2år och 4 månader sen med talet

Nej, hon är inte sen med talet. Hon är snarare tidig, med tanke på att hon har flera språk att förhålla sig till.

För barn med ett språk är det vanligt med 2-ordsmeningar till 2-årsdagen. Vanligt men inget som alla har. Det är normalt även att bara säga enstaka ord, så länge barnet förstår vad mamma/pappa säger om de använder ett enkelt språk.

För barn med två språk (mamma pratar svenska och pappa ryska t ex) tar det längre tid. De barnen är senare med att förstå och prata.

För barn med tre språk (mamma svenska, pappa ryska och dagis engelska t ex) kan det ta riktigt lång tid. Jag känner en liten kille som knappt sade någonting begripligt före 4 år, men sedan exploderade det. Nu pratar han 2 språk flytande och det 3:e hyfsat.

Men - all forskning och erfarenhet säger att föräldrarna bör prata sitt eget modersmål med barnet. Det är det bästa både för barnets språk och för att de ska få en nära relation där de verkligen förstår varandra.

Har en dotter på 26 månader som är tvåspråkig Häromdagen när vi vaknade sa min fru att hon var trött och då svarade min dotter, jag är också trött. 

Hon pratar extremt mycket och säger, kom igen mamma lägg mig, när det är dags att sova. Eller, pappa hämta strumpor.

Tror hon började med lite mer avancerade meningar vid 20 månader, byggde på två tre ord. Nu är det ibland fyra fem ord.

Är det mycket hon inte förstår?

Hennes eget tal tycker jag inte låter konstigt eller sent alls. Saker du ändå kan göra för att hjälpa henne är att läsa, ramsa/sjunga, ev förstärka med tecken och bekräfta vad hon säger men på rätt sätt.

Generellt är det normalt, även för enspråkiga barn - inte alla utvecklar sig i samma takt.

MEN: ni kan har skapat problem med era språkbytningar! Och då menar jag inte byte från en förskola till en annan med olika språk, utan att NI bytt språk. DEt är i högsta grad förvirrande för ett litet barn, som håller på att lära sig att förstå och pratar ett eller fler språk. Småbarn skiljer inte på språken, dem skiljer på människor som pratar olika språk, så om pappan har först pratat svenska med henne och sedan bytt till engelska, vet hon inte att det är två olika språk. Samma gäller för ditt modersmål och engelska.

Dessutom ska man bara pratar ett språk med sina barn som man själv kan på modersmålsnivå, annars kommer barnen tar över felen och så är man såklart ganska begränsad i sitt språk, även om man pratar den flytande.

På vilket sätt tycker lärarna att hon är bortskämt?

Jag tycker inte heller hon verkar sen. Men du och pappan behöver tillsammans komma överens om vilka språk ni ska prata med er dotter, och det bör vara era modersmål. Ni vill väl att hon ska kunna prata med era släktingar på ett obehindrat sätt?

Nu verkar vara en internationell familj och jag kan tänka mig att det inte är omöjligt att ni kommer att flytta till ytterligare ett land inom ett par år. Då (och även annars) behöver er dotter en stabil grund vilket är ni som familj, stabila föräldrar som inte byter språk. Om pappan tycker att det är viktigt att dottern kan engelska så kan ni ju titta efter en engelskspråkig förskola i Spanien.

Hon förstår när man säger att hon ska äta, dricka, byta om, byta blöja, bada, leka, gå ut, klappa katten, kramas, hoppa, sjunga, titta på tex bilen, hämta dina skor. Vardagliga saker men det känns ändå inte tillräckligt. Ibland blir jag helt ignorerad, hennes pappa säger att hon lyssnar mer på honom när dem är själva.

Vi sjunger mycket, hon älskar sång och musik. Däremot har hon tappat intresse för böcker. Vi hade massor av böcker innan flytten men senaste 9månaderna har hon inte varit intresserad. Hon kunde en av henne favoritböcker utan till. Hon har ett bra minne dessutom, vi visade henne vägen till parken en gång sen kunde hon den, hon kommer ihåg exakt var vissa ord i Bruce låtarna är och vet exakt vad Alfons pappa t.ex. säger (då är det enstaka ord).

Hon har kunnat fånga en boll när hon var ett, bygger klossar på 10-15, kunde rörelserna till olika barn ramsor vid ett (men har tappat intresse för vissa).

Men talet är oroväckande.

Då förstår hon ju uppmaningar vilket vården ofta frågar om. Att de inte alltid bryr sig är ju en annan sak.

Min dotter (som bara har ett språk att förhålla sig till) är tre. Hon är sen med talet, dock ingen som är orolig. Mycket för att hon förstår och kommunicerar, men inte just med ord. Hon har väl drygt 20 år men bara typ 3 som utomstående förstår. Har inte börjat härmas förrän senaste två veckorna. Kan sätta ihop enstaka ord (typ vovov kssss) men inga riktiga meningar eller äkta ord.

20 ord ska det såklart stå, inte år.