Min dotter försökte begå självmord
Först och främst vill jag skicka en bamse cyberkram! Och säga att du inte är ensam <3 Att se sitt barn må så dåligt är bland det värsta som finns! Det gör så ont och allt annat stannar upp och blir totalt oväsentligt. Det enda som rör sig i huvudet dag som natt är oro och förtvivlan.
Jag har erfarenhet av att mitt barn (ung vuxen) har mått dåligt och gjort ett halvhjärtat försök att avsluta sitt liv. När det gäller mediciner är jag inte så bra på vad som hjälper. Mitt barn fick testa ssri preparat men fick så otäcka biverkningar att de togs bort efter bara några dagar. Vi åkte tom in till akuten så obehagliga biverkningar var det. Det blev atarax och propavan, stödsamtal på psykiatrin, vi i familjen fick vara med på samtal.
Köpte ett tyngdtäcke. Det funkade förvånansvärt bra.
Jag var sjukskriven under den tiden och hen låg antingen bredvid mig eller min man på nätterna. Jag lämnade hen inte ensam på ett bra tag. Det tog mycket energi men jag la allt åt sidan och bara fanns vid hens sida. Kramades mycket. Försökte hitta roliga klipp på youtube så vi fick skratta. Vi grät ihop ibland. Skratt och gråt är båda helande...
Hade gosiga filtar (värmefiltar är sköna) i soffan, kokade varm choklad och kikade på mysiga filmer.
Vi var ute i skogen väldig mycket, åt regelbundna måltider och uteslöt allt onyttigt för att få upp ev dåliga vitaminvärden i kroppen. Sånt kan göra större skillnad än man tror.
Detta var ca två år sen.
Idag mår mitt barn i bra. Hen har träffat kärleken och är t.o.m. lycklig <3
Vi andas försiktigt och är lättade idag. Där och då kändes det ju som det aldrig skulle bli bra.
Oron kommer nog alltid finnas där. Hur gamla de än blir.