Blockerad men slutar inte

Har de barn ihop? Jag har varit med om liknande där den ena parten ägnade sig åt umgängessabotage och bröt alla överenskommelser i flera år. Då får man inte blockera på det sättet. Det är nån sorts mental misshandel, digital sådan. Barnens uppväxt blir helt förstörd och många får men för livet.

Om de inte har barn så förstår jag blockeringen. Det är bara att låta den vara. Däremot låter det ju som om de inte har grälat klart, det kan vara viktigt för båda att det sker så att man verkligen har ett avslut.

Jag har många väninnor som säger att de har gått vidare och de tokblockar men sedan framkommer det att de fortfarande har känslor (hat, svartsjuka, ånger osv) som de inte har bearbetat utan bara låst in. Flera av dem har nog både svikit och lurat sin partner rätt illa, man kan förstå att deras ex är rejält ledsna.

det viktigaste i sammanhanget är väl ändå att man beter sig som en vuxen människa. Acceptera faktum och gå vidare. Antar att blockeringen blev nödvändig till slut. Att ta sig rätten att lägga sig i och inte låta vara kan vara sjukligt och kan sluta illa. Är barn inblandat är det ett än mer sjukligt beteende och i sådant fall finns det sätt att ta hand om det på ett vuxet sätt.

Om barn över 9-10 år gamla tror jag att den som blockerar och vägrar samarbeta om umgänge och barnens bästa uppväxt helt ostört kan få förstöra barnens liv och även förstås den blockerade och ledsna föräldern som inte får träffa sina barn. Det är en sorts familjevåld då med alla blockeringar och hat. Stackars barn.

precis...kan ju vara värt för honom att ta en tankevurpa kring det :)

Tack för svar. Att ringa och skriva till någon som aldrig aldrig läser eller svarar och som inte bryr sig....varför. När det dessutom inte ser ut att  avta utan snarare ökar i intensitet.......otäckt.  Kan det någonsin fylla en funktion, för honom? Hon har inget mer att säga honom, tro mig. Det är han som betett sig som ett praktsvin. han ser inte lycklig ut och han har antytt att han ska lämna nya frun. 
Barn: De har en dotter som pluggar på annan ort, lever sitt glada ungdomsliv. 

Nu har jag läst din kommentar tre gånger, men jag tror inte jag förstår. Menar du att TS vän i detta fall gjort fel som blockat? 

Hur får du tråden till att handla om familjevåld och att det är synd om barn? 

Det är tyvärr ett växande problem med psykiskt familjevåld i samband med separationer. Den moderna formen av umgängessabotage omfattar ofta total blockering av den ena vårdnadshavaren och en hatkampanj för att lära barnen ta avstånd från sin ena förälder utan någon bra anledning. Det skadar barnens rättigheter till ett helt familjeliv och en bra uppväxt. Man uppskattar att cirka 10000 barn drabbas årligen. 

Men det är inte aktuellt i detta fallet. Inga små barn eller påverkbara hemmavarande tonåringar.

Bara en liten fråga, kan man alltså se om man blockerat ngn på mobilen och den försökt att ringa sms? Hur gör man då?

Frågar då jag har ett x som varit elak x flera och jag blockerat honom.

Det låter som att du tagit på dig ett slags mellanhandsroll. Förövare, offer, räddare som turas om. Karpmans triangel.

I ditt ställe hade jag bett honom att inte benämna din vän i sådana ordalag, det är inte okej för dig. Eller är det? Hurdan känner du dig när du medlar? Och varflör gör du det?

Hej hej!

Jag är en som är blockerad och vet om det, för att jag självbad om att bli det. Kan däremot inte sluta skriva hur mycket jag saknar personen när jag har druckit.

Är inte alls en sån som du beskriver i din ts, att man skulle sitta o ljuga om personen, utan snarare tvärtom. Just den delen förstår jag inte riktigt om han nu inte har känt sig bedragen eller förljugen utav henne på något sätt möjligtvis.

I mitt fall så handlar det iallafall om att jag aldrig hade någon och aldrig haft någon som man har funnit "Det" med (känslan av samförståelse) och en otrolig kärlek till varandra, även om det enbart var för ett ögonblick.

Det är svårt att känna att man är redo för att dö fören person, men att den sen behandlar en som luft eller tom har ljugit om en.

Jag tror att du missar en hel del i vad det just har ha dlatom och gällde för dom. Hon kan mycket väl ha betett sig riktigt dåligt och lkugit för han, menar vad vet du egentligen om hur hon behandlade honom i slutet? Ärligt talat, inte ett skit.

Själv är jag inte blockad på mitt x gamla fb då hen inte kommer ihåg sitt lösenord, vilket är jättebra, för ossbåda antagligen! Så skriver typ lite av en "dagbok" till mitt x som aldrig kommer att läsa det.

Enda prob egentligen är att jag frotfarande drömmer om mitt x ca 1gång i veckan efter nu 6år sen! Det är ett problem för kommer inte ifrån det till 100% utan fastnar. O jag skojar inte, har verkligen drömt om personen MINST 1gång i veckan de sista 6 åren! Ibland flera gånger i veckan t om.

