Vid vilken ålder började du känna dig gammal och gjorde du någonting åt det?

Vid 30 började nojan. Jag fick pigmenteringar efter graviditeten i ansiktet som jag kände mig vidrigt ful ut av.

Sedan dess använder jag botox och fillers och jag ser bra mycket yngre ut. Jag jobbar också med kontorsjobb såsom din mamma.

Tycker att det är viktigt att ta hand om sig själv med träning samt ta hand om sin kropp. Tycker det är tråkigt att se människor som säckar ihop vid en viss ålder, men jag vet ju inte vad som står bakom det såklart.

Men ja, jag har en sjuk åldersnoja och mår dåligt när jag kan röra pannan så att rynkor syns för att botoxen börjar gå ut.

Vid 30, kanske tom. lite före började jag känna mig gammal. Att jag inte hunnit med saker i livet jag borde hunnit med, att jag var "efter" alla andra.

Jag träffade kärleken då, det kanske kan räknas till att göra något åt det. Han är 13 år äldre än mig, och eftersom han var (och är) så gammal så kände jag mig yngre igen. Låter kanske lite taskigt och jag älskar honom givetvis på alla normala sätt och vis också men jämfört med honom var och är jag ju ung och jag blev/blir påmind av detta genom honom att jag inte är så jäkla gammal. Han är jäkla gammal, inte jag.

Så kan jag överdriva detta lite och fråga honom hur det var att åka med Titanic, hur Göteborg såg ut under stormaktstiden och att jag vet att du är van att skriva på pergamentrullar med bläckhorn och fjäder men idag använder vi datorer. Då mår jag bättre. Obs låter som jag är skittaskig, men det är sagt med kärlek.

Så håller jag mig ung.

Började tycka att jag såg lite gammal ut vid 50 årsåldern. Gjorde inget speciellt åt det, inte så konstigt att jag såg lite äldre ut. Nu är jag nästan 60 och väntar fortfarande på att känna mig gammal, min mamma var 85 när hon började känna sig gammal så det kanske kommer för mig med. 
Jag har prydliga kläder och smink på jobbet, men varför kan inte du också ha det? Tåliga men snygga kläder och lite smink kan man väl ha även på förskola, varför inte?

En 37-åring är inte gammal .Ta hand om dig istället,din hud och din kropp.Du kan göra dig fin på jobbet ochså och vårda din hud och äta vitaminer för hud.Det handlar om kunskap och vilja.

Klart du kan klä dig snyggt även på en förskola! Praktiskt och bekvämt är ju inte samma sak som fult, utslitet och sjaskigt.

Mina barns dagisfröknar har varit paranta äldre kvinnor på 60 som haft både målade naglar, uppfönat hår, smink och pressveck på byxorna men ändå härjat i lerpölar, sölats ner med näsblod och åkt pulka. Det är snarare dom yngre fröknarna som trots sneakers, tofs och bekväma cargobyxor som suttit mest still på gården och sett obekväma ut i både kropp och klädsel.

Själv har jag ett skitigt jobb dagarna igenom där jag jobbar i blåställ och luktar illa och verkligen inte kan se annat än praktisk ut. Jag är 43 år och känner mig inte ett dugg gammal eller ful., inte ens på jobbet. De män som passerar min arbetsplats ger mig en del komplimanger och tycker det är så sexigt med en smutsig kvinna som är svettig. Jag älskar mitt jobb och det lyser igenom förstås för jag har väldigt roligt på jobbet och skrattar mycket. Och det är väl det som folk ser när dom möter mig på jobbet och uppfattar som attraktivt.

Däremot uppfattade jag mig själv som tant när jag jobbade i ett yrke som krävde proper klädsel. Herregud så tantig och gammal jag kände mig då. Jobbet var kul men klädkoden var strikt och gjorde mig 10 år äldre än jag är på alla sätt. Tacksam för att jag bytte yrke.

Nu på min fritid kan jag istället gå bananas med egen klädstil och jag åker hem från jobbet uppfräschad med dusch, smink och tajta jeans och skinnjacka och hänger blåstället kvar på jobbet.

60+ och väntar fortfarande.

Undrar också varför ta hand om sig inkluderar botox och operationer.

Undrar också varför man också måste sminka sig

Jag känner mig gammal när hjärnan är trög med att lära sig nya saker eller när jag minns saker som hände för tjugo år sedan som att de skett rätt nyligen. Kroppens ålderstecken tar jag med ro, i synnerhet ytliga sådana. Att jag ser äldre ut ju äldre jag blir känns rätt naturligt. Men det blir ju viktigare och viktigare att verkligen ta hand om kroppen. Småskador läker inte lika fort som de en gång gjorde.

Var glad istället! Ålder är inte något negativt. De gråa håren ger ändå lite pondus. Som kvinna är högre ålder många gånger enda sättet att få lite respekt.

Själv såg jag alltid yngre ut, när jag var 45 tog folk mig för 30, det var bara negativt! 35-åringar som försökte sig på att förklara saker för mig osv. Sen blev jag tack och lov helt grå/vit-hårig runt 50 och det var enbart positivt. Äntligen lyssnade folk på jobbet (ibland i alla fall).

Varför skulle man vilja se yngre ut? Tror du att det finns en enda positiv sak med att folk skulle ts dig för 25-30 istället för 37 som du faktiskt är?

Det första steget i att ta hand om sig själv och slippa känna sig äldre än du är handlar ju om kosten. Ät och drick vettigt. Håll dig hälsosam. Få i dig vitaminer och mineraler och se till att sova ordentligt.

Utseende kan man göra mycket med utan ingrepp. Färga och klipp håret. Ha en frisyr som passar dig och piggar upp. Vattenfast mascara och lite läppglans kan du ha på jobbet och räcker långt för att både känna sig fräsch och se fräsch ut. Smörj in ansiktet ordentligt med nån bra lotion. Och slarva inte med solskydd! Man känner sig oftast gammal och glåmig om man slarvar med hygien och fräschhet i ansiktet och hår.

Självklart kan du ha fina kläder även om du klär dig praktiskt. Köp en fin kofta istället för en ful fleecetröja. Köp birkenstock istället för fula crocs. Vanliga stretchjeans funkar mycket bättre och är snyggare än dessa gräsliga "fritidsbyxor" som just nu är populära. Och självklart kan du ha blus eller nån snyggare top fast du jobbar på förskola.

Se till att byta kläder och klä upp dig i din egen stil när du är hemma så du inte tar för vana att alltid gå runt i "jobbklädsel" även fast det är ledig dag. Det är ju oftast därför man känner sig gammal och ful för att man inte riktigt gör skillnad på jobb och fritid vad gäller kläder. Sminka dig på fritiden. Gå i höga klackar.

Så smått efter 40, men ännu mer efter 45. Då var jag närmare 50- det lät inte bra! Nu är jag drygt 50 och livet är slut. Innan det ens började. Finns inget kvar nu öht. Ful, passé, bortglömd. Livets gång.