Mina föräldrars hund bet vår lille son

Du har bara dåliga vi var för en kan g å till attack, inget annat.

Utan den här hunden är van vid äldre människor och inte van vid barn.

Du vet ju inte om din 2åring har varit på hunden av ren nyfikenhet och 2vårinhar brukar inte vara "försiktiga" klappa fint, klappa lugnt och visat hur man är med hund?

Hade det varit fin hund och varit med från början av din graviditet så hade inte hunden varit så. Och nu är det dina föräldrars hund och förväntar mig att det inte finns småbarn förutom din 2 åring.

Fin 2 åring kanske har gjort nått så det har blivit mer hårdhänt. De vet ju du inte heller.

Så länge du känner en osäkerhwt bland hunden kommer den känna det. Så nu måste ha en ny energi oxh ta över kontrollen. Ja det finns hundcocher. Men många är rätt dåliga och endel är duktiga på ditt jobb. Leta efter rätt person.

I detta fall så tycker jag att dina föräldrar kunde ha sagt ngt tidigare och nu borde ha haft lite mer koll på erat barn. Barn i den åldern kan vara hårdhänta utan att mena ngt.

Allt beror ju helt på vad hunden vaktar.

Har hunden visat tendens att vakta mat tidigare? Om inte så är det svårt att vara säker på att hunden inte kommer vakta även annat för barnet.

Om hunden faktiskt vaktat mat tidigare men inget annat bör ni kunna vara trygga med att hunden heller inte vaktar annat.

Men generellt kan ju hunden vakta leksaker, sovplats, kök, matskål, husse och matte osv.

Enligt min mening bör barnet aldrig få gå fram till hunden själv. Hunden skall komma till barnet.

Allt för många hundar utsätts för barn. Man tycker det är gulligt att de gosar, och så ser man egentligen tydligt att hunden är obekväm

Leksaker, ben, tappade matsmulor. Tom matskål. Lite olika vad hundar med resursförsvar kan reagera på. Och såklart om ni/sonen inte ser mindre undvikande signaler när hunden börjar säga ifrån.

För sonens skull bör ni absolut låta honom få vara nära hunden igen för att han inte ska utveckla rädsla för hundar. Sen definitivt ha bättre uppsyn

Jag personligen skulle se till att barnet får träffa andra hundar istället.

Verkade han rädd efter bettet? Vårat barn blev skrämt i stunden men har trots att hon efter detta inte haft kontakt med vår hund, och heller inte närkontakt med andra hundar, utvecklat någon rädsla för hundar.

Om du är orolig själv så tycker jag absolut inte artnamnet skall vara i samma rum som hunden. Förutsättningen är det är att både du och dina föräldrar inte är stressade då hunden kommer känna detta

Det är ju inte sällan så att raser som uppfattas som mysiga "familjehundar" som golden retriever, Cocker spaniel osv i högre grad utsätts för småbarn just för att de anses lugna och snälla, och därmed inte ovanligt att olyckor sker eftersom barnen tillåts krypa fram till marskålen, dra dem i päls och svans osv.

Föräldrarna hade ju ändå varit med om att deras Cocker hade blivit dragen i pälsen och svansen av ett annat barn, kanske blev hunden då osäker och avog mot barn.

Är övertygad om att även vår genomvönliga Cocker som älskar barn hade kunnat bli avog om hon blivit slagen, dragen i pälsen, och inte fått äta eller sova ifred.

Man ska ju aldrig någonsin låta ett barn gå fram till en hund som äter eller ligger och sover. Det skall de läras från bebisåldern. Jag är själv inte trevlig om någon väcker mig mitt i natten, eller tar min tallrik vid middagen.

Det är oerhörda krav att sätta på en 2åring att hantera en hund självständigt. Så det är ni vuxna som får ha smarta lösningar för att hund inte ska råka/behöva bita eller själv "ta ansvar".

Är ett barn nära en hund behöver man ha uppsikt och en stark känsla över hur barn och hundar beter sig. En jättesnäll hund kan utan att mena något illa faktiskt råka putta en unge ner för en trappa, eller "råka" springa ett varv med kopplet så att ett litet barn får det olyckligt.

