Mina föräldrars hund bet vår lille son

Jag tänker som du, att hunden kanske associerade sonen med det andra barnet. De är ju inte helt olika till längd och utseende även om sonen nog varit betydligt mer försiktig i sin framtoning, i princip aldrig tagit initiativ till att röra hunden. Sen är det tyvärr svårt att i detta läge, lära vår son såpass avancerade saker som att inte störa hundar som äter eller sover, annat än att rent handgripligen förhindra att det händer genom att antingen stoppa honom eller ha en grind ivägen. Han är dels ganska selektiv med vad han vill lyssna på och ta till sig (kanske inte helt ovanligt för barn som knappt fyllt två) och dels kan han bara säga några enstaka ord. Förståelsen är bättre men fortfarande ganska begränsad. Det kanske finns barn som klarar det i den här åldern men tyvärr tillhör vår son inte den kategorin, hur underbar och söt och mysig han än är annars.

Jag har aldrig haft egen hund men har haft hundar när även nä jag har haft småbarn. Och jag tänker att det är samma som med småbarn och trappor, man tänker sig inte att ett så litet barn kan lära sig att aldrig röra sig för fort vid en trappa utan man sätter upp en grind för att skydda barnet. På samma sätt får ni göra med hunden. Låt hunden äta i ett eget rum, ha inte hund och barn i samma rum om barnet leker själv på golvet. Ska barn och hund hälsa görs det tillsammans med vuxen, dvs den vuxne ska vara 100% närvarande , ex sitta med barnet på golvet (kanske med barnet i knät). Barnet ska inte gå fram till hunden utan förä,der och barn sitter still och låter hunden om den är intresserad komma fram till barnet.

Detta även med hundar som alltid varit hur lugna som helst.