Orkar inte längre

Hon kan inte bättra sig eftersom det är sån hon är. Ska det bli någon förändring måste hon heller enkelt söka hjälp på riktigt och också ha viljan. Kan du ställa ett ultimatum? Gå till psykolog eller skiljas?

Uppfinn en tidsmaskin och åk tillbaka och träffa någon annan i stället. För ärligt talat, vem skaffar barn med en person som har så många utmaningar?

Hur tänkte du?

Hur kommer det sig att du valt att skaffa barn igen och igen med en person som du ser ner så mycket på? 

Jag ångrar så klart inte mina barn, de är det bästa jag vet.. och ja, jag vet inte. är för feg ärligt talat, har inte vågat säga nej.. hon bryter samman varje gång jag försökt och till slut har jag gett med mig :(

Vi träffades när hon var 20 och jag 23. hon hade bott med sin pappa själv, och hennes pappa har gjort allt åt henne, jag tänkte ju såklart att hon behövde tid att mogna, och växa upp, lära sig ta ansvar o.s.v och att det skulle komma med tiden, precis som ett barn som växer upp och lär sig bli självständig..

 då hade hon inte heller fått diagnosen asperger.  vi bodde inte ens ihop när hon blev gravid och jag såg hennes "problematik" enbart som att hon var lite blyg och svårt att ta egna initiativ. men jag hade aldrig i min värld kunnat tro att problemen skulle vara så stora.

Ja vad ska man säga. Jag har varit väldigt naiv hela tiden, och trott att allt skulle bli bättre om man bara ger det lite tid. Sen är jag väldigt konflikträdd, har svårt o säga nej. De gånger jag försökt har jag fått en verbal käftsmäll och blivit skuldbelagd. Jag förstör hennes liv osv.. har inte orkat ta den fajten :(

När fick du reda på att hon är psykiskt störd? Detta kan inte vara hälsosamt för barnen och dig? 

Förstår att det är svårt att lämna, men eftersom det tynger ner dig samt att du inte har någon kärlek till henne, varför gör du inte det?

Har hon fått diagnosen Autism så borde hon kunna få boendestöd. De kan hjälpa med att styra upp vardagen, se till att hon städar, tvättar, laga mat, ... som hon nu inte gör förmodligen för att hon har svårt att planera det.

Värt att kolla upp så hon får hjälp och du får avlastning.

På nåt vis känns det inte som om det är dig det är synd om här. Känns mer eller mindre som ett övergrepp att du hållit en kvinna utan förmåga att ens ta hand om sig själv i princip gravid under hela er relation. Och nu gnäller du över att livet inte går ihop. Känns lite äckligt då hon uppenbarligen har så begränsade förmågor.

Som någon skrev, hon kan inte ändra sig. Eller jo, hon KAN, men det kräver enorm energi från hennes sida vilket i sin tur gör henne orkeslös. 

Det finns en folkhögskola med internat i Örebro (just nu sker inte så mycket där, men förhoppningsvis är pandemin över eller iaf i schack snart) där man kan gå en linje jag tror de kallar allmän linje. 

Där får man lära sig sånt som att ta kontakt med myndigheter osv. Kanske kan det vara ett alternativ för henne framöver?
Den är på ett år har jag för mig. 

Sen så behöver hon struktur och rutiner. Man kan få hjälp av en boendestödjare tex, eller en kontaktperson som hjälper en med myndighetskontakter och liknande. Boendestödjaren är mer till för stöd i hemmet så hon klarar av vardagsuppgifterna. 

Men då måste hon vilja söka stödet.

Det du kan göra, om du vill och orkar, är att tex fixa ett schema, gärna med bilder och text. Måndagar, då ska hon tvätta en maskin tvätt. Kan hon inte tvätta lär du henne, det finns även jättebra bildstöd för sånt så hon kommer ihåg hur. skriv gärna också ut tider på schemat, antingen exakta tider, men det kan då bli svårt om det måste ändras av någon anledning, eller tex fm och em. 

När hon har fått rutin på tvätten kan man lägga in att bädda om sängarna varje xdag. Sätt bild på schemat och ha bildstöd för utförandet om det behövs. 

Sen kan man lägga in att packa ett barns gymnastikkläder (eller vad du nu känner skulle passa hos er), bild på schemat och bildstöd med vad som ska finnas med i väskan. 

Jag gillar bilderna från widgit, det kostar att vara med, men finns en gratis provmånad om man vill testa. Ibland kan man också få detta via habiliteringen. Det finns också pictogrambilder, de är svartvita och mer enformiga. En del fungerar bättre med det. 

Ang körkort, det måste hon ha intyg från psykolog för att få ta, en del klarar inte av att ha körkort av olika anledningar. 

Jag tänker att en elcykel kanske är ett alternativ Det finns såna med låda framtill där man kan ha barnen eller en massa mat. Men då måste hon lära sig handla först... Idag kan man ju göra det via nätet och sen åka och hämta på anvisad tid ur en box, kanske är det lättare för henne. en del har ju även hemkörning.