Alla behöver dock inte vara dåliga, sommig. Är inte hotfull, skulle aldrig göra illa personen eller kräva att den älskade mig. Däremot så önskar jag att personen minns tillbaka när vi båda var sådär oskyldiga, försvarslösa och enbart gav varndra värme både i själen och hjärtat.

Men det kommer aldrig att hända. Och jag vet ärligt talat inte om jag skulle vpga teo på drt om det nu skulle vara en möjlighet en dag, då det var jag som stötte bort henne p ga rädsla för att bli sviken.

Det är dock lite sorgligt att den ena enbart har en skyldighet i att respektera medans den andra inte har någon skyldighet alls i att lyssna. Då menar jag självklart inte om det förekommer våld eller psykisk misshandel, för då bör alla försöka fly till en viss del.

Du ovan som skriver att du är fast i att stalka en fd efter 6 år bekräftar att det är ett ohälsosamt beteende. Ditt x är vidare med sitt liv sedan länge och har ingen skyldighet att ha kontakt med dig.

Samma i inlägget från TS. Det är han och bara han som behöver komma ur sitt destruktiva beteende. Annars kanske nästa steg är att han börjar komma till hennes hem och då

är det över alla gränser. Att inte kunna släppa taget efter 3 eller 6 år Är sjukt.

Ja så kan man ju tycka. För det första så har vi ingen kontakt. X et vet inte om sitt lösenord och använder inte den profilen överhuvudtaget. Hen ser inte meddelanden och kommer alsrig att se dom, då hen försökte att låsa upp profilen hos mig men lyckades inte med det. Så ser inte att det är någon skada skedd där egentligen och jag ar ldrig krävt att en ska ha kontakt med mig.

Däremot så är det skadligt för mig ja, att jag fortfarande blir besökt utav x:et varje vecka under 6 års tid. Det kan ju dock inte jag rå för, då jag verkligen har mått dåligt när jag vaknat många många gånger. Och önskatmånga gånger att få slippa drömma om personen så att jag kan gå vidare.

I övrigt så det du kallar mig sjuk för, kan ju egentligen vara felfokuserat då vi alla har varit med om olika saker i olika grader.

Själv försvann min mamma, blev såld av pappan för pengar till mat, knöt an till en annan kvinna som sen skickade iväg mig till ett par där den ena har missahbdlat mig dagligen och utsatt mig för mordförsök och andra saker.

Är trots allt detta inte våldsam av mig. Men ja, när jag väl tycker om någon så är det jättesvårt att släppa den.

Haft 2 X som följde mig ca 6års tid efteråt i drömmar och sorg. Du kallar mig för sjuk. Jag ser det som att andra blundade när jag levde i helvetet för att sedan en random idiot ska kalla mig för sjuk, när allt jag gör är att älska och inte göra någon skada.

O för mig vetyder ordet älskar någoy. Vilket för dmånga idag enbart används när det kan ge dom fördelar för att sedan gå tillbaka till att vara falska igen.

Det är inte sjukt det du försöker att påstå. Däremot väldigt sorgligt. Och otroligt jobbigt. Är liksom inget val jag gör direkt av egen vilja att ständigt drömma om personen.

Personer som trakasserar och ofredar andra försöker förstås hitta ursäkter för sitt beteende (tex taskig barndom) men det gör det inte mer rätt.

Min före detta ringer och messar på schema. Typ samma dag(ar) och tid varje vecka. Pågått i ett år ungefär. Kör förbi och står och tittar in i trädgården på helgen. Jag är oftast bortrest så vet inte hur schemalagt det är. Det finns tragiska galningar som tar detta till olika nivåer. Jag ser det som att det är han som spiller sitt liv på detta....en trasig människa som jag inte kan påverka och därför blockat.

Kanske det inte är en ursäkt utan en faktiskt bristande del som du vill ta för en ursäkt ? Det du skriver är dock inte normalt någonstans. Att man skulle börja köra förbi för att titta och titta in i trädgården osv. Låter rätt skrämmande faktiskt om jag ska vara ärlig. En trasig människa definitivt, men antagligen lite mer än enbart så, som ex hat, narcissism, ett begär av att känna makt samt ett starkt misstroende som inte bara han utan du även delar med honom uppenbarligen.

O jag vägrar tro att allt bara var hans fel. Men du tog väl för dig av vad du ville ha och sen dumpa han som en flugskit. Skulle dock inte förvåna mig. Men självklart finns det både farliga och idioter där ute. Men att dra alla över en och samma kant och gapa om att det enbart är "ursäkter" är inte så schysst när det finns åtminstone en 3:e grupp till varav jag är inom. 

Men man kan ju undra vad du har för ursäkt för att låta en trasig människa få bli än mer trasigare? Med det sagt menar jag inte alls att det skulle vara din sak att göra honom hel. Men någonting har du ju gjort som får han att bli sådär extrem. O du kan inte jämföra han med mig som skriver på ett ställe som jag vet att personen inte kommer att se någonsin. Ej heller stalkar, eller försöker ta kontakt på riktigt. Skulle inte ens vilja bli tsm med personen igen om jag så fick möjligheten.

