Inlägg från: Anonym (TS) |Visa alla inlägg
  • Anonym (TS)

    "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?

    I och med kommande giftermål, finns tanken på arv. I dagens läge är vi sambos och har barn på G. Skulle jag falla bort, föredrar jag helt klart att vårt barn får mina pengar. (Vi är kärnfamilj). Annars som jag förstår det, finns ju risken att partnern träffar en ny, har mitt arv, och den nya kan komma åt dessa i antingen en skilsmässa eller genom att min partner skulle gå bort - då i form av arv. För att inte nämna om min partner eventuellt skulle skaffa fler barn som då också kan ta av mitt arv och således minskar mitt arv till mitt egna barn. 

    Det jag reagerar på, är hur ofta man alltid propsar på att man ska skriva testamente mellan partners så att man ska få fördelaktig del av arvet. Och min fråga är - varför? Jag älskar min partner över allt, men vi har tagit vårt ansvar och har sett till att vi skulle ha råd att köpa ut varandra/barn och att hela arvet kan tillfalla våra barn. För inte vill man ju att ens arv (trots hur mycket vi älskar varandra djupt och bedyrar att vi aldrig skulle träffat en ny - så ser ju verkligen annorlunda ut när man t.ex. läser i detta forum) ska hamna hos en ny partners eller ens partners nya barn som inte är ens egna. 

    Jag förstår verkligen inte hur man som vuxen ska behöva vara beroende av att få ett arv av en partner istället för att satsa på ett hus man hade haft råd att bo i själv också? Eller arbeta sig till en nivå där man har råd att stå för ett hus själv, försäkringar, etc? Varför ska ens arv gå ut över ens barn för att man skaffar en ny partner som prompt vill ha den större fördelaktiga delen av ens arv? 

    Är uppriktigt nyfiken då jag och min partner står likt i att vi klarar oss utan varandras arv och ser hellre att arvet tillfaller våra älsklingar till barn och att vi är vuxna nog att klara oss. För mig är det ett otroligt parasitbeteende att vilja ha arv av en partner.  

    Så min fråga är, hur tänker ni andra kring arv gällande egna barn vs potentiellt "waste'a" allt på att er partner kan skaffa nya familjemedlemmar som spenderar ditt barns arv?

  • Svar på tråden "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?
  • Anonym (TS)
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 15:43:28 följande:
    Jag ser inte våra tillgångar som våra barns arv. Jag tycker inte att barn ska förvänta sig att ärva, jag tycker att barn, de flesta är ju faktiskt vuxna när deras föräldrar går bort, ska kunna klara sig själva ekonomiskt och inte gå och vänta på arv. Blir det något, fine. 

    För mig är det självklart att min man ska få våra gemensamma pengar (hälften är redan hans pengar), och det är upp till honom vad han gör med dessa när jag är borta. Det är inte våra barns pengar. 

    Sedan undrar jag vilka pengar du pratar om? Har ni ett stort kapital på banken som ni inte rör som ska gå till barnen, eller ska huset säljas när en av dör så att barnen får sin del då?
    Hade du varit OK med att dina barn kanske knappt får något arv alls i och med risken att din partner kan skaffa ny, kanske tom fler barn och att alla dessa personer ska dela på det du slitit för i livet? 

    På vilket sätt tycker du att de "förtjänar mer" arvet än dina egna barn som du skapat? Tänker på det du framhäver att barnen inte ska vänta på arv (vilket jag håller med om, men hellre det än att en ny partner till min partner ska sitta och leva gott på mina pengar). 

    Gällande din sista fråga så har vi alltså sett till att inte leva över våra tillgångar utan att huset (som är normalt fint i ett bra område i storstad) är i ekonomi att vi kan köpa ut barn för att bo kvar, samt att det stora arvet (fonder, etc). kan gå direkt till barnen utan att man som partner ska behöva vara beroende och lägga beslag på det. För som sagt, jag vill hellre se att det jag bygger upp går vidare i släkten än att en ny utomstående ska komma in och kunna ta för sig. Eller, potentiellt nya barn. 

