Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Från professionell synpunkt är det slående vilken tro gemene man sätter till uppfostran, när miljöns påverkan på personlighetsdrag, begåvning etc är slående liten och ärftligheten i princip avgör allt. Föga förvånande dock, drar man det till sin spets blir ju uppfostran relativt tröstlös.

Why children differ in motivation to learn - Research Portal, King's College, London

Abstract
Little is known about why people differ in their levels of academic motivation. This study explored the etiology of individual differences in enjoyment and self-perceived ability for several school subjects in nearly 13,000 twins aged 9?16 from 6 countries. The results showed a striking consistency across ages, school subjects, and cultures. Contrary to common belief, enjoyment of learning and children?s perceptions of their competence were no less heritable than cognitive ability. Genetic factors explained approximately 40% of the variance and all of the observed twins? similarity in academic motivation. Shared environmental factors, such as home or classroom, did not contribute to the twin?s similarity in academic motivation. Environmental influences stemmed entirely from individual specific experiences.

kclpure.kcl.ac.uk/portal/en/publications/why-children-differ-in-motivation-to-learn(920558e6-c72a-41d6-939d-6fd932062695).html
Why children differ in motivation to learn: Insights from over 13,000 twins from 6 countries
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4372262/

Det stämmer inte. Inom vetenskapen har min hittills inte fått reda på hur mycket beror på miljön/uppfostran och hur mycket på gener. "Nature or nurture" är det fortfarande något som man vet väldigt lite om.

Miljön är underskattad. Sätt en Arbetarpojk eller flicka i akademiker miljö och han/hon kommer att vilja utbilda sig.

Varför skulle de när folk omkring dem säger att de likväl kan börja på Ica och få samma lön?

Jag känner folk som gjort riktiga klassresor och de har i det närmaste varit tvungna att säga upp bekantskapen med alla i sin uppväxt. Det krävs rejäl drivkraft för att klara det. Något som de allra flesta saknar.

Akademikerbarnen däremot hamnar på universiteten även om de saknar drivkraft. De åker med i normen från sina föräldrar och övriga umgänge. Det är lika självklart att läsa på universitet som det är för arbetarungen att gå klass 0-9.

Det beror nog mycket på sammansättningen av barn. Intelligens är ju nästan uteslutande genetiskt. Intelligenta föräldrar har såklart lättare att skaffa högre utbildning och därmed bättre betalda jobb, vilket leder till att de har råd att bo i dyrare områden. Intelligens hänger också ihop med viljan och förmågan att anstränga sig och inte bara välja den lättaste vägen. Hög intelligens hänger också ihop med ett mer jämställt föräldraskap, vilket leder till att barnen får kortare tid på förskolan och mer tid med föräldrarna eftersom föräldrarna kan jobba omlott (pga av tjänstemannayrken med flex) och båda hjälps åt med att hämta och lämna.

Detta tar sig uttryck i att barn till intelligenta föräldrar i mycket större utsträckning lär sig saker hemma. Föräldrarna pratar med barnen i stället för att välja den enkla vägen och trycka en ipad i händerna på dem. (Pedagogiska appar är i allmänhet mycket mindre pedagogiska än vad föräldrarna tror). De lagar mat tillsammans, och använder många olika råvaror. De skalar, strimlar, mixar och vispar. Jämför med att öppna någon typ av plastförpackning och hälla ner i en ugnsform eller stekpanna.

Detta leder förstås till att på en förskola i ett dyrt område kommer fler barn kunna läsa och veta vad en paprika är.

Dels för att intelligensen i sig är ärftlig, men också pga de exempel jag tog ovan.

Krävs ingen större intelligens. De allra flesta klarar en svårare utbildning om de bara jobbar hårt.

Standardutbildningarna i Sverige idag är extremt enkla. Den som är intelligent behöver inte ens anstränga sig. Universiteten vill få godkända elever för att det finansierar dras verksamhet. Så det är i regel inte intelligensen det är fel på hos elever utan självdisciplinen och drivet.

Det var betydligt fler femåringar för 10 år sedan som kunde läsa än vad det är idag. Dessutom hade barn större allmänblidning för 10 år sedan än vad de har idag. Visst kan barn veta var Thailand ligger på en jordglob, men vet de vilken stad de bor i? Oftast inte. Vet de vilken gata? Väldigt sällan.

Ja, det ingår i vårt uppdrag att lära barn allmänblidning och massor med andra saker, men när barnen saknar förkunskaper så blir det innehållsfattigt. Ett exempel är att vi hade miljötema på min förskola. De flesta barn visste inte ens hur man sopsorterade, men det var ju lätt att lära dem, problemet var att vi fick börja från början: vad är gjort av plast? Vad är gjort av trä? Hur märker man skillnad? Det behövde jag inte visa en 4-5-åring för 10 år sedan. 

