Klarar inte min styvdotter!

Tack för alla positiva råd.

Jag var smart nog att stå i bostadskö i 2 år och när han hotade att slänga ut mig för 6 månader sedan och dottern även sa att hon önskar att jag bara kunde flytta, så hade jag en lägenhet klar. Jag flyttade dit men saknade honom och huset så oerhört mycket. Kände också att den elaka styvdottern inte skulle vinna över mig. Hon firade nämligen min flytt genom att flytta in på heltid till pappan. Han bad mig komma tillbaka, och jag gjorde det. Där stod hon och mer eller mindre skällde på mig varför jag är tillbaka i hennes hus!? 

Jag bor kvar på något sätt för att hon inte skall vinna över mig. hon vill styra och ställa i sitt hus och hon vill ha pappa för sig själv, så hon kan komma och gå hur hon vill. 

Nu hyr jag ut min lägenhet i andra hand, men kan flytta tillbaka inom 2 veckor när jag vill. Men då gör han slut helt och hållet och säger att där inte finns någon chans i världen att i blir tillsammans igen. Detta skrämmer mig. På ett sätt vill jag förstöra för dottern så som hon förstört för mig och bor därför kvar. Och jag älskar honom och vill inte förlora honom förrän jag eventuellt träffat någon annan. Vill inte stå där som sist och ångra mig och sakna.

Ja, jag har försökt packa och flytta härifrån säkert 20 ggr när han ser på, i hopp om att han ska stoppa mig...vilket han gjorde fram tills för ett år sedan. Men nu kan jag packa hur mycket jag vill för han stoppar ändå inte mig längre, utan tycker nog innerst inne det är skönt att JAG tar steget och går och avslutar, eftersom han inte klarar av det själv. Han kommer också må bättre utan mig, för då kan han umgås och göra vad han vill för sina barn, utan att jag alltid har en åsikt om detta. Han lever för barnen och vill ha en kvinna som också lever för hans barn. Själva par-relationen i 2-samhet har aldrig riktigt intresserat honom tidigare heller. Han vill ha en "familj"!

Jag har 2 veckors uppsägningstid på min lägenhet, så jag kan i princip säga till tjejen nu att jag vill flytta in i den den sista april. Just då är han bortrest i jobb och jag kan flytta i lugn och ro.

Dottern fick återgå till varannan vecka boende så fort jag flyttade tillbaka och det gör såklart henne arg på att jag bor här. Hon vill ju bo hos pappan på heltid, för här får hon styra och ställa, vilket hon inte kan hos mamman.

Det enda som hindrar mig i det hela är ju såklart mina känslor och att jag fäst mig så vid just honom (har sjukt svårt för att bli kär!) och så är det hans fina stora lyxhus med pool. Jag har så mycket saker och kläder att min lilla lägenhet på 40 m2 aldrig räcker till. Jag vet att jag inte får tänka så, men det är en del av orsaken till att jag är kvar.

Jag kan inte heller utstå känslan av att aldrig mer få ha honom, att någon annan får honom. Jag vet ju att han inte kan vara ensam och att här inom några månader kommer in en annan i hans liv.

Jag ÄR inte någon stark kvinna tyvärr!! Jag ser alltid tillbaka, får ångest och ångrar mig. Sen blir jag besatt av att kolla vad exet gör på fb och när han är inloggad etc. Önskar jag var annorlunda, men vet inte hur man ändrar sig. Vill hitta styrkan att lämna och sedan kunna stå fast vid det.

Enligt henne så är det ju allt barnets fel.

Hennes man behandlar henne dåligt men hon väljer att stanna kvar för bla poolen, men det är alltså barnet som är problemet här? *suck*

Varför avslutar han inte själv då om han tycker du har varit så hemsk mot hans barn att han inte kan älska dig längre?

TS vill ha lyxhus och pool.win - win.

Det är ju en av de givna anledningarna till att hon inte lämnar. Så det måste vara viktigt för henne. Då ska man inte lämna det utanför när man diskutera TS problematik.

Hon har ju lägenheten kvar, det är bara att lämna. Han har ju misshandlat henne också.

Men pool... OCH lyxhus. Det väger tungt. Vem står inte ut med lite vad som helst för att få ta del av det?

