En vill ha gemensam ekonomi, en vill ha delad

Kommer man inte överens i den här frågan är man inte att betrakta som ett par eller har byggt ett förhållande på jävligt svajig grund. I mitt forna förhållande blev det naturligt att i samboskap se våra inkomster som gemensamma, 2 jag som blir ett vi liksom i en gemensam strävan framåt.

Ett sätt att kompromissa är att efter ni har gjort er budget ser hur mycket pengar som blir över. En del av överskottet blir sparande och resten delar ni på två. Då har han sin del att göra vad han vill med, likaså du. Han behöver inte reta sig på vad du använder dina fickpengar till och vise versa.

Resonemanget kompliceras om ni tjänar helt olika och han tycker att den som tjänar mest får behålla sitt överskott.

För att inte tala om de känslor av ekonomisk orättvisa som kan uppstå om någon av er har en slant sparad sedan tidigare, ett arv eller föräldraledighet.

Lägg alla pengar i en pott, men ge er själva några tusen att ha till egna utgifter.

När vi hade gemensam ekonomi hann jag aldrig köpa något, för jag tycker om att spara och kolla runt efter billigaste/bästa saken, han kunde bränna alla våra fickpengar på 2 veckor...

Så vi gjorde som jag skrev överst, och vi har aldrig bråkat om pengar sedan dess.

Det som köps till hemmet måste båda vara överrens om. Vill han ha något jag tycker är onödigt så får han betala det själv.

(idag är han också en sparare:) men det andra var för 20 år sedan)

Välj en partner med lika hög lön som du själv har. Problem solved.

Jag anser egentligen att man i en familj borde ha gemensam ekonomi, men det kräver att man har samma tankar och värderingar när det kommer till ekonomi.

Jag och min ex man provade flera variationer under åren. Vi hade gemensam, alla pengar va allas - han slösade och jag försökte spara. Han unnade sig allt och jag köpte inte ens nya kläder på flera år. Osv.

Vi hade delad ekonomi, betalde hälften av våra gemensamma utgifter var, sen stod för våra egna själva. Han med mycket högre lön än mig fortsatte att slösa, inget sparande och flera lån. Jag kunde äntligen få till ett riktigt sparande och ibland till och med unna mig själv nått. Vilket han på något sätt ändå fick till att det var orättvist, för jag hade pengar på sparkontot och han hade det inte..

Vår olika syn på ekonomi var en av anledningarna till att vi skilde oss.

Det hjälper inte alls om man har olika syn och värderingar kring ekonomi och hur man ska spendera pengarna.

Nej, det är riktigt. Man behöver lika syn där också. Men likvärdiga ekonomiska grundförutsättningar är bra.

Jag tycker väl inte att det ena sättet är mer rätt eller fel än det andra men om man ska dela 50/50 och man har olika inkomst bör den som tjänar mest vara beredd på följande:

- Anpassa standarden efter den som tjänar minst oavsett om det handlar om semestee, boende eller vardagsmat. Man får vara beredd på att bo i en hyresrätt faat man hellre hade bott i hus, tältapå semestern osv om det är det som den andre inkomat klarar.

- Dela lika på alla inkomstsänkande aktiviteter som fl och vabb. Kanske bör den som tjänar mest vara beredd på att ta dén längre fl eftersom den andre inte harråd med annat än att ta ut sina fulla dagar.

- Inte bygga upp vardagen på allmosor och gåvor till den som tjänar mindre. Dvs komma u dan vissa delar under punkt ett genom att vara generös och bjuda (och på sättfåsin partner i tacksa,hetssku,d)

- Naturligtvis inte tänka att den som tjänar mer skulle bestämma mer som du akriver. Det är ju helt visarrt, varför skulle det vara så?

Vi har separat ekonomi och har verkligen inte de bekymmer du pratar om.

De problem du pratar om handlar inte om separat/gemensam ekonomi utan om attityd. Din sambo tycker att det är ett problem att du tjänar mindre och stör sig på dina köpmönster, det kommer inte ändras för att ni har gemensam ekonomi, snarare förvärras.

Håller helt med dig.

Jag anser att man aldrig kan tvinga någon till gemensam ekonomi. Vilket i praktiken är att ge bort sina pengar till den andre.

I ts läge får hon antingen acceptera 50/50 eller fundera över om detta är en relation att fortsätta i. Om han nu verkligen står fast vid att han inte vill ha gemensam.

Precis som du säger behöver han då kompensera henne för inkomstbortfall vid föräldraledighet och vab och allt måste följa ts standard.

Kanske är ts partner i framtiden villig att med sina sparpengar och högre lön äga större del i ett boende (och då också stå för procentuellt lika mycket större del i renovering och underhåll). Annars får som sagt boendet anpassas efter ts lön.

Ts hur hade du gjort om han hade haft samma lön som du? Då hade ni helt enkelt fått klara er på den ekonomin. Och så blir det nu också. Det som händer är att han kommer kunna spara mer.

Jag tycker att ni bör diskutera hur han tänker med kostnader för barn och hur han tänker med äktenskapsförord inför giftermål