Klarar inte min styvdotter!
Jag tycker att skitungen är duktig, när du kan acceptera att hon vill ha sin mamma istället för att du splittrar familjen kan hon acceptera dig
Jag tycker att skitungen är duktig, när du kan acceptera att hon vill ha sin mamma istället för att du splittrar familjen kan hon acceptera dig
Tack för alla positiva råd.
Jag var smart nog att stå i bostadskö i 2 år och när han hotade att slänga ut mig för 6 månader sedan och dottern även sa att hon önskar att jag bara kunde flytta, så hade jag en lägenhet klar. Jag flyttade dit men saknade honom och huset så oerhört mycket. Kände också att den elaka styvdottern inte skulle vinna över mig. Hon firade nämligen min flytt genom att flytta in på heltid till pappan. Han bad mig komma tillbaka, och jag gjorde det. Där stod hon och mer eller mindre skällde på mig varför jag är tillbaka i hennes hus!?
Jag bor kvar på något sätt för att hon inte skall vinna över mig. hon vill styra och ställa i sitt hus och hon vill ha pappa för sig själv, så hon kan komma och gå hur hon vill.
Nu hyr jag ut min lägenhet i andra hand, men kan flytta tillbaka inom 2 veckor när jag vill. Men då gör han slut helt och hållet och säger att där inte finns någon chans i världen att i blir tillsammans igen. Detta skrämmer mig. På ett sätt vill jag förstöra för dottern så som hon förstört för mig och bor därför kvar. Och jag älskar honom och vill inte förlora honom förrän jag eventuellt träffat någon annan. Vill inte stå där som sist och ångra mig och sakna.
Vargar och andra väsen lever i samma skog.
Du har så mycket mer problem än vad som bara ryms inom styvkonstellationen. Han ägnar sig åt psykisk misshandel, vare sig han gör det för att medvetet skada dig eller inte, för att han medvetet vill manipulera dig eller om det sker omedvetet, men att prata illa om sin partners föräldrar ingår definitivt inom psykisk misshandel.
Dynamiken som du beskriver är en klassisk kvinnofälla, det sociala ansvaret faller ofta på kvinnor. Det var säkert barnens mamma som skötte den sociala biten med hans familj och sin egen familj, handlade alla klappar, presenter, höll reda på kalas och vem som föll år. Eller vad tror du? Nu är det du som tar den biten. Med den skillnaden att du gör det för någon annans barn som inte visar någon glädje alls utan tvärtom visar fientlighet för att du överhuvudtaget finns. Därmed befinner du dig inte enbart i den klassiska kvinnofällan utan även i den än mer tragiska styvmorsfällan. Ni arbetar inte ens för samma mål, du hjälper honom med hans barn, han hjälper inte dig med dina barn, eller ens med sina egna barn.
Att det är så svårt att lämna någon även fast man vet att man rent logiskt kan se att man bara kan få det bättre om man lämnar, beror nog ofta på att man har investerat så mycket och inte fått något tillbaka. Det är som att man måste få någon slags "ränta" för allt arbete man har lagt ned, att det bara inte får vara förgäves och bortkastat. Men om du vänder på det och tänker på att all tid framöver som du inte längre lägger ned på honom och hans barn blir plus för dig, din familj och din dotter. Det som betyder något för dig. Det är det enda viktiga i ditt liv, eller hur? Du och din familj.