    Med andra ord så har vi tagit ett vuxet ekonomiskt ansvar över att kunna vara ensamförsörjare över barnen utan att vara beroende av varandras ekonomi. Vi har tagit ansvar över att vara såpass ekonomiskt starka att kunna klara det. Därför blir jag speciellt mycket frågsam till hur man runt om i forum (speciellt de juridiska) alltid ska propsa på att en ny partner som kommer utifrån som utomstående, ska få till sig ett testamente där den ska ha möjlighet att kunna bo kvar på bekostnad av barnens arv. Varför? Hade det gått att min partner hade kunnat ärva och att det helt bestämt sedan ska vidare till barnen så hade ju det såklart varit helt idealiskt. Men faktum är att det finns för många kryphål och som jag ser det, så rådgivs det ju för full marknadsföring att man som ny partner ska göra sig berättigad till en fastighet på som sagt, bekostnad av barnens arv. Det är jag inte OK med och tycker att man fallerar i sitt vuxna ansvar. 
  • Anonym (TS)
    sextiotalist skrev 2021-05-03 15:45:00 följande:
    Det är nästan värre, att man inte förutser att barnen ska klara sig själva, utan måste ha ett arv från sina föräldrar
    Hur kan du tycka att det vore mer rimligt att en fullvuxen medelålders+ inte har tagit sitt ekonomiska ansvar till den grad att den är beroende av sin partners arv för att kunna bo kvar, än att dina barn får arv (inte för att de nödvändiga behöver det- utan för att säkerställa att det går inom familjen och inte hamnar utanför hos utomstående som kanske gifter in sig)?  Hur kan det vara värre att förmodligen då en 15 åring till 35 åring ska ha mer sparat än sin en person på 50+ år? (Som exempel). 
  • Anonym (TS)
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 16:05:51 följande:
    Jag tycker det känns väldigt creepy att redan nu börja spara pengar som era barn ska ärva, barn som inte ens finns ännu. Men vi är alla olika. 

    Jag tycker som sagt det är mer viktigt att min man får ett bra liv om jag dör, och det är helt ok att han spenderar pengarna som han och jag har sparat ihop. Min man är inte en slösa eller oansvarig person, så jag är inte så orolig över att de pengar som finns kvar när han dör skulle gå till någon annans barn. Känns inte som att risken att han ska gifta om sig på ålderns höst är så stor. I så fall får han reglerar det genom ett testamente då.

    Men det känns som att ni inte riktigt litar på varandra, så ni gör bäst i att säkra upp att ingen annan får del av era pengar än era egna framtida barn, om det är så ni vill att det ska vara.
    Förstod såklart att någon skulle påpeka det där med lita på varandra. Skulle snarare mena att jag inte är naiv och ganska bestämd med hur jag vill ha mina pengar vidarefört. För mig handlar det om att mina pengar jag skapar ska hamna i rätt händer hela vägen, precis på lik linje att man testamenterar till enskild egendom för att så gott man kan se till att ingifta till barnen inte lika lätt kan lägga beslag på det här. 

    Att det känns creepy håller jag inte med om. Döden kommer oavsett liksom. Jag och min sambo lever ju såklart här och nu och njuter av tiden vi har i nuet, så också gällande det ekonomiska. Däremot ser jag till att vara såpass ekonomiskt stark att barnen ska ha en säker ekonomisk framtid genom att inte lägga mig eller min partner i beroendes form av varandra. Således också gör jag det så omöjligt jag kan att en eventuell ny partner skulle kunna lägga beslag på mina barns framtida pengar. Helt enkelt. Min partner kan också ha det bra utan mina pengar och är inte beroende av mina pengar.

    Personligen tycker ju jag, att det känns mer creepy att inte ha konsekvenstänk och eventuellt riskera ha sina pengar varav kanske 75% missplaceras till en potentiell ny partner och nya barn, så ska mina stå där och endast få 25% tack vare den extrema marknadsföring idag om att partners prompt ska testamentera till varandra.  
  • Anonym (TS)
    Gameofthrones skrev 2021-05-03 16:07:33 följande:

    Vi vill ju gärna att det ska finnas nått kapital till våra barn. Men man vet inte hur framtiden ser ut. Jag hoppas att våra barn klarar sig med det dom har i sin framtid. Därför jag jobbar mkt. För att det ska finnas pengar för att slippa oroa sig för framtiden. Den är inte i gratis kan jag säga på en gång.

    När jag fick arvet av mina föräldrar, det va väldigt bittert. Det va så "onda" pengar det va baea skit dem har jobbat för det ja. Inget snack. Jag levde i ett rikt, destruktivt i deras miljö. Satte in dem pengarna på barnens konto. Lite utav dem pengarna gick till våran köksrenovering. Tackade mina föräldrar ändå.


    Tack för dina svar. Förstår din synvinkel ur ditt perspektiv. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 16:47:51 följande:
    Behöver inte handla om att vara beroende, utan att man vill att ens partner ska fortsätta ha ett bra liv fast man själva är borta. 

    Sedan är det så att de flesta har inte så mycket pengar att de både kan leva bra och samtidigt lämna efter sig massor av pengar till sina barn. 

    Jag tycker du fokuserar alldeles för mycket på att dina barns arv, du har inte ens några barn ännu. Men du kanske är en sådan som även ska spara ihop till bostäder till dina barn...
    Men varför har man inte som vuxen tagit sitt ansvar (tills dess) och sett till att man kan leva ett bra (ekonomiskt) liv utan sin partner? Då är man ju beroende av sin partner för att få leva det livet, ellerhur? Menar inte att låta dryg, utan vill verkligen diskutera, men jag tycker verkligen att du säger emot dig själv i hela din första mening. Behöver man sin partners arv/pengar för att leva ett bra liv, då är man beroende av sin partners arv/pengar. 

    Min fråga till ditt andra stycke, varför tar man inte det ansvaret? Och varför tycker man att man ska ha rätt till sitt partners arv då? Varför tycker man som ny partner att man ska ha rätt på det mer (och kunna ta över ett hus man egentligen inte har råd med då, bevisligen) än partnens barn? 

    Ur mitt personliga jag ifrågasätter jag ditt sista stycke eftersom du inte vet mycket om mitt liv alls. Jag startade den här tråden då jag verkligen inte kan förstå fenomenet att man ska göra sig berättigad sitt partners net worth för att "Kunna bo kvar". Jag tänker mig att då bor man ju över sina tillgångar om man inte har råd att bo där 'to begin with', so to speak. 

    Barnet är här när som, så jo det skulle jag våga säga. Vill du stoltsera med att det kan dö undrar jag om du vill att jag ska slänga mig på lik omogen nivå och propsa på att dina barn också kan dö? (Hör du hur det låter?). 
  • Anonym (TS)
    Anonym (AB) skrev 2021-05-03 16:56:42 följande:

    Fast det är ju det det handlar om, att du inte litar på att dina barn får dina pengar om du dör, annars hade du ju inte haft ett sådant behov av att reglerar det. Varför kan du inte stå för det?
    När jag läser t.ex. på familjeliv ser jag hur man prompt insisterar alla som blir tillsammans med nya partners att de ska upprätta testamente sins emellan så att "de kan bo kvar." Personligen har jag inte lust att mina barn ska varken 1. vänta på partners ny sambo/partner ska dö för att få ut arvslott och 2. Bevare mig, endast få laglott pga att den ska kunna bo kvar i ett hus den egentligen inte har råd med. 

    För hamnar mitt arv hos min partner och den skaffar ny, så hamnar mina pengar mer eller mindre i den potten och det vill jag inte. Då ser jag hellre att mina barn får dessa pengar. 
  • Anonym (TS)
    sextiotalist skrev 2021-05-03 17:02:58 följande:
    Tja, sambon har inte ens räknat med något arv alls. Men varför ska dessa två vuxna, som inte har haft det så fett, inte få känna sig trygga med att de kan bo kvar i sitt hem även om den ena dör. 
    OK, i dina ögon gjorde den felprioritering, när svärfar valde att köpa loss detta sommarhus från svärmor när de separerade, att hans nuvarande fru och han slitit och kämpat för att kunna ha kvar stället. Alla är inte högavlönade och kan lägga undan flera tusen varje månad. De har valt att göra allt för att kunna behålla detta och vet du, jag tycker de gjorde rätt. Nu har de är bra kvaltitetsliv, och jag hoppas att (troligen blir det hans fru som överlever honom) hon kan bo kvar där så länge hon orkar,  utan tanke på att behöva ta lån eller sälja. Det är vad jag och sambon unnar hennr
    Jag förstår din synvinkel med. Tack för att du delar med dig. Däremot har han ju då redan köpt ut svärmodern ur huset samt att nya partnern har lagt såpass många år samt egna pengar där, vilket jag tycker spelar viss roll. 
  • Anonym (TS)
    Fjäril kär skrev 2021-05-03 17:21:57 följande:

    Grejen är att ett testamente tar till vara på just exakt detta du diskuterar. Lagen är tydlig med vad som gäller vid ett dödsbo och finns det inget testamente regleras det enligt den lag som finns angående arv. Detta är inget som går att förhandla bort.

    I ett testamente kan du skriva din sista vilja ganska detaljerat. Och det är en fördel utifall att någon av er parter är senila och inte kan fatta egna beslut, då finns testamentet som en säkerhet för den som överlever. Samt att ett testamente är en säkerhet för era barn om ni skulle hastigt omkomna i en olycka tex.

    DÄREMOT kan du inte bestämma från graven hur dina efterlevande ska leva sina liv. Du kna inte bestämma att din man inte får gifta om sig och du kan inte bestämma om dina barn lever upp arvet i Las Vegas på tre veckor. Det har du helt enkelt inte att göra med,du är ju död. Ett hus kan säljas, sommarstugor kan lämnas åt sitt öde och folk skriver nya testamenten.

    Om 10 år är du och din man kanske skilda och han eller du gifter om er och ni får plötsligt nya ekonomier och nya förutsättningar. Ni kanske till och med avskyr varandra som ex och känner att era tidigare överenskommelser inte längre ska gälla.

    Nån av er kanske blir änka/änkling redan i unga år.. Så länge pandemin härjar är risken stor. Olyckor sker och du kan dö i bröstcancer...

