För det första. Det är inte hon som förstör för dig. Det är du själv som väljer att låta henne förstöra för dig. Kan låta grymt men att inte kunna släppa och gå vidare tyder på en osund traumatisk bindning. Att se dig själv som offer och ett ex. som förövare är rejält omoget. Relationen är slut, acceptera känslorna runt detta och gå vidare.
Precis. Problemet med de här "ta dig i kragen", eller "skärp" till dig, är att det inte fungerar.
Det fungerar bara för den det fungerar på. Förmodligen i det här fallet sådana som har lättare att lägga saker bakom sig.
Och då kan det vara lätt att tro att bara för det var lösningen för en själv, så kan alla tänka så.
Ofta behöver folk komma till en nivå för att kunna "ta sig i kragen".
Däremot kan jag hålla med de som skriver, prata med en ny psykolog.
Jag har också mött psykologer som har liknande sätt. Att de ska skak om en genom att vara kliniskt hårda.
Men det gör bara att man sluter sig eller säger det som de vill höra. För att det ska funka med terapeuter så måste de kunna känna av vad man behöver.
Vad är det för trams att påstå att jag säger åt TS att han ska fortsätta vara offer?
Men folk ÄR olika. Vissa kan göra en höftledsoperation och linka i väg efter några timmar, för andra tar det längre tid. Vi är alla olika.
Och att inte respektera att andra kan behöva längre tid än det ni "ta-er -i-kragen-förespråkarna" är knappast produktivt. Det riskerar bara att få en att känna sig än mer värdelös.
Utgå inte från dig själv när du medicinerar andra.
Och NEJ, jag har inte sagt att TS ska vara ett offer, NEJ han ska inte ge upp utan leta efter det som kan hjälpa honom.