Varför har "vanliga svenssons" så svårt att relatera till vad människor i utanförskap och missbruk varit med om?

Jag har varit med om både utanförskap och är uppväxt i en missbruksfamilj. Det är något jag lämnat bakom mig och jag har absolut ingen lust att lyssna på en hård jargong eller en massa grova och opassande skämt och rena elakheter.

Språk och hur man uttrycker sig säger mycket om hur man är som person också. Jag har inte mycket gemensamt med en person som uttrycker sig på det sättet. Min erfarenhet är att det oftast innebär problem. Är man kvar i det sättet att fungera har man inte riktigt gått vidare.