Var detta OK agerande av läraren (kollektiv bestraffning)?

Om jag svarar som skyddsombud på en skola, absolut. Det handlar inte om kollektiv bestraffning utan om hur en lärare inte kan förväntas utföra omöjligt arbete utan att riskera sin egen hälsa eller säkerheten för eleverna. 

Som förälder? Samma svar. Som anställd? Tveklöst.

Vill du vara arg på någon, kontakta rektorn och fråga varför inte läraren får rätt resurser för att kunna ta klassen på utflykt, men läraren ska du INTE ge dig på.

Tycker att det är ytterst märkligt att TS inte svarar på frågan varför hon inte ställer upp som föräldraresurs på utflykterna.

Alla andra utom "jag" ska ta ansvar? Alla andra människors uppgift är att serva ",mig"n och ge mig allt det jag kräver?

Som lärare själv kan jag intyga att jag hade vägrat att ta med klassen ut på utflykt om en eller flera elever inte lyssnar på instruktioner eller uppmaningar i ens i ett klassrum.

Och jag tar aldrig med en klass ensam annat än närmast skolan. Man måste vara minst två per klass ifall nåt skulle hända osv.

Dock hade jag inte sagt att det berodde på enskild elev/ händelse, utan sagt att vi inte hade möjlighet att genomföra utflykten pga personalbrist och jag antar att föräldrar med klassen går bort pga covid.

Om jag var i dina skor, ts, hade jag kontaktat rektorn och sagt att resurser att stötta läraren och övriga elever måste till genast, helst för länge sen. Det låter som en dålig miljö för såväl elever som lärare.

Att barn eller ungdomar skriker i örat är tyvärr inte helt ovanligt. Många lärare har problem med hörsel och röst.

Arbetsmiljön i form av hjälpmedel och resurser har inte hängt med i samma takt som klasserna blivit stökigare. Förr slog man barn som inte lydde och lektionerna var knäpptysta. Idag talar man dem till rätta. I helgeupp och individuelt i den mån det går. Det sliter på rösten. Och hörseln tar skada av år efter år med buller.

För några år sedan hade jag en elev som skrek i mitt öra några gånger. Jag har kraftigt nedsatt hörsel efter detta.

Jag tror tyvärr inte du förstår vad ditt lilla barn kan vara kapabel till i grupp. Och hur ansträngd situationen är på skolor idag. F.ö. bör man inte genomföra utflykter nu pga covid.

Läraren känner säker att det är ohållbart att göra en utflykt med klassen såsom läget är. Det handlar ju om säkerhet och även lärarens arbetsmiljö. Om klassen inte kan hantera sig så kan klassen inte göra alla aktiviteter.

Jag förstår att du ser det som att ditt skötsamma barn straffas för att ett eller några andra barn bråkar, men läraren måste se klassen som en helhet och göra aktiviteter som hela klassen kan delta i. 

Tänker du att det vore rimligare att utesluta några av barnen och låta resten av klassen åka? Hade det känts okej om ditt barn var ett av dem som inte fick följa med?

Det är svårt för ett barn att avgöra hur högt en annan person skrikit i lärarens öra. Att någon bara talar i normal samtalston i ens öra kan göra ont. När någon då skriker finns det ingen möjlighet att det inte är plågsamt, förutsatt att den andra har någotsånär fungerande hörsel.

Jag tycker att läraren agerade rätt. Klart det blir tråkigt för klassen att det inte blir någon utflykt, men om situationen är så illa som du beskriver är det ju bättre att de stannar kvar på skolan. Förstår helt klart att läraren inte vill bege sig ut med en sån klass, resurs eller ej.

Att skriket i örat blev droppen är ju inte heller konstigt. Lärarens hörsel kan ju ha blivit ordentligt skadat av det och nu vill hen bara överleva resten av terminen med så få incidenter som möjligt.

Ville ditt barn verkligen åka på utflykten kan ju ni som familj åka dit själva någon dag istället? 

Ett redan skadat öra tar också med stryk än ett friskt öra, och lärare har relativt hög risk att utveckla hörselskador dels pga allmänt hög ljudnivå i ett klassrum, matsal etc, och sen sånt här som kan hända antingen medvetet eller omedvetet skrik nära öronen. 

Dessutom är det så att ljusa, pulsljud som ett barnskrik är, är mer skadligt än mörkare pulsljud.

Jag tycker det är helt horribelt att lärare får hörselskador!
Jag menar, det är ju inte ett gäng tryckluftsborrar de undervisar. Men tydligen.

Alla föräldrar har ett jobb att faktiskt  u-p-p-f-o-s-t-r-a  sina barn!

Jag undrar varför föräldrar idag tycks ha abdikerat. Det borde ta mig fasen vara ett "körkort" på att få bli förälder alternativt att man ska kunna fosterhemsplacera barn mycket lättare än idag. Klarar man inte av att fostra sina barn så ska man inga ha, så enkelt är det. De föräldrarna bör istället skaffa en hund eller hamster.

På slutet av 60talet blev vår skolresa inställd för att några killar rökt i skogen  bredvid skolan.Det var verkligen kollektiv bestaffning.

"vanligt" eller inte men det är väl bra om läraren kastar in handduken och inser att hen inte klarar sin uppgift? Ta ut en hel klass på ett äventyr där ingen klarar att styra är väl värre?

Ja det var lite tuffare på den tiden. OT OT men jag har t om stått i SKAMVRÅN på skolan! Ja så kunde det vara back in the days Vad hade jag gjort? Jo jag var liksom "ansvarig" att öppna och vädra på rasten men hade ju aldrig öppnat ett fönster själv och den där "haken" visste jag inte hur man använde, jag var 7,5 år *typ". Fönstret åkte igen...kvavt i klassrummet och jag i SKAMVRÅN! (landsbygdsskola tidigt 60-tal) Nä jag är inte bitter.................ja lite kanske

Också konstigt eftersom det på den tiden i princip var tillåtet att röka i skolan. Men det kanske var för att de rökte i skogen ist för i rökrutan?

Det beror ju på ålder på eleverna också.

Man fick bara röka med skriftligt tillstånd av förälder mot slutet av 60-talet. Rökrutans storhetstid var först på 70-talet.

Så jag gissar att dessa inte hade tillstånd och dessutom rökte i skogen där de kunde vålla brand, och det sågs allvarligt på då.

sites.jmk.su.se/laget/350-koll-pa-laget-rokrutans-historia