3,5% räknas inte som alkohol

Tack för svar!

Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

Ja ni hör ju själva!

Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...

Det enda jag vill är liksom att vi ska ha en fungerande familj ihop. Att vi alla ska vara lyckliga. Att vi kan spendera en helg ihop utan alkohol. Att han ska vilja vara med mig och sonen. Oftast håller han sig hemma när hans barn från tidigare förhållande är hos oss men det händer allt för ofta att han drar iväg så också. Nån gång har det tillomed varit så att han sticker till ett par kompisar där mamman till barnen också är och umgås. Så sitter jag här med deras barn.

Han hävdar ju att han vägrar sitta hemma och förstår inte varför inte jag gör någonting. Jag förklarar för honom att jag vill gärna göra massor men jag föredrar att spendera min tid med dig än kompisar. Just nu behöver vi ju tid ihop. Delvis för relationen skull men också för barnen. Men han säger att "då får du skylla dog själv att du bara sitter hemma". Han vill inte spendera tiden med oss utan föredrar sina vänner.

Han har själv sagt att delar vi på oss så ska han ha sonen varannan vecka och han kommer givetvis inte dricka då. Då är han ju "tvungen" att ta hand om sonen.

Men om man nu lämnar och han inte "vaknar", utan fortsätter. Det känns ju inte tryggt att lämna sonen hos honom. Då behöver jag ju massa bevis på att han dricker. Det enda bevis jag haft är sådant jag skrivit ner, o det på min gamla telefon som dog. Så allt är borta, suck!

I början av vårt förhållande var han så noga med att man inte drack förrän barnen hade somnat. Veckan då hans barn var hos oss så åkte vi på massa utflykter och det var inte alls såhär mycket alkohol.

Det är så sorgligt att han förändrats totalt och att vi kommer sist i hans prioriteringslista

Ska man på något sätt kontakta hans läkare och tala om att han blandar sin medicin med alkohol?

Läkaren hade ju frågat om hans alkoholvanor när han skulle sätta in medicinen men då hade min sambo svarat att hans vanor var normala.

Ja ni har alla rätt i att jag kanske bör lämna. Har tänkt det många gånger, men alltid hamnar jag i samma tänk i slutändan; det kanske snart vänder och blir bättre?!

Jag vill inte att min son en dag ska fråga varför pappa aldrig var närvarande. Varför vi alltid åkte på utflykter själva.

Usch va det är svårt! Direkt när han kom hem så tog han en öl. Idag har han "bara" hunnit ta två st 3,5% och 1 starköl.

Suck... Förstår inte om det är mitt fel kanske. Mitt ex var också alkoholist men det var han nog från början när man ser tillbaka på det...

Jag har väll inte pratat med mamman direkt. Men min sambos syster är nära vän med henne och hon har berättat. Men mamman verkar inte bry sig nämnvärt, inte vad jag vet om iaf. Barnen kommer ju fortsatt varannan vecka och jag har inte hört att hon skulle pratat med honom heller.

Har sökt en lägenhet idag. Vi får se vad som händer och sker. Jag ska bara hitta ett tillfälle att prata med honom en sista gång.

Han bad mig köpa ett 6 pack 3,5% idag. Jag frågade om det gick bra med alkoholfritt, om det nu va smaken han var ute efter. Han svarade: nää, alkoholfritt blir man inte lite yr och lugn av ju... Så sa jag: då är det alltså alkohol du är ute efter : ja man vill ju bli lite snurrig.

Nu har han tagit cykeln iväg för att hjälpa en polare. Dom ska dricka öl med... Suck

Jag är så ledsen, har gråtit hela kvällen. Han väljer alltså alkoholen före familjen... Vet inte vad jag ska ta mig till. Hade han inte missbrukat så hade han ju kommit hem och löst problemen. Nu skiter han i allt, struntar i sin son...

Han har utan tvekan alkoholproblem.

Problemet är att det finns en risk att ni får ha 1,5 åringen varannan vecka och barnet kan råka väldigt illa ut om ditt blivande ex är full/somnar av alkoholintag.

Sett det där många gånger. Jobbat 20 år i restaurang. Vet inte om jag skulle säga att det är regelrätt alkoholism. Men verkligen inte långt ifrån. Däremot blir det ett stort sockerberoende och en dålig rutin som måste brytas innan det är för sent.

Han måste ju bli fet och slö. Eller?

Han verkar ju inte vara fullblodsalkis än .

I alla fall har jag sett många bryta denna dåliga rutin och bli helt normala när de brutit rutinen.

Men man får börja med vit vecka , sedan veckor sedan månad. Dra ned på mängd etc. Börja dricka andra alkoholfria alternativ , citronvatten, äppeljuice/bubbelvatten är bra att sippa på.

Bra om man har andra intressen, gärna idrottsliga.

Fråga vad I livet som han är missnöjd med? Era friska fina barn, dig eller jobbet. Be honom ta kommando över det i så fall.

Han kom för en timma sen och agerade som att inget hänt. Så går han in o lägger sig. Sen efter en stund ropar han på mig och jag frågar vad det är, då säger han: kan du ge mig en avsugning.

. Nej säger jag och han frågar varför. Då sa jag: men snälla det förstår du väll själv och han nekar och ber mig förklara. Jag säger då: du kommer inte hem, hör inte av dig, du vill inte umgås med din familj, du sitter hellre och dricker än att vara med dina barn. Det finns proffisionell hjälp att få, du kan få hjälp att sluta eller minska på drickandet. Du kan få hjälp om du mår dåligt över något annat.

Men han hävdar att han inte har några problem men att han hellre är ute och dricker med sina kompisar för de är roligare än att vara med mig och sonen.

Jag sa: så du tycker inte det är mycket när man dricker 6 dagar i veckan? Men han säger att han inte har gjort det när jag säger att jag har skrivit ner det vilket jag har så säger han att jag inte alls har skrivit ner det.

Jag frågar honom igen om han menar att han hellre vill dricka och umgås med sina vänner och den här skitsnygga tjejen som jag fått veta att han sagt att hon är, än att vara med sina barn.

Ja hon är ju skitsnygg, tycker inte du det svarar han.

Han frågade om vi skulle splitta upp för jag förstör bara livet för honom.... Usch va jobbigt detta är. Jag känner mig så svag och ledsen

Satt och googlade lite om ensam vårdnad. Verkar som att det inte finns någon blankett om detta utan man måste upp i tingsrätten. Stämmer detta? Vilka ska man nu kontakta? Familjerätten!? Socialen? Hur går man tillväga?