Hon förstörde mig....

Bra! Lycka till du med

Ibland behöver man höra något annat. Här kommer min åsikt och jag kommer typ bli hatad för den:

Du måste bestämma dig för när det får vara nog. Två år är lång tid att må dåligt. Oavsett vad människor i tråden säger. Ska du verkligen ge henne mer makt över ditt liv genom att låta hennes handlingar påverka dig så hårt. Är det rätt mot dig? Du slösar din tid och när du är ute på andra sidan så kommer du ångra all tid du slösat på att må dåligt.

Nej, hitta en annan psykolog. Du behöver komma ur din loop. För det är en loop du är i. Tänk typ, vi träffades, vi var lyckliga, hon var otrogen, nu är det över och jag är över henne.

Du måste komma vidare, du slösar ditt liv. Och då behöver du göra sådant som gör ett du kommer vidare. Det du gör nu är inte i behöver. Du behöver leta efter det som gör att du blir glad och lycklig igen.

Kul resonemang. Bara att konstatera att du inte har minst sagt noll koll på hur man tar sig vidare i livet när det drabbar så som livet tenderar att göra. Har inte på minsta sätt tagit mig genom det jag drabbats av på egen hand. Det var tufft och gjorde jävligt ont men kan garantera att det man behöver är personer som ger perspektiv och som lär en att hantera det som gör ont inte personer som säger att man behöver tid för att lägga saker bakom sig. Att lägga saker bakom sig fungerar inte, utan det som är vägen framåt är att acceptera att det gör ont. Dumheten att tro att det går över om det får tid kommer bara att bita i svansen vid senare tillfälle.

Det stämmer även om det inte har med detta att göra. Vem annan har han att skylla på tycker du. Var det Malena Ivarsons fel för att hon på fräcka fredag visade en film med en trekant som skapade fantasier. Självklart kan han inte skylla på någon annan. Han gick in i det helt frivilligt och han kunde när som helst sagt att det här känns inte bra men väljer att bara gå där ifrån i tron att hans fru och jag kunde läsa tankar. Livet är tufft ibland men man får faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Samma sak med TS i den här tråden, livet drabbar ibland och man kommer under livets gång råka ut för att folk sviker och är oärliga så är det bara men man väljer alltid själv i vilken utsträckning man vill vara ett offer för andras handlingar. Har aldrig påstått att det är enkelt men ju förr man accepterar att det gör ont och hittar en acceptans för detta desto snabbare kan man gå vidare med livet. Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterium och dagen är en gåva. Hur man väljer att leva dagen och hur mycket man vill låta gårdagen fläcka ner dagen är ett eget val.

Är det inte lite det KBT bygger på? Att man utsätter sig för känslan man har problem med lite åt gången och lär sig hantera den tills den inte längre blir ett problem?

Skönt att vi förstår varandra. I detta har du egentligen hela grunden i Mindfulness, RAIN, NLP, Tantra och många andra metoder för att hantera stress och jobbiga känslor och bli mera närvarande i livet här och nu.

Ok, kan du förtydliga lite?

Örjan och jag verkar vara överens om att det är bättre att lära sig hantera känslor än att förtränga dem. Är det något du inte håller med om?

Fast spelar det någon roll VEM som säger något? Frågan i sig är ju inte annorlunda för det?

Vad tycker du själv... tycker du det är bättre att lära sig hantera känslor än att förtränga dem eller tycker du inte det?

Förstår vad du menar men det förutsätter ju att just denna Örjan är samma Örjan både du och jag argumenterat mot i andra trådar 

Men objektivt sett och i just denna fråga om känslor så kan jag ju faktiskt hålla med honom om att det är bättre att försöka hantera känslor än ätt förtränga dem.
Och med hantera menar jag givetvis på ett värdigt sätt.

För om man sätter in det i TS problematik så även om känslorna för exfrun är obefogade och irrationella eftersom hon behandlat honom som skit så är finns de ju där och han behöver hitta något sätt att hantera dem. Visst skulle han kunna försöka förtränga dem men jag vet inte om det är så bra att förtränga saker. Jag tycker det bara är ett sätt att skjuta problem framför sig.

Det där är intressant, för många väljer ju att stanna och det används ofta som argument för att otrohet inte måste betyda slutet för förhållandet. Men när man pratar med människor som stannat så verkar ju ganska många (om inte de flesta) ånga att de stannade eller iaf inte något de skulle råda någon annan att göra. Det verkar ju vara rätt få som är nöjda med sitt förhållande efter en otrohet även efter lång tid.