• MsNugget

    Skilda åsikter om var gränsen går splittrar familjen

    Denna händelse har splittrat familjen och det råder väldig oenighet kring vem som har det största ansvaret i detta.

    Vore intressant att se vad utomstående tycker och tänker om den här situationen:

    Två förstagångsföräldrar till en bebis på 5 månader är på besök hos pappans släkting och hennes man. De har 2 barn varav den äldsta är 6 år.

    Vid matbordet börjar 6-åringen bli trotsig, surar och kastar ner sin tallrik och glas på golvet etc. Dennes pappa försöker en lång stund med att "du måste äta klart". Till slut ger föräldrarna upp och ändrar sig till "men du behöver ju inte äta klart, varför sitter du kvar här?" 6-åringen, som fortfarande är sur, går från bordet, upp till sitt rum och hämtar en kasse innehållande bl.a. leksaksvapen som införskaffats på en nöjespark. Barnet tar ett leksakssvärd och börjar springa runt vid bordet och slå våldsamt på syskonets leksaker. Bara någon meter ifrån pappan till den 5 månader gamla bebisen som sitter med denne i knät.

    6-åringens föräldrar ler och säger "nej, nej, inte så", men barnet fortsätter.

    I kassen med leksaksvapen låg också ett vikt pappersprogram från nöjesparken som 6-åringen tar upp och kastar mot bordet. Papperet virvlar runt i luften och hamnar till slut bara några dm ifrån bebisen. Pappan till bebisen blir förskräckt när han ser att något plötsligt kommer flygande mot bebisen och reser sig upp, försöker ta tag i armen på 6-åringen (men får inget grepp), höjer rösten och utbrister ungefär "vad fan gör du!". 6-åringens mamma blir jättearg och börjar skrika att pappan inte får göra så, pappan är fortfarande i chock och blir ännu mer upprörd när han blir utskälld och säger något i stil med att de måste göra någonting med barnet. 6-åringen å andra sidan skrattar och springer vidare och fortsätter kasta saker omkring sig.

    Efter en stund försöker bebisens mamma prata med 6-åringens föräldrar och förklara varför pappan gjorde så, att det inte är okej att kasta saker på andra osv. Mamman till 6-åringen säger att denne inte ens siktade på bebisen, att bebisens föräldrar är ljudkänsliga och att de borde ha sagt till dem att de skulle säga till sitt barn att inte göra så. Hon är också jättearg på bebisens mamma för att hon inte står på hennes sida.

    Efter mycket bråkande och anklagande hit och dit säger bebisens föräldrar att vi får höras när alla har lugnat ner sig, eftersom de inser att detta inte går att lösa här och nu, och de packar ihop och åker därifrån.

    Nu till två stora frågor där åsikterna går isär:

    Vilken del i händelseförloppet har störst betydelse i denna situation?

    1. 6-åringens utbrott och dennes föräldrars agerande under tiden

    2. Bebisens pappas reaktion och agerandet av bebisens föräldrar efteråt

    Och vem bär störst ansvar i detta?

    1. 6-åringens föräldrar som inte sa till sitt barn

    2. Bebisens föräldrar som inte sa till 6-åringens föräldrar att säga till barnet

    Hur resonerar ni om detta?

    Jag förtydligar gärna om något är oklart.

  • Svar på tråden Skilda åsikter om var gränsen går splittrar familjen
  • Anonym (Hanna)

    Bebisens pappas reaktion var absolut inte okej om det handlade om ett papper som var nära att landa på bebisen(som inte ens gjorde det). Man får varken svära åt eller grabba tag i ett barns arm hur som helst.

  • Anonym (K)

    1 och 1. Man hinner inte säga till 6-åringens föräldrar att säga till sitt barn att inte kasta när det händer på en millisekund, och man ska så klart aldrig kasta nånting alls mot små barn som man inte exakt vet vad det är.

    Den förb.... 6-åringen är ouppfostrad och det ligger helt på föräldrarnas ansvar. Slapphänta och konstiga verkar de.

  • Anonym (Jj)

    6-åringens föräldrar är uppenbart slapphänta. Bebisens föräldrar är överspända. Båda parter har gjort fel.

  • Anonym (Sss)

    Jobbig situation. 6-åringen låter väldigt jobbig och ouppfostrad, men 6-åringar kan å andra sidan faktiskt vara riktigt gräsliga, det är ju en ökänd ålder. Dock tycker även jag att bebisens pappa överreagerade. Så gör man inte mot ett barn även om det är en asjobbig 6-åring.

