt drömhus... vi blir bara påminda om hur malplace vi är. Nyligen flyttade ett ungt par in i ett hus bredvid. Var så glad, men hon är ju visst gravid så bakslag...

Allt känns så förbannat orättvist. Inte ens kan vi få njuta av vårt hus utan att bli påminda om vår situation..

Vet inte vad jag vill med tråden... höra om någon annan har liknande situation??

Det blev inte som vi tänkt...Vi har varit ihop länge, bra jobb, gifte oss och byggde hus. Försökte bli gravida under tiden. Allt såg så bra ut...

Men 4 år senare så är vi fortfarande ofrivilligt barnlösa. Ivf har inte funkar och vi har just nu tagit en paus. Vi har blivit rekommenderade äggdonation eller embryodonnation men min man är inte sugen på det.. inte heller adoption vill han.

Hela gatan kryllar av barn... Grannarna har blivit så tajta då deras barn leker konstant. Naturliga möten. Vi är udda. De enda som inte har barn. De andra umgås, har även fester utomhus. Men vi är inte en del av detta. Det gör så ont.... de är jättesnälla men grannkvinnorna bara pratat om barnen och saker kopplat till dem. Männen pratar inte lika mycket barn men de är mer oförsiktiga i kommentarerna och undrar om det inte är dags snart? Varför vi inte skaffar barn? Kvinnorna är mycket mer försynta där och frågar inte om barn, vilket är skönt! Men jag märker ju att vi inte är på samma blad j livet.

Önskar att vi aldrig byggde vårt drömhus... vi blir bara påminda om hur malplace vi är. Nyligen flyttade ett ungt par in i ett hus bredvid. Var så glad, men hon är ju visst gravid så bakslag...

Allt känns så förbannat orättvist. Inte ens kan vi få njuta av vårt hus utan att bli påminda om vår situation..

Vet inte vad jag vill med tråden... höra om någon annan har liknande situation??

Själv gjorde jag tvärtom; det som alla alltid varnat en för.

Jag skaffade barn som väldigt ung, bodde hemma, pluggade, ingen kontakt med pappan, osv.

Men tur i oturen, skulle jag säga.

Mitt barn slapp förskola tack vare mitt flexibla pluggande. Jag fick bo kvar hemma så min mamma blev som en extraflrälder för mitt barn. Senare hade jag turen att få ett förstahandskontrakt på en liiiiiten hyresrätt med uteplats och endast 1500:- i månaden - inkl. allt. Två rum och kök, men jag sover på loft i vardagsrummet. Vi är knappt hemma då vi båda älskar naturen, löpning, osv. Vi är hemma och äter och sover i princip.

Ibland ska man inte lyssna på alla förståsigpåare. Jag känner till SÅ många som gör allt i så kallad rätt ordning. De pluggar, tar körkort, jobbar, träffar partner, skaffar katt, bygger hus för att få plats med 2-3 barn och sen lyckas dom inte. Dom har passerat bäst-före-datum och där sitter dom färdiga för meningen med livet, men den kommer aldrig.

Så du är inte ensam.

Vi köpte ett jättestort hus när vi försökt få barn i nästan 2 år. Det tog ytterligare drygt 8 år innan vi fick första barnet. Då via ED. Ett ypperligt alternativ när man inte lyckats med egna ägg. Försök få med din man på det. Berätta hur vansinnigt stor barnlängtan du har.

Försök även att vara tacksam för allt bra ni har, och fokusera inte på det ni inte har. Lättare sagt och gjort men många skulle dö bara för att hitta en stor kärlek och att få bygga ett hus.

Jag är ändå mer udda. Jag ska bygga hus som ensamstående.

Med två par som grannar. Den ena har barn men inte dom andra. De är dock unga så det lär väl ploppa ut nån unge där snart.

Jag har aldrig tänkt på va det spelar för roll vad grannarna har för familjekonstellation . Jag vill helst ha så lite att göra med dom som möjligt iaf...

Nyfiken, varför bygger du med grannar nära när du inte vill ha umgänge med dem?