Ni som lämnat eller blivit lämnade pga sexbrist

Jag lämnade mitt ex efter flera års försök att leva utan sex. Hon ville inte. Jag höll på att bli väldigt bitter och arg på henne. Jag ställde henne mot väggen och frågade om hon tyckte att jag förtjänar att leva utan sex? Jag fick inget svar utan bara en rygg vänd mot mig. Det gjorde att jag valde att lämna samma dag. Jag flyttade runt hos vänner och familj tills jag hittade en lägenhet och kunde flytta. Det tog några månader. Vi hade i princip noll kontakt under tiden.

Ca sex månader senare hittar jag henne på Tinder och hon visar upp lite lättklädda och smått porriga bilder som jag aldrig sett förut. Hon skriver utmanande. Våra gemensamma vänner berättar att hon ligger en del.

Och jag då som saknade sex och närhet? Jo jag blev kär i en kollega på jobbet och vi har nyss fått veta att vi ska ha barn.

Ja uppenbarligen så var hon inte längre attraherad av just mig. Hon verkligen bedyrade att hon älskade mig och det gjorde hon verkligen men hon tände ju inte på mig. Jag hade önskat att hon kunnat vara ärlig mot mig och säga det till mig men istället kom tystnad, halvsanningar eller rent av bara en axelryckning. Vår relation skadades på alla plan av uteblivet sex och brist på ärlighet och jag kämpade länge med egna kriser tills jag helt enkelt lackade ur. Det gick så långt att jag funderade på att vara otrogen men jag valde att lämna henne istället. Vi har inte sagt ett ord till varandra sedan jag i ilska frågade om jag inte förtjänar ett sexliv.

Hur skulle du känna om han en dag berättar att han vill skiljas?

Hur skulle du känna om han en dag berättar att han vill skiljas?

Men har du ens försökt sätta sig in i TS situation? Uppenbarligen inte.

Du kan bara se saken från din horisont, hur du hade reagerat, vad du anser är rätt och riktigt. Och du fördömer alla som inte fungerar och prioriterar som du. 

Jag tycker TS förklarar och berättar på ett bra och moget sätt, och har inga problem att förstå honom och den sits han befunnit sig i.

Det där med vad som anses som sexbrist är lite olika måste jag säga.

I snitt har min man sex 1-2 ggr i veckan. Visst vissa veckor blir det inget pga mycket runt omkring och vissa veckor blir det kanske 3 ggr.

VARJE gång det gått ca 1 1/2 vecka utan sex pga olika saker så får jag höra att vi har ALDRIG sex. Och att jag aldrig vill. Alltså han blir riktigt sur och blir inte på bättre humör innan han fått sex.

Så i andras öron hade folk trott vi verkligen aldrig har sex.

Han är som en bebis ibland faktiskt och det gör mig galet provocerad. Känner att jag måste försvara varför jag är jävligt trött efter jobbet och efter de problem jag fortfarande har efter covid förra året.

Jag blir ännu mer osugen av tjatsex. Han får mig definitivt inte på bra humör heller genom att aldrig bara kramas utan att ta en hand vid skrevet eller brösten. Hinner liksom aldrig bli kåt av mig själv. Blir mest irriterad :(

Tråkigt att män och kvinnor ska se det så olika.

Sen när det är lugnt och vi har gott om tid och därmed mer ork och lust för mig så är han som en annan människa och jag försöker verkligen se det mer från hans perspektiv att han mår bra av det. Och då känns det mesta positivt hemma.

Men jag önskar han såg det från min vy också.

Hur det påverkar mig negativt..

Jag brukar skoja och säga att naturen verkligen blåst oss människor. Män behöver sex för att må bra. Kvinnor behöver må bra för att ha sex ????.

Skämt åt sido, jag känner igen mycket av det du skriver. Kommunikation är som vanligt nyckeln. Min sambo tyckte inte om att prata om dessa saker förut, men ju mer bekväm hon blivit med det så har även allt annat blivit bättre. Vi har mycket mer spontan närhet nu, kramar i förbifarten osv. Inte bara vara mamma och pappa 24/7 utan också en partner, uppskatta varandra. Blev även så att hon fick ta initiativet ett långt tag, jag behövde inte försöka mig på något som bara slutade i besvikelse. Fortsatte uppskatta henne, kramar, pussar, soffmys och sånt. Men steget, det låg hos henne.

En annan sak som också fallit på plats är att om jag är sugen, men inte hon, då kommer jag lösa det på egen hand. Mår helt enkelt bra av det, blir sämre på alla plan om jag bygger upp en frustration i mig. Inte så att jag gör någon framför henne givetvis, bara att hon vet det. Detta gillade hon inte förut, vilket ju blev än sämre. Först suktar man efter något som inte gick att få, sen skulle jag smyga med att göra det själv också. Idag kan hon fråga rakt ut om jag ska göra nått, ja kanske det svarar jag, lite sugen är man ju. Innan jag hinner blinka så kysser hon mig och är där med hand eller mun. Många gånger blir hon också sugen och det leder till sex. Eller så kommer jag om hon är trött etc, och vi somnar tätt ihop. Händer även att jag ger henne en orgasm utan någon penetration, men i regel så har jag gått så långt då vill hon ha det också sen.

Som jag älskar henne ????, jag hoppas ni kan finna en balans i det hela också.