Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

    Mån 3 maj 23:50 Läst 0 gånger Totalt 125 svar
    Mån 3 maj 23:50

    Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!


    För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

    Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

    Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

    Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.


    För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.


    Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?


    Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-05-04 21:03
    Jag har inte hunnit att läsa igenom alla svar i tråden ännu, men märker en återkommande fråga: "Jobbar du i ett socioekonomiskt utsatt område?" Svaret på den fråga är:

    Nej, jag arbetar på en förskola i innerstaden med hyfsat restursstarka medelsvensson-barn.
  • Tis 4 maj 06:44 #1

    Det där med läsning. Jag var den enda i klassen som kunde läsa när jag började skolan under 60-talet. Helt normalt. Sonen knäckte inte läskoden förrän han var 8-9 år.

    Resten vet jag inget om eftersom de enda barn jag möter i den åldern är som man förväntar sig.

    Lagom busiga, lagom disträ, lagom duktiga

  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Tis 4 maj 06:53 #2

    Jag är personligen mån om att uppfostra mina barn strikt. Man städar sitt rum, torkar sig på toaletten, väntar på sin tur i samtal, accepterar ett nej, är ute och leker på gården när det är fint väder, visar gott bordsskick för att ge några exempel.

    För allmänbildning brukade vi innan pandemin ofta gå på museer och bibliotek. Nu läser vi och tittar på Lilla aktuellt för att lära oss saker. Min yngsta dotter som är fem år hade full koll på vilka som vann valet i USA tex. Hon är även medveten om hur man skyddar klimatet genom egna val. Vi pratar också privatekonomi; varför man ska spara och att man inte har råd med allt. Jag brukar involvera dem i matlagning och hushållsarbete när det är rätt läge.

    Jag hoppas jag gör rätt, men facit dröjer 20 år gissar jag.

  • Tis 4 maj 07:19 #3

    Varför ska ett förskolebarn kunna läsa? Det lär man sig väl i skolan?


    Resten av ditt inlägg får mig att anta att det är främst barn som bor i familjer med låg utbildning och låg "socioeconomic status". Annars skulle jag tycker det är väldigt konstigt vad du beskriver.


    När det gäller mitt syn av uppfostran: Förutom såklart saker som att älskar mina barn och ger dem trygghet anser jag det som min främsta uppgift att ser till att jag blir överflödig. Det innebär allstå mycket - självständighet, att tar ansvar för sitt eget agerande, att fungerar i samhället (vilket såklart inkluderar att beter sig på ett sätt som anses okej i just det samhället, som att respekterar andra männsikor, djur, växter och saker) och "akademisk lärande".

  • Anonym (Elisa­beth)
    Visa endast
    Tis 4 maj 07:26 #4

    Är det så? Min bild är att barn idag vet betydligt mycket mer om världen och är betydligt mer medvetna nu än när jag var barn. Men jag jobbade ju jnte med barn vare sig då eller nu, men det är min upplevelse. När jag började skolan tidigt 80tal var jag definitivt ett undantagsfall som redan kunde läsa. Så inte var det vanligt "förr" heller att en 6åring lärde sig läsa "på egen hand" (eller med bara föräldrars hjälp).

    Hur länge har du jobbat som förskollärare eftersom du kan göra en bedömning av utveckling över tid?

    Det som varit viktigt för mig i barnuppfostran har övergripande varit:

    - Hjälpa barnet att utveckla den person som hen är. Att mitt barn ska ha en grundtrygghet i sig själv som vuxen. Därför se barnets intressen och stötta i dem på lagom nivå.

    - Hjälpa barnet att förstå omvärlden och de viktigaste sociala koderna och reglerna som man behöver förhålla sig till i livet.

    - Stötta barnet i at bli självständig och ta egna beslut men också visa hänsyn till andra. Att klara sig själv i samspel med andra människor.

    Mitt eget barn var verbalt tidig, lärde sig läsa tidigt och hade definitivt ord för det mrsta omkring sig (som paprikor). Men vet inte hur mycket de hade med min uppfostran att göra som barnets egna verbala intresse. Vi har dock läst och pratat mycket och det tror jag i alla fall inte är negativt vad gäller denna utveckling.

  • Anonym (Di77)
    Visa endast
    Tis 4 maj 07:36 #5

    När jag började ettan på 80-talet var det verkligen inte många som kunde läsa i klassen. Nu kan däremot barnen prata engelska i viss mån redan som 8-9-åringar. Med betydligt bättre uttal än min generation. DET är en stor skillnad jag har noterat.

    Det du skriver i övrigt känner jag inte igen bland barnens kompisar. Jobbar du med barn från socioekonomiskt utsatta områden?

  • Tis 4 maj 08:15 #6

    Jag tycker att det är mesigt med barnuppfostran idag.

    Titta på hur barnen "bestämmer" vilken marc som ska serveras, sen får man höra från var och varannan förälder - jag orkar inte, barnen tycker inte om mat så lagar 3 muddag till alla så alla är nöjda?!?! Där är bara mesigt.

    Sen maten som serveras är det finns inget mer. (hur trirni hur det är i andra familjer som har det svårt och har andra förutsättningar!? Hade jag sagt detta till min mormor hade jag suttit i köket tills maten är klar och uppäten.

    Jag har klarar det bra med mkt tålamod ändrat kryddor i maten kör aldrig samma köttfärs (skulle själv ruttna) kör olika. Har inget schema för mat ( jag tycker det är tråkigt och ha samma. Men det är bra, till familjer som behöver det)

    Har alltid pratat och umgåtts med mina barn. När dem va små. Så hade vi färgpennor. Så valde den en färg - vad bra att du valde en färg, den gula passar bra till din traktor, blomma, vi etc. Sa alltid namnet på saker och ting. Mat är naturligt hos oss. Dem visste ganska mkt om man i tidig ålder. Jag har alltid lagat mat med mina barn.

