Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Din beskrivning låter märklig (jag tvivlar absolut inte på att den är riktig!).

Vår 4 åring har kunnat alfabetet sen hen var 2 år. Kan räkna till över 100 (har förstått principen med 101 etc.). Hen torkat sig när hen kissat men inte efter bajsning (hen har problem med uvi så vi bromsar kanske mer än vi borde?). Hen talar två språk flytande och kan lite engelska och tyska.

Hen kan inte cykla utan stödhjul. Hen kan läsa ord men enbart i versaler (gemener tycker hen är svårt). Hen har ett mindre syskon och jag märkte att jag utvecklingen stannade när lillen kom och energin för aktivt lärande gick ner... Det börjar ta sig igen nu när mini är 1 år.

Jag kan hålla med om att endel kunskap borde komma hemifrån. Sen tycker jag att förskolan och skolan ska kompensera och hjälp de barn som inte har resurser hemma (då menar jag de föräldrar som inte kan och inte dem som prioriterar ned barnen). Som våra barn som är tvåspråkiga kan ha lite svårt ibland för att skilja språken åt. Men det har nog blivit så att endel föräldrar outsourcat uppfostran och lärandet av kunskap som behövs för att bli en fungerande samhällsmedborgare.

Absolut. Men helst ska de föräldrarna få möjlighet att inse att barn medför arbete och insats för att man ska skapa en god relation och ge barnen bra förutsättningar (eftersom de föräldrarna egentligen har förmåga att lära ut och ge barnen bra förutsättningar). Medan de föräldrar som saknar kunskapen själv har inga förutsättningar att lära ut till sina barn och de behöver antagligen extra hjälp från förskola och skola.