Min 16-åring är mobbad. Hjälp!

Som de flesta skriver är gymnasiet en bra chans! Men för en tonåring är det lång tid dit såklart. Det som är bra i situationen är att han har en förälder som verkligen bryr sig. Det kan göra det lättare att stå ut sista tiden. Kanske han kan vara sjuk någon vecka och du med, och så umgås ni två och kanske pluggar till något sista prov tillsammans. Han ska bara hålla ihop några veckor till. 

Och det är superviktigt att han verkligen kommer i ett nytt sammanhang och inte har med sig för många från gamla klassen, så om han får för mycket gammalt folk med sig så hade jag hellre flyttat, som någon skrev. 

Min gymnasietid var underbar! I gymnasiet är folk lite äldre och vill skaka av sig sina gamla roller, barnen är öppna för nya kompisar och alla är måna om att passa in i det nya sammanhanget, men ändå inte rädda för att släppa in nya i sin umgängeskrets. Jag var ensam i högstadiet, men klarade mig genom det med hjälp av böcker och min fantasi, men jag mådde väldigt dåligt. Mina föräldrar hade också sina egna problem med missbruk och så, så de var inget stöd. Jag hade med mig ett par stycken från gamla klassen, men de hade inte någon chans att sprida sin bild av mig. Jag kunde skapa mig en ny roll i den nya klassen, fick ett par bästa vänner  i klassen och började också umgås med folk i andra klasser. Jag hoppas att det blir samma för din son.