    Har varit konsekvent med det. Brukar säga till man ska kunna äta allt och det som serveras ät. Då har ni inga problem med komma hem till en kompis och äta - - (blodpudding, pannkaka, plättar. Köttfärssås, take away det är det som serveras i mina barns kretsar) att det finns vissa saker med ingredienser ja. Det är ok. Allergier ok.

    Mina barn kunde läsa innan 6 års verksamheten började. Skridskor, cykla simma likadant där.

    Min äldsta när han va yngre hörde jag ofta han, hon kan inte cykla, läsa, t o m årskurs 5. Nästa termin börjar han 7 :an. Man hör ibland från honom att endel kissar i allmän dusch f? Asså vad är det har man ingen hyfs? Det har gått långt så att det börjar lukta kiss i deras omklädningsrum. Barn är vidriga men det beror på hur den har fått göra det hemma? /! Äckligt!

    Jag tycker att det är jävligt slappt av föräldrarna som inte har tid ned sina barn med läxor eller inte kan??? - den energin läggs på oss. Har, sagt det till dem och för mig gör det inget så det är själva grejen. Men det är mina barns bästa vänner.. Så låter det va.

    Sen är det mer, vi får, se hur tråden utvecklar sig.

  • Tis 4 maj 08:18 #7

    Ja det finns skola, men vi har ett ansvar gentemot skolan vi tar och läser med våra barn. Vi har läxor, vi har ett ansvar för hur våra barn utvecklar sig att det går bra i skolan. Jävla lathet annars tycker jag.

  • Anonym (Treba­rnsmor­)
    Visa endast
    Tis 4 maj 08:26 #8

    Jag tycker det är fel att lära förskolebarn läsa. Vill de själva och frågar om det så visst. Men jag skulle aldrig lärt dem på mitt initiativ. Mina barn har lätt för att lära och lågstadiet har emellanåt varit trist för dem för att det är så lätt och det skulle antagligen blivit ännu värre om de redan kunnat läsa.

    Vad det gäller allmänna kunskaper som exemplet med paprikan så har jag ingen aning om var mina barn legat jämfört med andra barn i samma ålder. Ingen har någonsin kommenterat barnens allmänkunskaper. Så jag antar att de legat på någon sorts medel som inte stuckit ut på något sätt.

    Hemma pratar vi allmänt om vardagliga saker, jag har aldrig gått in för att aktivt lära mina barn saker. Det får komma naturligt och efterhand, varför ska man trycka i barn kunskaper. Vi har däremot en aktiv fritid med sommar /vintersemester och utflykter och barnen får ta del av mycket helt naturligt, resor, olika miljöer och utflyktsmål. Även om pandemin såklart begränsat det mesta senaste året.

  • Anonym (Treba­rnsmor­)
    Visa endast
    Tis 4 maj 08:33 #9
    Anonym (Trebarnsmor) skrev 2021-05-04 08:26:56 följande:

    Jag tycker det är fel att lära förskolebarn läsa. Vill de själva och frågar om det så visst. Men jag skulle aldrig lärt dem på mitt initiativ. Mina barn har lätt för att lära och lågstadiet har emellanåt varit trist för dem för att det är så lätt och det skulle antagligen blivit ännu värre om de redan kunnat läsa.

    Vad det gäller allmänna kunskaper som exemplet med paprikan så har jag ingen aning om var mina barn legat jämfört med andra barn i samma ålder. Ingen har någonsin kommenterat barnens allmänkunskaper. Så jag antar att de legat på någon sorts medel som inte stuckit ut på något sätt.

    Hemma pratar vi allmänt om vardagliga saker, jag har aldrig gått in för att aktivt lära mina barn saker. Det får komma naturligt och efterhand, varför ska man trycka i barn kunskaper. Vi har däremot en aktiv fritid med sommar /vintersemester och utflykter och barnen får ta del av mycket helt naturligt, resor, olika miljöer och utflyktsmål. Även om pandemin såklart begränsat det mesta senaste året.


    Glömde svara på frågan i rubriken. Det jag tycker är viktigt med uppfostran är grundläggande hyfs och uppförande, att man uppträder sjysst, känner in vad som passar sig i olika sammanhang samt tolerans och förståelse för olika människors olika förutsättningar och behov.

    Viktigt är också att uppmuntra och betona eget ansvar, ifrågasättande och initiativförmåga. Egna självständiga och frigående individer vill jag fostra. Och jag skiter fullständigt i om de visste vad paprika hette när de var 4 år.
  • Tis 4 maj 08:46 #10

    Glömde svara vad jag tycker är viktigt. 
    Ömsesidig respekt är det grundläggande. Med det kommer man väldigt långt med, men det tar lite tid att nöta in det. 
    Resten, det är utifrån barnets förutsättningar. Har man ett vetgirigt barn så är det lätt att få det ta till sig nya kunskaper, ett annat barn behöver mer styrning. Sociala koder, vissa barn suger åt sig som en svamp, andra behöver mer styrning. 
    Att se till att barnet, som vuxen, har alla redskap för att kunna sköta ett hem, ekonomi och arbete är också viktigt, men  vägarna dit är olika.
    Konfliktlösning är också något man bör stötta barnet att lära sig.

    Men grunden är respekt för andra och respekt för sig själv.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll