Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 3,5% räknas inte som alkohol

    Tis 4 maj 10:01 Läst 0 gånger Totalt 76 svar
    Anonym (Ts)
    Visa endast
    Tis 4 maj 10:01

    Hej!

    Vill gärna ha er syn på saken...

    Bor tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Han har barn sedan innan och vi har ett gemensamt på snart 2 år.

    I början på förhållandet hade han ett helt normalt förhållande till alkohol. Iaf vad jag visste, tyckte. I mitten av graviditeten tyckte jag det blev mer o mer alkohol. Nu har det eskalerat! (tycker jag)

    Det dricks nästan varje dag, iaf 6 dagar per vecka. Han dricker starköl och 3,5%. Jag har sagt till honom att jag tycker det är för mycket och han bör dra ner, men han hävdar att det inte räknas när man dricker 3,5%. Ena barnet 11 år säger ofta också till han att han "bara dricker öl hela tiden". Men han skojar bort det. Han säger till mig att han dricker för det är så skönt att känna ett lugn i sig.

    Två tillfällen har jag varit tvungen att vara "sjuk" från jobbet. Ena gången fick jag gå hem tidigare då för att jag inte fick kontakt med honom. Han låg och sov vid 12.30 när jag kom hem. Barnen fick klara sig själva. De två stora är kanske inte bekymmer men 1,5 åringen!! Senast i lördags fick jag ringa o sjukanmäla mig. Jag skulle börjar 07.00 men fick ringa 04.30 för min sambo hade inte kommit hem än. Det visar sig att han åkt hem till en tjej och sitter och dricker vin med henne mitt i natten. Jag blev helt förkrossad o kände mig sviken. Han lovar så på lördagen att han ska hålla uppe ett tag. Men idag drack han igen. Han vill inte umgås med sin familj utan lämnar oss hela tiden för att vara med polare. Sitta o dricka o så. Han sa till mig idag att han är en fri man och får umgås med sina polare hur mycket han vill eftersom jag ifrågasatte varför han inte kunde vara hemma och umgås med sina barn. Han säger att han inte vill umgås för att jag är bara jobbig, o tjatar och är sur. O han vill inte bara sitta hemma. Det är mitt jobb att ta hand om vår gemensamma.

    Har liksom försökt med allt, prata vänligt med honom, vara arg osv. Har sagt att jag tycker det verkar som att haj har ett beroende, men icke det

    Kommer med förslag på aktiviteter m. M. Men han vill aldrig. Han vill vara vara med sina kompisar och då särskilt sin nya killkompis som dricker mycket med.

    Vad ska man göra! Hur går man vidare?

    Hur får man honom att inse sitt beroende när han inte erkänner själv. Han äter dessutom SSRI medicin så det är ju inte bra att dricka....

  • Anonym (Svar på tal)
    Visa endast
    Tis 4 maj 10:05 #1 +1

    Du kan börja med att ifrågasätta hans påstående om att 3,5 % inte räknas. Fråga om det är ok att servera det till era barn t ex. För det räknas ju inte enligt honom. Alkohol är alkohol. Procent spelar ingen roll utan hur ofta, hur mycket och hur det påverkar ens liv. Och det påverkar ert liv väldigt negativt.

    Du, liksom han, har ett val att göra. Du - antingen sätter du ner foten åt honom med ett ultimatum eller så uppfostrar du dina barn med en alkoholist, med allt det innebär. Han - antingen slutar han dricka eller så kommer ni att flytta isär, och du tar ert gemensamma barn med dig.

    Du borde också prata med mamman till de andra barnen, kanske ni kan ha en gemensam front här. Oavsett vad ni kanske tycker om varandra annars så är det för era barns bästa att pappan blir nykter, och då borde ni samarbeta.

  • Anonym (Anhör­ig)
    Visa endast
    Tis 4 maj 10:25 #2

    Din sambo är alkoholist, och vet det antagligen själv innerst inne. Det är dock enklare (för stunden) att förneka, och efter ett par öl känns det faktiskt bättre.

    Men sådant är inte hållbart i längden. Antingen så tar han itu med det hela, eller så eskalerar drickandet. Kontakta någon anhörigorganisation och be om råd. Som anhörig är det mycket svårt att klara något, speciellt inte på egen hand.

    Och 3,5% är alkohol, iaf om det dricks som "underhåll". Se bara på morgontrötta alkisar som köper en burk 3,5 på närlivset och sedan öppnar burken direkt utanför butiken.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 4 maj 10:37 #3

    Tack för svar!

    Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

    Ja ni hör ju själva!

    Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

    Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

    Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 4 maj 10:38 #4

    Tack för svar!

    Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

    Ja ni hör ju själva!

    Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

    Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

    Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...

  • Anonym (b)
    Visa endast
    Tis 4 maj 11:29 #5 +1

    Är du säker på att han skulle ha barnen halva tiden? Det låter som om han hellre skulle ha sitt fria liv utan ansvar, och umgås med kompisarna. Han kanske föredrar varannan helg, eller att ni träffas alla tillsammans oftare än så?

    Hans drickande går ut över ditt jobb och barnen. Det är inte ok, och en brytning krävs. Du kommer inte kunna få honom sluta dricka, så ett uppbrott (tills han tagit tag i sitt liv, eller definitivt slut) måste till.