  • lövet2

    Klantiga föräldrar överlag. 6-åringar är pest och pina. De rår inte för det (en viktig del i deras utveckling) men föräldrarnas uppgift då är att sätta rimliga gränser. De måste få vara pest och pina, men de måste inte få bete sig hur som helst. 6-åringens föräldrar borde ha skickat barnet från bordet direkt och sedan inte låtit barnet springa runt matbordet. De skulle ha sett till att 6-åringen var i ett annat rum medan de åt.

    Babypappan var förstås överbeskyddande, som man gärna är när man har en baby. Men han måste lära sig att behärska sig. Inte ryta och svära åt barn, hur jobbiga de än är. Men visst, det var förståeligt. Han borde dock genast ha bett föräldrarna om ursäkt för sitt utbrott och förklarat att han blivit rädd att babyn skulle bli träffad av något 6-åringen kastade.

    Alla gjorde fel i situationen, men värst var att de alla betedde sig som fårskallar efteråt. Väx upp!

  • Anonym (...)

    Föräldrarna borde sagt stopp ang att springa runt bordet och slå på syskonets leksaker. Samtidigt vet vi inte hur barnet reagerar på tillsägelser. Det är möjligt att de helt enkelt försökte lugna ner barnet tillräckligt för att det skulle gå att prata med det. Barn i affekt är sällan lätta att diskutera med...

    Beträffande avståndet. 1m är inte så nära och att ett kastat papper hamnar 1dm från bebisen... Det var dessutom ett papper, inte en kökskniv...

    På fråga 1 svarar jag därför både 1 och 2. På fråga 2 svarar jag 1.

  • cosinus
    lövet2 skrev 2021-05-16 23:45:44 följande:

    Alla gjorde fel i situationen, men värst var att de alla betedde sig som fårskallar efteråt. Väx upp!


    Dagens bästa sammanfattning på FL, hatten av :)
  • Spucks
    MsNugget skrev 2021-05-16 22:45:09 följande:

    Vilken del i händelseförloppet har störst betydelse i denna situation?


    Jag tycker att en enskild händelse inte har mycket betydande överhuvudtaget, alla kan ju ha en dålig dag. Men föräldrarna till 6åringen verkar ju inte tycker att barn ska uppfostras, därför skulle jag personligen inte ha något intresse att tillbringa tid med dem. Det är bara jobbig.
  • Anonym (lätt)

    Jag tror att när bebisen är 6 år kommer allt att bli mycket tydligare för bebisens föräldrar. Kanske mycket tidigare än så, 

    Det är inte lätt att vara förälder, varken till en skyddslös liten bebis eller en trotsig 6-åring. Man tänker när man har en liten att man ska alltid si och aldrig så, men så stor man där med ett alla sina principer och uppfostringsidéer och ska möta en liten människa. 

    Jag skulle kunnat reagera som bebisens föräldrar när jag hade en bebis, och som 6-åringens föräldrar när jag hade en 6-åring. 

  • Anonym (Såja)
    lövet2 skrev 2021-05-16 23:45:44 följande:

    Klantiga föräldrar överlag. 6-åringar är pest och pina. De rår inte för det (en viktig del i deras utveckling) men föräldrarnas uppgift då är att sätta rimliga gränser. De måste få vara pest och pina, men de måste inte få bete sig hur som helst. 6-åringens föräldrar borde ha skickat barnet från bordet direkt och sedan inte låtit barnet springa runt matbordet. De skulle ha sett till att 6-åringen var i ett annat rum medan de åt.

    Babypappan var förstås överbeskyddande, som man gärna är när man har en baby. Men han måste lära sig att behärska sig. Inte ryta och svära åt barn, hur jobbiga de än är. Men visst, det var förståeligt. Han borde dock genast ha bett föräldrarna om ursäkt för sitt utbrott och förklarat att han blivit rädd att babyn skulle bli träffad av något 6-åringen kastade.

    Alla gjorde fel i situationen, men värst var att de alla betedde sig som fårskallar efteråt. Väx upp!


    Håller med
  • Anonym (Göran)

    Föräldrar idag förstör sina barn. 6-åringen är en vilde.

    Sluta försvara hans beteende. Det är självklart att bäbisen pappa till slut reagerar. Han fick säkerligen nog. Ett papper kan skada ögat om det träffar väldigt illa.

  • Anonym (X)

    Föräldrarna borde sett till 6-åringen, men bebisens pappa låter galet överspänd.
    Är han alltid sån? Det kommer ge lika mycket problem för hans barn som de andras släpphänthet ger deras.

  • Anonym

    Det var föräldrarna till 6¨åringen som gjorde fel. Det var helt respektlöst att han fick härja så vid middagsgästerna. Mycket tråkigt för 6-åringen som inte vägleds i hur man beter sig bland andra människor. Det är han som är förloraren.

Svar på tråden Skilda åsikter om var gränsen går splittrar familjen