Ni som levt med en narcissist - hur tedde hen sig och hur tog ni er ur det?
Som rubriken lyder:
Hur tedde hen sig i förhållandet och hur lyckades ni ta er ur det.
Jag kan nämna det sista stunderna jag spenderade under separationen under samma tak. Men han var läskig, hade någon på sidan av, och trakasserade mig för han hade ju inget att förlora när det redan var "slut och i process att flytta isär". Jag fick sådan panik så jag tog in på hotell en vecka och hoppades på att han skulle ta erbjudandet om att flytta ut under denna vecka om han slapp betala flera hyror (säg slippa kommande 3 månaders hyror som en vanlig uppsägningstid) . Han tog nappet men han trakasserade mig överallt, email, telefon, sms, social media, Skype, osv. När han "skämtade" om att mitt husdjur hade dött så insåg jag att jag behövde hämta husdjuret fort som sjutton, mitt i natten, och be en släkting vara vakt medan jag var på hotellet (fick ej ha husdjur där).
Jag lyckades ta mig ur för han försökte misshandla mig så sa han alltid "det är självförsvar" mot mig. Jag kunde knuffa han och då kastade han mig nedför trappen, de var väldigt läskigt att inse att han gärna skulle vilja se mig död i sånna har lägen och han var inte alls normal. Orsaken att jag tex knuffa till honom var för att han säger eller gör något elakt, och man försöker säga något eller få uppmärksamhet men blir ignorerad (psykiskt och känslomässigt missbruk). Så han skapade flera sånna scenarion så att han alltid kunde påstå sig "bli attackerad" av mig.. Dessa små knuffar, av lilla mig på stora han .. Medan han ströp mig mot väggen och aldrig erkände hur våldsam han var, orimligt våldsam i förhållande till en liten knuff.. Det var "synd om honom som alltid blev attackerad och behövde försvara sig helt enkelt". Såfort jag insåg hans intentioner visste jag att jag skulle dö om jag inte lämnade.
Så grät jag av att han inte lät mig vara. Jag grät i fler veckor.. Jag grät och undrade varför någon var så ond i ett förhållande.. Sen skaffade jag en snygg kk, på semestern, och vi hade så kul ihop så jag hade något fint att tänka på istället för sorg.
Så kontaktade jag aldrig exet igen. Block överallt, även alla hans släktingar och vänner. Blocka allt, överallt. Byt nummer, och även om man får ett mejl någon gång mellan åren som går så svarar man aldrig på det. Radera och glöm. Gå vidare. Glöm aldrig hur negativt och äckligt det var. Så går man vidare till en normal, frisk, stöttande människa och lever lyckligt.