Och då du försöker säga att det jag skrev endast var en "påhittad ursäkt", det gör mig lite irriterad faktiskt. Vi har alla fått olika saker i livet bra eller dåligt, mer eller mindre visst. Men en person som aldrig har haft en familj, aldrig en stöttepelare eller känt sig trygg någonstans, självklart har den personen svårare att släppa någon den kände den där totala friden, värmen och tryggheten med. 

Att komma och säga att en sådan som jag enbart kommer med en dålig ursäkt påvisar ju än mer din brist i empati och förståelse. Snarare kan man ju börja undra vem som egentligen är värst utav dig eller mig egentligen. Du spyr ur dig om att jag är sjuk, och kommer med dåliga ursäkt. Medans allt jag gör är att skriva dit ingen kommer att se. Ingen besväras av det alltså. Jag kan lätt få tag i hennes nummer eller skriva till henne på instagram om jag så ville. Men det vill jag inte.

Däremot så kan man ju undra hur du har behandlat killen. Om du verkligen är så oskyldig som du verkligen försöker påskina om att du och endast du är det stora offret. Varför inte bjuda in till ett sista samtal där du känner dig trygg, finna en samexistens och dra ur förstålsen ur den trasiga människan så han kan gå därifrån med några fler band i posetiv mening med sig i sin ryggsäck, istället för att ha det som det är nu, där banden är bundna till dig (och uppenbarligen så är du ju själv ansvarig för detta dessutom) och därefter bara har kastat igen dörren.

Hela den här attityden om att du får göra vad du vill och alla andra ska respektera så fort det inte passar dig, men du har fått utnyttja så mycket det bara går tills du har blivit nöjd är ju absurdt.

Anser inte ens att det jag göra är värre än "så länge den andra inte vet om att man är otrogen så gör det inget". Då jag inte sårar, skadar eller försöker nå personen på ett fysiskt eller psykiskt plan då den aldrig kommer att se mina skrivelser!

Så därigenom tar jag ändå ansvar. Vad tar du för ansvar i att se till att den andra mot parten inte störs eller mår dåligt p ga dig anser du ? För inte är det väl så att du bara skiter i det och sen gapar om din rätt ? För din rätt är alltså viktigare än att ni båda finner ett samförstånd samt mår bättre och kan gå vidare, eller ? För definitivt är det ju viktigare än att ditt x är hel eller ens lever. För inte är man ju ansvarig för andras handlingar, visst, det håller jag med om. Men man kan vara ansvarig för att ha förnekat personen möjlighet till att falla in i en acceptans samt hjälpa den att förstå att det är över på ett snällt sätt.

Eller om vi var ihop bundna i vristerna och var tvungna att springa i ett lopp så kan jag bara springa på utan att se att du hänger med och är okej? Eller ska jag bara springa på så att bandet skär av din vrist för att det viktigaste som finns är ju bara att JAG vinner guldet (har kul) där framme. Att du sen är skadad eller brutit benet (trasig människa) kanske inte spelar någon roll, utan det är ju inte mitt ansvar om att se till att du klarar dig då jag inte är ansvarig för dina handlingar samt har ingen skyldighet gentemot dig, din säkerhet, eller ditt liv? Visst ? För det är väl så spelplanen ser ut här i i Sverige? 

Man blir ju lite konfundersam när den enda skillnaden är att det ena ligger på det "otagbara planet (psykiska)" medans det andra är på det fysiska planet.

Menar inte att du ska svara på allt då det är komplicerat och mer ur ett filosofiskt perspektiv menat hellre än att ställa dig mot någon vägg. Men det stör mig lite faktiskt hur samhället ser på saker och ting. 

För att detta inte ska misstolkas så poängterar jag helt att så länge personen inte misshandlas fysiskt eller nedtryckt konstant (psykiskt) p ga personen som står närmast har en slags maktposition så kan jag definitivt anse att man bör fundera en gång till i ansvaret vi alla bör ha mot våra medmänniskor och definitivt mot dem som vi har knutit band till på ett högre plan.

Men det går väl inte i ett land där alla horar sig, män som kvinnor. De riktiga smådjävularna är de som har det kul medans de äkta är desto mer ömtåligare.

Med det sagt så hatar jag otrohet, misshandel, våld, lögner samt mobbning. Så så fort det inte handlar om detta så bör man ha ansvar för varandra oavsett vad man än har satt upp på sin dags agenda.

Med ditt resonemang så är det även delvis tjejens fel om hon blir misshandlad av pojkvän/man. "hon måste ha triggat honom"

Det är inte omöjligt/ovanligt att normalfuntade träffar någon som visar sig vara eller bli knäpp. Lägg skulden där den hör hemma!!!

Fast jag har ju skrivit att misshandel inte är okej. Så hur du kan påstå något sådant är ju rätt sjukt. Ta av dig offerkoftan och stå för den dåliga delen av dig själv. Du skulle antagligen lära känna dig bra mycket bättre då för nu vet jag inte vad du håller på med.

Har nog aldrig skrivit med en så bitter kvinna som har så lätt att anklaga andra och spy ut så mycket skit rent ut sagt.