Mina föräldrars hund bet vår lille son

Du har bara dåliga vi var för en kan g å till attack, inget annat.

Utan den här hunden är van vid äldre människor och inte van vid barn.

Du vet ju inte om din 2åring har varit på hunden av ren nyfikenhet och 2vårinhar brukar inte vara "försiktiga" klappa fint, klappa lugnt och visat hur man är med hund?

Hade det varit fin hund och varit med från början av din graviditet så hade inte hunden varit så. Och nu är det dina föräldrars hund och förväntar mig att det inte finns småbarn förutom din 2 åring.

Fin 2 åring kanske har gjort nått så det har blivit mer hårdhänt. De vet ju du inte heller.

Så länge du känner en osäkerhwt bland hunden kommer den känna det. Så nu måste ha en ny energi oxh ta över kontrollen. Ja det finns hundcocher. Men många är rätt dåliga och endel är duktiga på ditt jobb. Leta efter rätt person.

I detta fall så tycker jag att dina föräldrar kunde ha sagt ngt tidigare och nu borde ha haft lite mer koll på erat barn. Barn i den åldern kan vara hårdhänta utan att mena ngt.

Vad finns det för andra farliga situationer än mat och sömn? Jag har aldrig ägt hund så jag har tyvärr inte så bra koll. Är leksaker farligt? Hundens leksaker ligger ju utspridda i alla rum och barnet vet inte skillnaden på dessa och sina egna leksaker. Vi har avstyrt när vi sett att sonen tagit hundens leksaker men det finns alltid risk att missa sånt.

Det är det här som är så lurigt, för vi har aldrig sett några tydliga tendenser att vakta något alls tidigare. Hunden har ibland snabbt plockat åt sig leksaker som barnet just lekt med, men inte visat irritation som jag kunnat se. Möjligen en viss svartsjuka när sonen blir gullad med, en det kanske är besläktat? Det här med ?se mig, och helst bara mig? är ju ganska normalt hundbeteende har jag förstått, men lite extra påtagligt när det gäller just den här hunden. Men hittills har ingen haft garden uppe eftersom han (förutom utfallet mot den andre lille pojken) inte visat några tecken på att norra, visa tänderna, bitas eller något närbesläktat. Vi har ju inte heller haft anledning att hindra sonen från att leka med hunden tidigare men jag håller absolut med dig, skulle vi se att han gör dumma saker med något djur eller människa så lyfter vi undan honom.

Det känns som om du bekräftar det jag misstänker, att det är bäst att hålla hunden och barnet helt åtskilda när vi träffar mina föräldrar. Har det hänt en gång kan det ju hända igen och risken att det uppstår en oönskad situation är för stor för att den ska vara värd potentiella konsekvenser. Har du upplevt att hunden blir ännu mer avogt inställd av en sådan lösning? Dvs att den associerar barnet till olika begränsningar?

Du, kom inte och säg vad som är rättoch fel.  Du har inte rätt det. Ni gjorde hunden osäker och frusrationen ni hade gick ut över hunden så är det bara. 

Jag har/haft och har Huskeys, dobermann, Pitbull,renrasig Schäfer, mm. Ingen utav de har varit så mot barn. 

Det går och lösa så är det. Kan man inte ha djur så måste man hitta en lösning. Man kan inte leva så det är inte rättvist. Mot hunden som är familjemedlem. 

Man ska generalisera bort och ha kontrollen över hunden. 

TS, föräldrar har curlat hunden och låtit den bli dominant.över sin mat, man ska inte ge en hund generellt mat när den är upphetsad, den ska vara lugn. 

Men är detta verkligen en så bra idé? Om han biter igen kanske inte pojken har samma tur. Jag offrar gärna pojkens relation till hundar till förmån för hans liv och hälsa. Han är fortfarande så liten jämfört med hunden att han fysiskt har svårt att försvara sig om något skulle hända igen.

Jag tror som sagt inte det är något fel på hunden, utan det är väldigt vanligt att hundar biter barn ?helt utan förvarning?. Vilket oftast inte är utan förvarning, man har bara missat signalerna. I en matsituation kan det vara extra klurigt om hunden har huvudet i skålen och man inte ser ögon och öron ordentligt.

Men jag måste tillägga att jag tycker ni resonerar klokt kring hela händelsen, det är förstås väldigt olustigt när det inträffar och kanske ännu mer så när man inte är hundvan.

Skulle tro att väldigt många hundbett härstammar från att hunden ska tolerera all möjlig skit från barnen för att husse eller matte anser att den står lägst i rang och helt enkelt ska tåla det.

Skulle tro att i princip samtliga fall av betten beror på att hunden känner sig hotad/rädd/obekväm och hade kunnat avstyras om de vuxna bara skött det hela bättre. Hunden behöver känna sig trygg och respekterad, inte vara lägst i rang.

Vi känner också ett par som bokade avlivning för sin hund eftersom den morrat åt barnet. Hunden hade ingen möjlighet att gå undan men föräldrarna ansåg att hundar ALDRIG får markera mot barn för då är den farlig.

Mina barn växte upp med stora djur och då är det extremt viktigt att man beter sig. Att inte springa i stallet är lika viktigt som att inte springa ut på vägen, eftersom utgången kan bli lika allvarlig.