    Skulle han kräva barnen ofta och du märker att han dricker då så måste du vara snabb med en orosanmälan till soc.

  • Anonym (Svar på tal)
    Visa endast
    Tis 4 maj 11:45 #6
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 10:38:07 följande:

    Tack för svar!

    Jag håller ju med er och det var jag sagt till honom. Alkohol som alkohol. Men han ty ner det inte är värre att han dricker 3,5% än att jag gillar att dricka cola ibland. Han menar på att båda dricker för att det är gott, bara skilda drycker.

    Ja ni hör ju själva!

    Om man delar på sig. Då kommer ju han att ha vår gemensamma halva tiden. Och inte vill jag det när han dricker.

    Hur får man honom att inse att han är en alkoholist? Jag är ju rädd att detta kommer bli ännu värre nu när han träffat en likvärdig vän.

    Hur är det med era familjer, är era män/kvinnor, sambos hemma efter jobbet? Eller får ni liksom jag boka in att vi ska umgås? Eller nä, inte ens det. Jag frågade igår om vi skulle behöva boka in vilken dag vi skulle umgås. Men nää! Han ville inte bestämma ngt för det kunde ju dyka upp något roligare...


    Kul för honom! Det finns massor med öl som är alkoholfria, om det nu är smaken han vill åt som han påstår!! Men så är det så klart inte.

    Om ni delar på er så är det långt från säkert att han har barnet halva tiden, han är inte lämplig för den typen av umgänge. Du får ansöka om att vara boendeförälder, helst enskild vårdnad om du inte redan har det, och att han har besöksrätt som kan utökas OM han tar tag i sitt drickande. Besöksrätten kan man inte förhandla bort, och det är barnens rättighet att träffa sina föräldrar, inte hans. Så om barnet när hen är större inte vill umgås ska man respektera det också.

    Det enda jag kan tänka på som kan få upp ögonen för honom är en s.k. intervention där du tillsammans med hans närmaste släktingar och eventuellt stöttande vänner tar ett samtal med honom om hans problem. Man går in med omtanke, aldrig skuldbeläggande. Det är för allas bästa om han slutar dricka. Tyvärr tror inte jag att han kommer till insikt hur lätt som helst med sitt resonemang. Han skulle kunna besöka några AA-möten och höra deras berättelser, en annan sak är just att hans drickande förstör ert liv, att barnen lider av det och att du gör det också, och er relation och hela familjelivet. ALLT. Fattar han inte då så vet jag tyvärr inte vad mer man kan göra. Andra kanske har mer erfarenhet och kan ge fler råd där.

    I vår familj så känner vi att det går slentrian ibland, då kan någon av oss föreslå att det är dags för mysig filmkväll tillsammans eller så. Men vi umgås rätt bra annars också, ser på tv vissa kvällar, åker ut som familj på utflykter på helgen... Lite sånt. Riktigt trist att han ser ert umgänge som så tråkigt och värt så lite! Det säger en hel del om relationen och även utan alkoholen skulle jag i det läget börja se mig om efter en lägenhet. Han tar dig för given och bryr sig inte nämnvärt.
  • Tis 4 maj 12:04 #7

    2st 3,5% öl motsvarar en 7,0% öl, självklart räknas den alkoholen i 3,5% öl.
    Och inte svårt och bli full på 3,5% öl om man vill.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 4 maj 12:04 #8

    Hans pappa vet om att han dricker mycket och hans syskon. När någon av dem har tagit upp det med honom så har han blivit upprörd och menat på att : han gör väll som han vill, det finns ingen som kan bestämma över honom!

    I somras var vi och hjälpte hans syster och kille i trädgården. Blev en del öl och på kvällen skulle vi äta pizza på pizzerian. Barnen var med. Då började min sambo hulka sig och rulla ögonen och var helt borta. Barnen blev rädda, den ena grät. Jag fick köra hem sambon och sen försöka förklara för barnen på bästa vis. De va oroliga och rädda.

    Har liksom använt dessa allvarliga händelser och tryckt på för att få honom att förstå men han vill inte förstå, eller som en av er skrev här uppe. Han förstår säkert men förnekar det.

  • Anonym (b)
    Visa endast
    Tis 4 maj 12:10 #9 +1
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-04 12:04:52 följande:
    Hans pappa vet om att han dricker mycket och hans syskon. När någon av dem har tagit upp det med honom så har han blivit upprörd och menat på att : han gör väll som han vill, det finns ingen som kan bestämma över honom!
    Ja, han gör som han vill, men det gör ni också. Fortsätter han som han gör är det ert fria val att inte ha med honom att göra, eftersom han förstör för alla runtomkring.
  • Tis 4 maj 12:10 #10

    Du kan inte få honom att inse nånting. Han är alkoholist och innan han förstår det själv fortsätter han som nu.

    Du kan inte hjälpa honom sluta, hjälpa honom förstå. Du hjälper honom däremot att fortsätta dricka. Du är medberoende och möjligörare. Du anpassar omgivningen så det funkar för honom. Era barn är medberoende.

    Det enda du kan göra är att släppa allt och låta honom ta konsekvenserna. Flytta och ta med dig barnen.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll