I just det fallet har man ingen tystnadsplikt. Om hon hade börjat prata om patienter så är det en annan sak, men man har inte tystnadsplikt gentemot kolleger. Alla som är berörda måste få veta att en kollega är borta och har heller ingen tystnadsplikt gentemot andra kolleger eller anhöriga kring det, om inte särskilda skäl finns.
Däremot kan en chef lägga tystnadsplikt på sjukfrånvaron, men då är det inom arbetsgruppen och inte till utomstående. Det har skett på min arbetsplats, men har ofta föregåtts av något kryptiskt kring att istället för sjuk/semester/vab så står det "borta." Kolleger frågade då på en arbetsplatsträff vad "borta" innebar, detta efter en rejäl uppsträckning från chefen kring att vissa på arbetsplatsen har spekulerar för mycket kring varför någon är frånvarande. Chefen svarade att det är ingenting som någon har att göra med och det är ingenting som ska diskutera, eftersom chefen har godkänt det, oavsett om det gäller sjukdom, vård av anhörig, dödsfall i familjen eller någonting helt annat.
I fallet "borta" faller det inom tystnadsplikten (inom arbetsplatsen) eftersom personen i fråga hade önskat att det skulle vara så och stå just så. Chefen påpekade dessutom att hon inte visste om facket motsade sig mot det här, och vände sig emot den fackliga representanten, som skakade på huvudet. Efter det har vi fått fler "borta" av andra anledningar, där ingen frågar. Jag hade väl själv föredragit "sjuk" eller "semester" om det var någonting särskilt jag behövde göra, men det kan ju vara som i ditt fall.
Det här borde ju var och en förstå, tycker jag, men jag som arbetar på kvinnodominerade arbetsplatser har genom åren fått höra brandtal från chefer kring att man diskuterar helt enkelt inte vad folk ska göra under semestern, vad man är sjuk i eller vilka problem man har hemma. Jag tycker också att det här är saker som är konstiga att prata om, men jag är ju o andra sidan inte så social på min arbetsplats. Vissa människor fläker ut sitt privatliv för vem som helst.