    Livet går alltså inte att detaljstyra. Deal with it.


    ? Jag förstår inte hur ditt inlägg besvarar eller tillför här... 

    Jag undrar över hur en (potentiell ny) partner ställer sig mer berättigad till ett hus den egentligen inte har råd med till grad att för att den ska kunna bo där så det går ut över partnerns barn? Det är min fråga.

    Givetvis tänker jag styra det här så gott jag kan så att barnen får det här. Förmyndare och allt. Ska jag behöva ha det här utomlands (bor inte ens helt i Sverige men kanske flyttar tillbaka en dag) så finns egentligen varken krav om att barnet får arv direkt vid 18 årsålder eller att man inte kan detaljstyra mer. Däremot behöver jag tänka på ytterligare dessa faktorer om jag flyttar tillbaka, vilket troligtvis kommer ske. Ja, vi alla kan dö närsomhelst. Därför är det fint att ha det mesta i box på sättet man vill ha det. Främst att ens arv säkerställs i ner till barnen som den bör och inte till eventuellt en ny halvfamilj de skulle kunna få. 
  • Anonym (TS)
    Limeblad skrev 2021-05-03 17:30:06 följande:

    Nu har kanske läst slarvigt så jag uppfattar dig fel men det känns inte som att du har koll på hur det funkar.

    Ditt barn har ju efterarv av din andel av boet. Det försvinner ju inte till någon ny fru eller nya barn (och man väntar självklart inte med att få ut efterarvet till efter eventuell ny partner dött). Sen finns det ju iofs inget som hindrar att den efterlevande gör av med pengarna på annat sätt under sin livstid men att testamentera bort dina tillgångar går inte.

    För egen del känns det viktigt att säkra att min man kan bo kvar med vårt barn utan inblandning av överförmyndare. Jag tror min man är bättre lämpad till såna beslut och om han behöver använda mina tillgångar under sin livstid får det vara så.


    Tack för intressant input. Kan mycket väl vara så att jag inte fått med mig allt. Det här har uppkommit efter en diskussion med en vän som är just jurist inom familjefall och visst kan jag gott ha missförstått! Men vad jag uppfattade så fanns det ingen självklarhet att om min partner skulle ärva mig - att de pengarna bestämt hamnar hos mina barn efteråt? Utan att det alltid finns en risk att en ny partner eller nya barn kan komma och dela av det här genom "rätt" taktik. Bland annat att ens partner kan fördela de likt personen vill under sin livstid, eller investera detta arv på linje att det i alla fall kommer fördelas till ny partner och barn. Det är det här jag absolut vill undvika - oavsett hur djupt kära jag och min partner är nu och hur mycket vi litar på varandra. Att läsa på familjeliv säger ju sitt om hur folk tänker så fort de skaffat ny partner och folk skriker "Skriv testamente så hans barn inte kan kasta ur dig ur huset de egentligen borde ärva av sin döda mamma och pappa!!!!" (Eller liknande) 
  • Anonym (TS)
    Anonym (Sluta komplicera) skrev 2021-05-03 17:36:25 följande:
    Men gift er inte då. Du verkar ju ändå inte tro på er relation som det verkar.

    Du har två val; antingen att inte gifta dig eller skriva testamente.

    Varför komplicera något som inte behöver vara komplicerat? Du måste vara oerhört jobbig att leva med.
    Ska du argumentera som en tonåring och försöka få till personangrepp hellre än att sakligt argumentera, så är nog mitt inlägg inte aktuellt för dig. Krävs nog en del livserfarenhet för att delta här i debatten om man vill framföra något vettigt. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (Sluta komplicera) skrev 2021-05-03 17:54:19 följande:

    Du verkar inte vara särskilt smart TS. Jag har nu läst alla dina inlägg i tråden och kan konstatera att din intelligens inte är i fas med din skriftliga förmåga


    Jag förstår att du är en styvmamma/pappa som förväntar dig leva gott på din partners pengar ser jag. En sådan som ska tvinga sin partner till ett testamente för att du själv inte har råd med livsstilen du lever idag. Då tar jag nog att jag levt och lever smartare än du någonsin kommer göra i och med att det ekonomiska är något jag säkrat sedan innan och ser till att säkra för min och mina barns framtid samt de som står mig nära i livet på deras sätt. Att jag kontrollerar vem som får mitt arv, åtminstone vid min död. Sedan är det upp till dem. 

    Igen, jag kan gott gå på personangrepp om det är det enda du kan tillföra. Kan du inte bruka din intelligens (icke existerande) så är det typiskt arbetarslavar att tro att de vinner debatter genom att försöka gå på personangrepp. Det är en liten ny nivå för mig, har inte varit där sedan gymnasiet. 
Svar på tråden "I styvfamiljer måste ni skriva testamente," - varför ska ens nya partner ärva?