Självklart är jag medveten om att barn som får syskon kan ta ett par steg bakåt i utvecklingen under tid, men inte att de stannar av under flera år.

Som sagt: tänk vad mycket vi hade kunnat lära era barn om man inte hade behövt lära ut grundläggande kunskaper (jag tror att medelklassföräldrar har det största problemet här.) Tänk om jag istället hade kunnat ta era 4-5-åringar och på extremt grundläggande nivå hade kunnat tala om centrifugalkraft, eftersom jag då hade kunnat uppnå ett av målen i läroplanen. (för att inte få en hatstorm kring mig, så nej, centrifugalkraft ingår inte på något vis, men däremot gör naturvetenskap det.)

För 10 år sedan kunde jag (med samma socioekonomiska bakgrund) göra roliga experiment med is för barnen, där vi skyndade på issmältningen med salt och andra metoder.

Idag tror barnen att is uppstår om man häger vatten i taket...

  Jag hoppas att du skojar med mig. Du verkar inte förstå någonting alls. Självklart gör vi precis just det också (ursäkta, men vi vet kunskapskraven i förskoleklass) men nu missar du helt och hållet det grundläggande i min argumentaion.

Nja, alla kan ju säkert lära sig tvätta, laga mat och städa som vuxna men det är inte det som är poängen., Poängen är att det är något de borde ha lärt sig INNAN de flyttade ut, inte efter de flyttat ut.

Jag tror att många föräldrar (mig inkluderat) många ggr tappar fokus på själva grunden till uppfostran, att lära sina barn allt man kan så de sen kan klara sig själva. Lätt att slinka över till att göra saker ÅT barnen istället för att göra de MED barnen så de lär sig det.  Som tex tvätta, lätt att man hellre gör det själv för det är ofta enklare och går snabbare än att göra det med barnen, men då lär de ju sig heller inte något.

Och ja jag tror absolut att detta ligger till grund för att så många vuxna idag på allvar tror att allt är någon annans ansvar, för så har det ju hela tiden varit i ens uppväxt, mamma och pappa gjorde allt och tog allt ansvar, själv behövde man ju aldrig det. Visst, ibland kanske man fick göra nåt om någon sa åt en, men det är ju inte samma sak som att ta ansvar på eget bevåg.
Givetvis lär man sig ta ansvar när det inte längre finns någon annan som kan ta det åt en, men kan man få någon annan att ta ansvar så lär man ju göra det för det är ju vad man anser vara normalt om det är så man växt upp.

Och det är avhängigt att man som treåring lär sig stoppa en strumpa i tvättmaskinen.

Jag har träffat många egoister i alla generationer så jag tror mer det är en personlig egenskap

Jo, det är viktigt att prata med barnen lite mer .... detaljerat, inte bara i grova drag. Jag är lärare på högstadiet, och jag märker det också ibland. Visserligen har våra elever ofta NPF och olika svårigheter, men ibland märker man att även dem som inte verkar ha svårigheter med språk och begrepp inte känner till en del begrepp. 

T.ex. så hade vår chef anlagt email-adresser till eleverna och gett dem djur som lösenord. Inte känner eleverna till alla dessa djur. Det var inte dem vanligaste djuren förstås. Nyligen var det en sorts liten gnagare som inte eleven kände till. Det skulle vara intressant att ta en liten lista med olika små-gnagare och fråga ungdomar hur många av dem de känner till. 

Men annars kan det vara mer abstrakta begrepp som de inte känner till. Dock tänker jag också: Kanske är det också ändrade livsförhållanden och att nya begrepp kommer till och faktiskt är viktigare. Jag menar, i tider där kvinnor gick runt med olika pälsar visste kanske fler namnen på dessa smådjur för att det gjordes dyra pälskappor av dem? Och numera kan barnen många nya ord.

En annan sak är att vara detaljerat, och att prata i hela meningar, med bisatser och fyllnadsord. Jag var en gång riktigt imponerad av ett par unga föräldrar som satt vid Ikeas korv-och-glass ställe med sitt barn och lyssnade på vad barnet berättade och bekräftade det med ännu mer exakt språk.. Jag kommer inte ihåg vad, men ungefär så här: Om barnet nu sa. "Jag ramlade för att det var is på vägen", så kunde föräldern säga "halkade du för att det var klaris på trottoaren?"  Och jag tänkte: Smart.... kanske tänkte man inte alltid på det när barnen var små.