Forum Familjeliv - sajten - Familjeliv.se
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hjälp mig förstå min sambos personlighet

    Ons 14 apr 09:09 Läst 0 gånger Totalt 11 svar
    Ons 14 apr 09:09

    Hej!

    Jag har otroligt svårt att förstå och nå fram till min sambo ibland. Om jag tar upp något som känns fel eller ojämlikt i vårt hem så möts det oftast, eller ja, alltid, med oförståelse och en avig attityd med direkt motattack istället för att ta in, försöka förstå och bemöta det jag tagit upp. Jag får aldrig höra typ "oj känner du så, jag skall tänka på det och göra något åt det". Grejen är att min sambo är en väldigt snäll, empatisk person med hög arbetsmoral men när det kommer att bemöta mig i vissa situationer är det som det åker upp en iskall mur utan ingång.

    Det handlar så klart om det vanliga tugget. Ansvar i hemmet. Jag tycker om att ha det någorlunda städat hemma. Inget maniskt kliniskt fejande utan att allmänytor, kök, matplats, vardagsrumsnord är renplockade. Inte att det ligger kassar med odiskade matloådor i en vecka i hallen eller kartonger från saker manhandlat ligger på matbordet i flera dagar, ja ni fattar.

    Jag tar ansvar för för huset och lagar och håller allt som har med huset att göra i trim , jag tar ansvar för bilarna, städar och lagar dem när något fel uppstår. Plockar undan och samlar ihop skräp som skall till tippen och kör dit det. Klipper gräset, tankar och servar gräsklippare. Maten vi turas om att laga eller lagar tillsammans. Jag förde nyligen på förslag att vi skulle bestämma lite ansvarsområden för att slippa gå och anta att den andra skall ta ta i saker. Vi går igenom matbeställning och gör den tillsammans. Jag tar ansvar för att tvätten blir tvättad, jag tvättar löpande så det inte blir ett berg av tvätt som tar en hel helg att ta sig igenom (sambons metod). Jag levererar en färdig korg till sambon att vika och lägga in i skåpen. Jag ser till att kattlådorna mockas varje kväll. Sambon lovade att bli bättre på att plocka undan saker som släpps på plats och annars blir liggandes i veckor. Sambon ansvarar för dammsugningen.

    Skall tilläga en sak. Sambon har sin väckarklocka en timme tidigare än vad jag har under veckorna. Sambon är väldigt svårväckt vilket gör att jag måste se till att sambon vaknar och putta sambon ur sängen när klockan ringer för att sambon skall hinna bli klar innan det är dags att åka till jobbet. Detta resulterar att jag oftast hinner vakna till så pass att jag får svårt att somna om tills min klocka ringer en timme senare. När jag kommer upp så behöver jag 3-5 minuter i badrummet sen är jag klar med det. Om badrummet är ledigt när jag kommer upp så tar det inte många sekunder förrän sambon kommer in och tar över platsen lite fint, ofta får jag avsluta mina badrumsbestyr i köket.(Både morgon och kväll). Sen får jag stå i hallen och vänta 5-10 minuter innan vi kan åka (jobbar på samma jobb) Ibland måste jag ta egen bil för att komma i tid helt enkelt.

    Tar jag upp det här att jag tycker att det här känns jobbigt så möts det som sagt med total oförståelse och direkt motattack med helt irrelevanta argument. Det jag  har sagt har inte ens sjunkit in hos sambon förrän allt riktats mot mig. Jag säger att "kan vi inte reda ut det som jag har att säga först så skall jag lyssna och reda ut det du har att säga sedan? Och där tar det stopp.

    Om jag påpekar att nu kan du väl ta undan matlådan som legat i hallen hela veckan. Då låter det "mutter mutter" och jag blev boven.

    Om jag skulle ha missat att mocka kattlådorna och skulle få det påpekat så känner jag "shit, förlåt jag fixar det nu".

    Där är skillnaden och det är den jag skulle vilja förstå. Att man slår i från sig allt när man inser att man felat istället för att stå för det? Skulle man vara en sämre människa om man sa "Oj vad jag sabbade detta, ber om ursäkt och bättrar mig" ?

    Min sambo är som sagt otroligt lugn, vänlig och sympatisk och på jobbet har sambon en otrolig arbetsmoral och lämnar ingen sten ovänd. Men förståelsen för mig och mina känslor är i det närmaste obefintlig, så känns det för mig iaf baserat på hur sambon reagerar och agerar mot mig. Sambon dör hellre än att erkänna fel eller säga förlåt. Just "förlåt" är omöjligt att få fram. Fattar ju att det ligger något djupt rotat i sambon som framkallar det här beteendet och jag skulle så gärna vilja luckra upp det och nå fram.

    Det blev långt och lite rörigt kanske men men.  Håll nivå på eventuella kommentarer

  • Ons 14 apr 09:57 #1

    Han låter som en mansbebis, tycker jag.

    Curla inte honom, låt hans matlådor ligga kvar, väck honom inte mer osv. Då märker han kanske vad han håller på med. Så länge du går efter honom och fixar, så ordnar det sig för honom, så sluta med det. 

  • Ons 14 apr 10:25 #2

    Lite grann om personligheter:

    Man kan vara I=introvert vs E=extrovert

    Sedan kan man vara S=sensor(jordnära) vs N=intuitiv(drömmande)

    Och så kan man vara T=thinker(hjärnan styr) vs F=feeler(hjärtat styr)

    Man kan även vara P=spontan vs J=planerande.

    Det är viktigt att ha varje bokstav i åtanke när man ska komma på vilken personlighet någon är. Sedan om man vill kan man försöka googla runt olika valfria frågor på den enskilda bokstavskombinationen som man fått fram. Vad dras personligheten till för slags jobb? Hur visar personligheten kärlek (varje personlighet visar kärlek olika). Hur återhämtar sig varje personlighet från stress, genom att vara ensam med sina egna tankar eller i sällskap med andra? Har din sambo ett jobb han trivs med eller bör han tänka om på den biten? Ja, vad som helst kan googlas i efterhand man vet bokstavskombination. Bara man vill!

  • Ons 14 apr 15:32 #3
    Intressant "StuierKemi", tack för input.

    Det som också är intressant är att båda som svarat utgår från att min sambo är en man. Det är jag som är man och min sambo är kvinna. Men jag förstår det för det verkar ju vara så i 99% av fallen. I alla fall om man googlar och går efter allmänt snack så är det mannen som är en ansvarslös slashas. 

    "Medborgare" Det är ju exakt så jag tänker och har även tagit upp det så men då är det jag som är dum och taskig. Att det i själva verket är hon som har dåliga vanor som landar i knät på mig det går liksom inte fram. Eller, det vet jag att hon är 100% medveten om för hon är inget dumskaft på något vis, tvärtom. Men det är just det att kunna erkänna dåliga vanor och faktiskt visa vilja att jämka lite för att avlasta mig som är så omöjligt. Någon slags stolthet som är orubblig som gör att min respekt för henne avtar.
  • Ons 14 apr 15:43 #4
    blueswedes skrev 2021-04-14 15:32:31 följande:
    Intressant "StuierKemi", tack för input.

    Det som också är intressant är att båda som svarat utgår från att min sambo är en man. Det är jag som är man och min sambo är kvinna. Men jag förstår det för det verkar ju vara så i 99% av fallen. I alla fall om man googlar och går efter allmänt snack så är det mannen som är en ansvarslös slashas. 

    "Medborgare" Det är ju exakt så jag tänker och har även tagit upp det så men då är det jag som är dum och taskig. Att det i själva verket är hon som har dåliga vanor som landar i knät på mig det går liksom inte fram. Eller, det vet jag att hon är 100% medveten om för hon är inget dumskaft på något vis, tvärtom. Men det är just det att kunna erkänna dåliga vanor och faktiskt visa vilja att jämka lite för att avlasta mig som är så omöjligt. Någon slags stolthet som är orubblig som gör att min respekt för henne avtar.
    Oj, ja jag var helt inställd på att det var en kvinna som skrev, mina fördomar om att det är mest kvinnor som skriver här. Jag reagerade lite på det med tiden på toaletten, men inte ens då kom tanken på att du skulle kunna vara en man. Jag skäms lite för att jag är så fast i de traditionella. Givetvis finns det även kvinnor som inte tar sitt ansvar hemma. 