Dessutom får hon möjligheten att vinna över tonåringen. Det är väldigt viktigt för ansvarsfulla vuxna att vinna över tonåringar, båda i pool och bo i lyxhus medans man väntar på att någon bättre man dyker upp.

Du får läsa inlägg #10

Om du läser TS alla inlägg så kanske du också får svårt att ta henne på allvar.

Funkar ju inte alls så. Märkligt ordval som om det var att inspektera ett ting - skyldighet att se till att det fungerar mellan ens partner och den nya partnern innan man flyttar ihop?

Människor ändrar sig och har eget ansvar, även ungdomar. Både TS, styvdottern och även partners ex har ansvar för att bete sig bra och kunna behärska sig respektfullt. Det låter som om partners ex ligger bakom nån sorts hatkampanj mot den nya familjen och att exet använder barnen som verktyg för att göra nya familjen olycklig. Bra föräldrar samarbetar efter skilsmässa och låter barnen ha en bra uppväxt. Bra föräldrar coachar barn att bete sig bra mot andra.

Jag håller med anonym (Ja) om att det är tämligen anmärkningsvärt att ha alla dessa starkt negativa åsikter om sitt förhållande och sits i övrigt samtidigt som "lyxhus och pool" framhålls som ett incitament för att fortsätta leva i relationen. För min del har jag mycket svårt att känna någon som helst sympati för något dylikt, jag tycker det är patetiskt att sakna driv att själv skaffa sig sådant som i ts fall uppenbarligen är uppskattat och något hon inte vill ge avkall på. 

Unket. 

Hade han också lyxhus med pool?

Du är lika löjlig själv.

Du och TS är olika individer.

Att du inte prioriterar lyxhus med pool utesluter inte att någon annan som TS gör det.

Vi ser på detta olika. Du brukar i olika trådar alltid lägga skulden på TS partner som inte skrivit något inlägg. Jag tror att du inte skulle göra det om könsrollerna var omvända, det är mycket tydligt hur du ser på krav, ansvar och uppförande. Det är inte rättvist utan gammaldags stereotypt tänkande.

Jag kan hålla med om flera saker du skriver ovan men frågeställningarna är ofta självklara och man får inte heller glömma bort ungdomars ansvar för sitt beteende och att varken de eller partners ex enkelt ska kunna lägga veto för partners nya kärleksliv. De har ingen rätt att sabotera på det sättet, det är mycket mycket fult. Och vanligt. Och effektivt, eftersom de flesta lägger ansvaret på den utsatta föräldern eller på nya styvföräldern i nåns sorts falskt klingande harm - man får inte hitta nya kärlek som vuxen efter skilsmässa för det ska expartnern och barnen få bestämma och om de inte vill det eller känner sig obekväma med det så måste det respekteras? Mycket mycket otäckt att resonera så. 

Kärlek är en bra sak och en bonusfamilj kan innebära bredare och värdefullare social samvara. Ungdomarna har allt att vinna på att bejaka och coachas glädjas åt sin ungdom. Partners ex ska söka sin egen lycka efter skilsmässan och inte förbittrat förgifta sina barn att påverka, provocera konflikter och förstöra i den nya bonusfamiljen. 

Svarsbanken - Fråga psykologen - Frågor och svar (psykologiguiden.se)

Jag tycker Mollys analys och slutsatser ganska väl sammanfattar hela den här tråden. Och resultatet kvarstår. Packa dina prylar och dra TS!

Molly: Snyggt sammanfattat. Vad jobbar du med? Du verkar härligt känslobefriat analytiskt lagd :)

Det är nog du , och inte hon. Så risken är liten att din mans dotter får liknande problem i sina förhållanden.

Trams...bars för att just "dina" styvbarn avskyr dig betyder det inte att alla barn ogillar sina föräldrars nya partners. Mina BONUSbarn älskar mig och har gjort sen start. Annars hade vi aldrig flyttat ihop.

Jag citerade ts som skrev ALLA styvbarn!

"Barn har aldrig gillat en styvmor, så om de får välja så vill de ha mamma och pappa för alltid".

Att ts var så desperat efter lyxhus med pool så hon flyttade in efter en kvart förklarar hatet från barnen. Ingen fick chansen att lära känna och fungera med henne INNAN hon invaderade DERAS hem!