Orkar inte längre

Vad är hon intresserad av och gillar att göra? Är barnen hennes specialintresse?

Undrar annars om det kan ha att göra med att hon är rädd att bli uttvingad på någon aktivitet med social fobi om hon inte har ett litet barn som tillåter henne vara hemma.Jag skulle tro att många av de sakerna hon inte klarar av, snarare har med social fobi att göra, möten med folk, boendestöd, läkartider osv

Ts, du kanske måste i slutändan välja, antingen lägga ner företaget och skaffa ett vanligt jobb, eller stå ut med relationen och situationen som den är. Jag hade valt att skaffa ett annat jobb om jag inte såg stor potential hos företaget och klarade av att anställa någon så jag kunde vabba.

Det kan såklart gå riktigt illa och hon verkligen inte klarar av situationen när/om du lämnar, och den enda skillnaden blir att du kan träffa någon ny och bo separat, men att hon fortsätter tjata om hjälp från dig och ringer dig hela tiden. Det kan ju också hända att hon tvingas till hjälp från sociala myndigheter. 

Jo, men rimligen fick ni inte 6 barn på en gång, utan du också

nån typ av svårighet, eftersom du faktiskt sett till att detta kunnat hända.

Det är inte bara din partners brister och svårigheter som ställt till det för er, utan att du också sett till att detta kunnat hända, genom att ge henne fler barn och faktiskt sätta igång och kompensera hennes brister så att det fungerat tillräckligt.

Jag köper inte att allt är hennes fel "bara" för att hon har diagnos och uppenbara problem. Rent krasst är halva "felet" ditt. Du har en del i detta.

Du kan inte skylla allt på din partner. Du måste ta ansvar för din del i detta.

Ja precis! Och tråden ropar: lämna! Medan TS fortsatt kan tycka att han är kompetent och ok förälder.

Jävligt oansvarigt att fortsätta skaffa barn med en person som inte hanterar att ha hand om barn.

Rimligtvis håller TS sambo en viss nivå, annars skulle BB och BVC reagerat.

Att ha 6 barn och dessutom en psykisk ohälsa gör att man ÄR annorlunda än folk i allmänhet. Vi snackar om en person som inte verkar fått växa upp till en vuxen person i samband med att barnen kom, utan där TS efter 6 barn börjar "inte orka mer" för att det är fel på min partner.

Självklart har hans partner problem, men 50% av föräldraskapet är TS. Han borde se sin del i detta och också ta emot stöd.

Jag svartmålar inte.. jag är måhända ingen expert på att komma på bra exempel och möjligtvis kan det vara så som vissa säger, att det kan vara brist på intresse inom vuxenvärldens områden, som gör det, och inte IQ i sig..  det kan inte jag bedöma. jag berättar bara vad jag upplever.  hon kan typ allt om barn, för det är hennes specialintresse (ofta har man med autismspektrum ett antal specialintressen), hon är utöver det även bra på namn på kändisar så som skådespelare, sångare/sångerskor o.s.v, hon har också intresse för det övernaturliga..   men hon saknar intresset och förmågan att lära sig saker hon inte intresserar sig för, varav det absolut mest bekymmersamma är fundamentala delar i ett samhälle och hur det är uppbyggt med olika instanser och myndigheter, teknik (verkligen all form av teknik) o.s.v.   oavsett om det beror på IQ eller inlärningsproblem eller vad det nu är, så kvarstår ju ändå problemet.,  hon tar helt enkelt inte in sådant hon inte gillar.

Att förutsätta att en person som har autism också har en intellektuell funktionsnedsättning utifrån att dess partner inte tycker att den är tillräckligt stimulerande är inget jag köper.

Bara för att det är vanligt, betyder det inte att det är så i detta fallet.

TS har skaffat 6 barn med denna kvinna och hon verkar ha haft stöd i en annan kommun, men utifrån vad TS beskriver är det inte några andra stödinsatser inkopplade.

Jag ser det som orimligt att TS är så kompetent som han beskriver, medan mamman är så nedsatt som beskrivs.

Utifrån att det är TS som inte orkar är det han som får söka hjälp till dina barn och faktiskt ta ansvar för att det inte fungerar.

Att råka få något, eller två barn med en person som inte förmår är mänskligt. Men konflikt-rädsla som gör att det "råkar" bli sex stycken barn är mer än ett problem hos mamman.

Utifrån TS beskrivning låter det tyvärr som att han plötsligt önskar att hans barnintresserade sambo plötsligt ska bry sig om allt som han tycker är normalt och hålla på och göra allt det där som han hela tiden gjort.

I min värld är det en hårfin balans mellan att stötta en person med behov av hjälp och att hålla den tillbaka genom att inte ge den möjlighet att lära.

Har läst hela tråden, dock i omgångar så kanske minns något fel.

Vill börja med att säga att 6 barn mellan 1 och 14 år är ingen barnlek. Herregud, jag har 2 st i åldern 7 och 12 och är supertrött ibland! I tråden låter det som om TS ägnar mycket tid åt jobb, och att sambon ensam sköter allt som har med barnens skötsel att göra. Tro 17 att hon inte också ringer samtal och byter glödlampor!?

Man måste inte vara allmänbildad och kunna ringa samtal till myndigheter för att vara en bra förälder. Sen låter det lite sådär med fixeringen vid andra personer. Men det framgår faktiskt inte alls i tråden hur hon är med barnen. Hon kanske lagar jättegod mat och ägnar dom massor med uppmärksamhet...inget vi vet.

Det vi vet är att ni har gjort er beroende av varandra. Hon är ekonomiskt beroende av dig, och du hade antagligen aldrig fått ihop tillvaron utan henne. Så gör det bästa av det och var snälla mot varandra.

*Inga fler barn.

*Gör upp en långsiktig plan över hur ni ska kunna gå isär och att båda klarar sig bra, både ekonomiskt och psykiskt. Det kommer kanske krävas att ni hjälps åt under många år framöver. Ni kanske måste hitta en annan lösning under ett antal år. T.ex. en liten övernattningslägenhet där en förälder bor varannan vecka.

*Säkra hennes ekonomiska framtid. Sätter du t.ex in pengar till hennes pension som kompensation för alla år hemma?

*Barnens välmående i fokus. Barn mår bl.a bra av föräldrar som mår bra och är snälla mot varandra och mot barnen. Och de mår bra av närvarande vuxna.

Hoppas det löser sig för er.

Hur kunde din sambo ens bli aktuell för huslån utan inkomst? Har du räknat med cirka 10k i underhållsstöd och det faktum att du inte är försörjningsansvarig för en annan vuxen människa i den nya kalkyken?

Sedan får jag inte dina utsagor att gå ihop. Din sambo klarar inget men samtidigt är du så beroende av att hon tar hand om barnen att du inte kan separera.

Jag kan också säga att jag är en fullt kapabel och driven person som i vanliga fall både heltidsarbetar och tar ett stort ansvar för hemmet. Under tiden jag helammade förberedde inte heller jag mat eller gjorde några stora hushållsinsatser. Och jag hade ett barn att ta hand om. Även om din sambo verkar ha en hel del problem som hon måste ta tag i undrar jag om du inte begär väl mycket av henne också. Med sex barn på 13 år har hon ju varit konstant gravid eller ammat, ibland troligen både och. Att hon är trött och deprimerad är inte så konstigt. Däremot är det så klart konstigt att hon inte verkar ha någon som helst insikt och istället vill ha ett sjunde barn.