Det är väl självklart att du inte ska testa dig fram med någon medicin, utan läkarkontakt. Vaför kan du inte gå till läkaren med barnet, bara för att den andra föräldern inte gillar medicin?
Hur sover barnet hos den andra föräldern? Finns det psykiska problem pga separationen, skolan eller andra erfarenheter? Har du testat all dela rum/säng?
Jag tänker utanför min egen box, det är precis därför det låter helt ologisk att man inte ens få bestämma att gå till läkaren själv. Hur ser det ut i praktiken? Ringer folk på vårdcentralen till den andra föräldern eller begär en skriftlig godkännelse eller begär att båda föräldrar följa med barnet?
Jag har aldrig blivit frågad om någonting sådär när jag gick till en läkare med mitt barn. Okej, jag har ensam vårdnad, men de kan väl dem inte veta? De kunde inte ens veta att jag har vårdnad, eftersom det har aldrig hänt att jag blev frågad om ett id-kort för att bevisa att jag är barnets mamma.
Och om föräldrarna måste vara överns om allt rörande barnet, hur ska det funka om dem inte är överens (det händer ju inte bara när föräldrarna är separerade)? Får jag inte ge mitt barn kött om den andre föräldern anser att det är skadlig? Eller måste ja ger kött till mitt barn om den andra föräldern anser det är skadlig annars? Eller om en förälder anser att en vaccination är skadlig och den andra att det är skadlig att inte vaccinera, vilken åsikt gäller? Det går ju inte att samtidigt blir vaccinerad och inte blir vaccinerad.
Eller betyder "alla föräldrar måste vara överens" att det är alltid den som vägrar någonting bestämmer?
I alla dina exempel är föräldrarna INTE överens och där får ALLTID den förälder rätt, som ställer sig emot någonting.
Och som sagt, det är inte logisk alls, varför om tex. en anser att barnet måste bli vaccinerad och den andra anser att barnet inte får bli vaccinerad det är per automatik den andra som får rätt.
Samma sak när det gäller TS - varför får automatisk pappan (jag antar TS är kvinna) rätt, som inte vill att barnet tas till doktorn, och inte TS, som anser att det är viktigt att barnet tas till doktorn? Och hur är det när det är någonting akut? Om barnet får ett smärtsamt öroninfektion och jag anser det ett måste att en läkare tittar på det, medan den andra hatar alla läkare och "förbjuda" mig att tar barnet dit? Varför skulle det vara den andra föräldern som får rätt? Och om jag tar mitt barn till läkaren oavsett och denna läkaren ser det som absolut nödvändig att barnet får antibiotika, får jag inte ger det till mitt barn, om den andra föräldern tror det skadar barnet? Vad händer om mitt barn har 41° feber och den andra förälder förbjuder att ge febersänkande för hen är emot medicin? Ska jag rulla tummarna och hoppas att febern inte stiger ännu mer och barnet inte dör?
Och kom inte igen med "det har jag redan svarat på" och "du tänker inte utanför boxen" ... om du tycker att det är så logisk så vänligen svara på mina konkreta exempel. Det hjälps inte om du skriver att föräldrarna måste vara överens, när de helt klart inte är det.
I alla dina exempel är föräldrarna INTE överens och där får ALLTID den förälder rätt, som ställer sig emot någonting.
Nej, du svarar inte, du bara yrar om samma sak hela tiden. Du säger att föräldrarna måste vara överens ... jo, det vore väl det bästa om de alltid är överens, men det är de ju oftas inte. Det är ju precis det jag frågar dig om och det som är problemet med TS och hennes ex - att de INTE är överens! I alla dina exempel är föräldrarna INTE överens.
Okej, så du säger att om föräldrarna inte är överens, blir det ingenting. Och det anser du som logisk? Varför är det logisk? Då är det ju fortfarande EN av föräldrarna som bestämmer, nämligen den som anser att ingenting borde göras. Det spelar ju ingen som helst roll om det är mamman eller pappan som anser att inga åtgäder ska göras.
Dina slutsats är inte "de måste kommer överens om vad som ska göras med barnet", men "den som inte vill att någonting görs är den som bestämmer, för ingenting får göras om inte båda vardnandshavare vill det".
Dvs. när det gäller mina exempel, är det för dig logisk att man inte tar ett barn med starka akuta smärter till en läkare, för dig är det logisk att man, om man gick till läkare, ignorera vad den säger, om en förälder är emot (tex. när läkaren säger antibiotika är nödvändig), för dig är det logisk att man ser på hur barnets feber steger till livsfarliga höjder, om en förälder anser att febersänkande medel är dåliga.
Och när det gäller TS så anser du det logisk att barnet, som har långvariga sömnproblem, vilket är faktist en allvarig hälsofara, ska förbli lidande och ska fortsätta att ha problem med skolan och hela vardagen, för att en av hans föräldrar vill inte att barnet tas till en läkare.
Nej, jag ser absolut ingen logik i detta.
Jaha. Om du anser att det är ett tecken på att "tänker utanför boxen" att ser någon logik i att barn ska lida om en av vårdnadshavare bestämmer att det ska vara så, då stannar jag gärna i min box.
Hej då.