Orkar inte längre

Allt för många gånger tyvärr..  du beskrev det på pricken. men att socialen skulle hjälpa oss, annat än att omplacera dem, finner jag osannolikt..  jag är fullt kapabel att ta hand om barnen själv, men det gör knappast mitt liv mer uthärdligt, då man utöver det man redan gör, dessutom får ta ansvar för tvätt, vara hemma och passa sjuka barn o.s.v, vilket hade lett till ökad frånvaro från jobbet till den nivå att jag inte längre kan sköta det som jag ska (är som sagt egen företagare utan några andra anställda).   Enda sättet jag hade klarat det är att hitta en ny, som helt plötsligt vill ta sig an rollen som plastmamma till 6 barn, jo men tjena..

Något annat råd vi inte tänkt på förut? Men snälla. Du har fått tusen råd här. Det finns inget mer att göra än det vi redan har föreslagit. Du förväntar dig ingen magisk lösning, säger du, men samtidigt griper du efter halmstrån. Vad är ?rätt väg fram?? Vilket utfall vill du ha? Att du fortsätter leva med henne eller att ni går isär? Jag får intrycket att du bara vill ha bort allt det jobbiga, men inte har en aning om hur det ska gå till eller hur resultatet egentligen ska se ut. Med andra ord, det känns verkligen som om du vill att vi ska trolla.

Det absolut bästa för både dig och barnen är att du lämnar. Det är inte ditt ansvar att se till att hon får hjälp, men hade jag varit du hade jag i samband med separationen försökt se till att hon fått hjälp. Dels av ren medmänsklighet och dels för att hon ska kunna fortsätta fungera som människa, och därmed ha kontakt med sina barn.