Orkar inte längre

Vi träffades när hon var 20 och jag 23. hon hade bott med sin pappa själv, och hennes pappa har gjort allt åt henne, jag tänkte ju såklart att hon behövde tid att mogna, och växa upp, lära sig ta ansvar o.s.v och att det skulle komma med tiden, precis som ett barn som växer upp och lär sig bli självständig..

 då hade hon inte heller fått diagnosen asperger.  vi bodde inte ens ihop när hon blev gravid och jag såg hennes "problematik" enbart som att hon var lite blyg och svårt att ta egna initiativ. men jag hade aldrig i min värld kunnat tro att problemen skulle vara så stora.