Man kan inte lära ett barn att inte göra fel, man kan se till att det inte blir några tillfällen där hund kan skada småbarn! Det låter i mina öron rätt slappt att låta 2 -åringen öppna dörr till hunden alldeles nyss efter att han blivit biten. Det låter som DÅLIGT riskmedvetenhet att så snabbt låta hund och barn mötas utan att vuxna faktiskt har ordentlig kontroll.

Rent krasst, OM ni inte har lite panik nu och funderar på hur man skyddar barnet, så tar ni nog inte detta på tillräckligt allvar. Denna hund högg dessutom mot ansiktet....

Tvååringar klappar inte fint, så det finns risk för att ditt barn gjorde illa hunden. Om hunden och barnet skall vara tillsammans måste ni vakta. Låt inte barnet krypa runt på golvet tillsammans med hunden om ni sitter och fikar. Hjälp alltid barnet om det vill klappa. Våra barn fick aldrig klappa djur själva när de var så små att de inte kunde kontrollera sina armar. Vi höll i handen så att beröringen inte blev för hårdhänt. Om ni inte kan ha full koll så är ett galler bra.

Men samtidigt skriver du ju att ni inte har haft så bra koll. Barnet har inte gjort hunden illa, vad ni vet och ingen hann se. Det är bra att lära barn att aldrig gå emot ett djur och att man sätter sig ner när man ska hälsa. Många föräldrar kräver att djur ( framförallt hundar ) ska tåla vilken behandling som helst. De låter sina barn jaga duvorna på torget istället för att lära dem att respektera djuren. Jag säger inte att du gör så.

Jag har full förståelse att olyckor händer och att det kan vara väldigt svårt att SE innan vad som faktiskt är farligt och olämpligt! NU däremot beter ni er fortsatt oansvarigt utifrån din beskrivning.

Du har en hund som bits! Vilket inte är ovanligt, men det ÄR grovt att oprovocerat bita en 2 åring i ANSIKTET! Du står med en klängig hund och låter en tvåårig öppna den dörr där hunden senare är instängd!

Detta säger mig att du behöver någon som faktiskt påpekar att minitiös koll är precis det du behöver. Eller att åka till en mindre farlig plats med ditt barn.

Jag har full förståelse för hur svårt det är att ha 100% koll på barn och hundar. Men i vissa situationer behöver man göra nya riskbedömningar och FIXA fram så att det under inga omständigheter kan hända igen.

ÄVEN om det innebär att säga till sina egna föräldrar att de antingen får koppla sin hund, stänga in den, eller så åker ni HEM. Det är DITT beslut att faktiskt fortsatt utsätta ditt barn för en hund som bits!

Har hunden alltid haft resursförsvar dvs försvarar mat,leksaker mm? Om inte tycker jag dina föräldrar ska börja med en grundlig undersökning av hunden då förändrat beteende ofta beror på syn/hörselförändringar och/eller smärta.

Personligen skulle jag inte låta barnet ha närkontakt med hunden i fortsättningen då den markerade hårt. Undrar varför dina föräldrar tycker det är ok att låta barn och hund umgås då dom vet att hunden tidigare gjort utfall mot barn.

Självklart ska hunden få äta ifred.

Men samtidigt så är en så våldsam attack utan förvarning INTE ett normalt eller önskat beteende. Blir lite förvånad över att så många påstår detta.

Världen kryllar av hundar som absolut inte skulle gå till attack för att någon klappar dem vid matsituation eller till och med tar maten ifrån dom.

En familjehund ska tränas i att hantera detta.

Förslag

1) åk hem och hälsa inte på dina föräldrar innan de har en fungerande lösning.

2) ta hunden till veterinären och kolla så att den inte har några hälsoproblem som kan förklara varför den plötsligt anfaller.

3) håll barnet i handen när ni är nära denna hund och låt någon annan hålla hunden.

4) Vänta med att låta hund och barn umgås tills barnet är 4-6 år.

5) fråga en granne om den kan passa hunden när ni är på besök.

6) skruva upp lite barngrindar, vält ett bord framför dörröppningen, använd vad som finns.