Anonym (Teddy) skrev 2021-05-31 14:10:34 följande:
Ts har inte skrivit att han bara tycker att hon inte är stimulerande. Han har beskrivit flera svårigheter hos sin sambo och jag undrar fortfarande varför du tycker dig ha skäl att misstro ts beskrivning. Jag tycker han beskriver sin situation bra och finner inget i hans berättelse att misstro. Varför är det så hemskt att erkänna att en del funktionshinder och handikapp har en lägre intellektuell nivå? Det är att förminska dom problem som följer med en sån tillvaro. Det gagnar ingen att försöka dölja problem som man behöver hjälp med.
Sambon har haft boendestöd tidigare vilket man bara kan få om man har nedsatta förmågor. Men du tror fortfarande inte på det? Att andra stödinsatser inte har satts in är inte konstigt om sambon tackar nej till hjälp eftersom ts ju sköter om det hon inte klarar.
Varför i hela fridens namn ser du det som orimligt att ts beskrivning av sambons nedsatta förmågor och hur han måste täcka upp för vad hon inte klarar är sann? Jag tycker din ständiga misstro och ifrågasättande av ts säger mer om dig än honom.
Jag håller med om att ts nu måste ta ansvar för situationen han själv satt sig i.
Jag håller med om att ts "konflikträdsla" som gjort att han nu inte orkar är osund och är en del av problemet.
Jag har inte läst en enda rad att ts vill att sambon plötsligt ska börja bry sig om sånt "han tycker är normalt". Däremot uppfattar jag det som att ts känner en ensamhet i relationen eftersom det finns så mycket dom inte kan dela. En helt rimlig känsla enligt mig. Och att ts önskar att sambon skulle dela på allt man behöver göra i ett hushåll, varför är det konstigt? Ts har ju beskrivit att det finns mycket i ett vardagligt liv som sambon inte klarar som han har gjort. Klart att det är betungande i längden.
Tror du att ts har hållt tillbaka sambon så att hon inte har kunnat lära? Alltså menar du att det är ts fel att sambon inte klarar en massa saker som de flesta gör regelbundet? Jag har inte alls känt några vibbar av att ts skulle vara så kontrollerande. En normalfungerande individ har kapaciteten att själv se vad som behöver göras och tillsammans med sin partner fördela vardagens uppgifter mellan varandra.
Jag tänker att TS antingen överdriver sin sambos oförmåga på sikt, eller är oerhört oansvarigt gällande vad han tillåtit sig vara delaktig i.
Jag betvivlar inte alls att hon NU är i en situation där hon har stora svårigheter i vardagen, men tänker att TS också lägger en del av sina brister på mamman till barnen.
Självklart får man inte boendestöd om man inte behöver detta, men till saken hör ju också att man faktiskt kan behöva stöd i vardagen och ändå inte vara intellektuellt funktionsnedsatt intellektuellt. På samma sätt som att man kan klara sig alldeles utmärkt och ändå ha brister.
Utifrån TS beskrivning tycker jag det är anmärkningsvärt att han fokuserar på sin sambos tillkortakommanden, snarare än att ser till att barnen får den störning som behövs.
Jag är helt övertygad om att TS inte menat något illa med att stötta sin sambo, men genom att faktiskt betala räkningar, ta myndighetskontakter och framförallt låta henne bli gravid har han utsatt sig själv och barnen för ett situation där mamman inte vill ta emot hjälp. Eftersom barnen verkar fara illa behöver han ta ansvar på ett annat sätt så att barnen inte behöver leva på det sätt han beskrivit.
Efter egen föräldraledighet har jag också en bild av att det inte alltid är så att man hunnit laga mat och bytt glödlampa under dagen, utan att man ibland faktiskt inte hinner sådant. Jag tänker också att det är lättare att se sin partners tillkortakommanden än sina egna. Jag förutsätter att TS faktiskt behöver olika perspektiv på sin situation och att det är därför han ställt frågan. Är det så att hans barn far illa förtjänar han rimligtvis kritik i frågan.
Så antingen överdriver han hennes oförmåga, eller så är han oerhört oansvarig.