    Låt henne tycka att du är dum och tramsig, ta inte diskussionen med henne, bara låt henne sköta sitt eget. Som du skriver, hon är inte dum, men hon gör så här för att hon kan. 
  • Ons 14 apr 16:15 #5

    Gissade faktiskt att din sambo var en kvinna när du skrev att du fixade bilarna och sambon tog längre tid i badrummet :P


    Hur som helst, jag brukar säga till min partner "Vill du diska eller vika tvätt?" (Eller vad det nu är som behöver göras. Då tror ju partnern att den fått välja själv vad som ska göras. Funkar jättebra på män och barn! Men säkert kvinnor med :)

  • Tor 15 apr 07:44 #6
    Det är bra tips. Men ibland skulle det vara skönt att saker gjordes utan att jag måste vara initiativtagare. Stressande att veta att högarna växer så fort jag slappnar av. Egentligen skulle jag kunna fortsätta göra det mesta för det stör mig inte. Det som stör mig är att det verkar som det tas för givet, baserat på den ignorans och oförståelse som visar sig när jag tar upp det. Har faktisk funderat på att dokumentera en månad och visa för att slippa höra "Nej så är det inte alls" Men det känns ju rent löjligt att man skulle behöva göra så. 

    Ett "Tack för att du fixar saker och ser till att jag kommer ur sängen, jag uppskattar verkligen det". Mer behövs inte. Då vet jag i alla fall att det har tagits notis om vad jag gör och att det faktiskt uppskattas. Sen är det hennes samvete.
  • Tor 15 apr 08:01 #7

    För dig är detta viktigt, för henne inte alls. Men varför inte släppa vissa saker, så hon får göra på sitt sätt och inte ditt sätt. 
    Tänkte spontant på tvätten. Jag är precis som din sambo, jag föredrar att ha en tvätthög som tas hand om under en dag än tvätt utspritt under veckan. 

    Jag är också den som sprider saker över hela hemmet, och nu är detta inte ett trätoämne. Min sambo stör sig inte och jag tar ju hand om det.

    Men vi hittade ganska snart en balans hemma. Sambon är den som plockar och håller vardagssnyggt (vilket kan variera dag från dag). Jag tar den större städningen och tvätten. Matlagningen är nog mest jag som tar, sambon tar bort efteråt.

  • Tor 15 apr 08:48 #8
    Medborgare skrev 2021-04-14 09:57:31 följande:

    Han låter som en mansbebis, tycker jag.

    Curla inte honom, låt hans matlådor ligga kvar, väck honom inte mer osv. Då märker han kanske vad han håller på med. Så länge du går efter honom och fixar, så ordnar det sig för honom, så sluta med det. 


    Är du säker på att sambon är man?

  • Tor 15 apr 09:24 #9
    Virriga Vera skrev 2021-04-15 08:48:37 följande:
    Är du säker på att sambon är man?
    Läs inlägg 4.
  • Sön 18 apr 23:46 #10

    Det är inte okej, att du måste vakna en timme tidigare, när ni ska åka samtidigt till jobbet, för att du ska väcka henne... Stäng av hennes klocka och somna om bara....och gå upp när din klocka ringer, så att du får din morgonsömn. Du ska inte bli lidande för att hon inte tar ansvar för sig själv. Plock inte upp ngra matlådor utan låt dem ligga, tvätta bara din tvätt så blir hon säkert intresserad av att ha ett samtal om ansvarsfördelning i hemmet och så kanske hon uppskattar ditt arbete mera oavsett så är det inte okej.
    Och det kommer inte bli populärt hon kommer vara missnöjd men inte lika missnöjd som du kommer och känna dig i längden. 
    Kanske kan nämna ngt om att det handlar om att du vill bli behandlad med respekt och att hon inte tar dig för given och utnyttjar situationen. 
    Låt henne bli sur helt enkelt. Hon behöver ett uppvaknande ur sin bekvämlighet....

  • Sön 18 apr 23:55 #11

    Din man är nog helt enkelt trött. Män har i årtusenden arbetat utanför hemmet, men i hemmet vart lediga.

    Att då tro att på ca 1,5 generation jämnställdhet eller så att mannen skall orka arbeta lika mycket (utan att bli alldeles slutkörd av det) i hemmet är lite väl ambitiöst. Kom tillbaks om 500 år kanske. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll