Orkar inte längre

mson · 2021-05-27T16:47:08+02:00

Hej! Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14. Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne. Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle. Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv. Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb. Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen. Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra. Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt. Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra. Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar. Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig. Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne. Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv. Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra. Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram. Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt. Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete. Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi.. Vad ska jag göra??

Anonym (Purjo) skrev 2021-05-27 18:21:45 följande:

Du såg det inte komma trots 6 barn...
Ok att en person kanske inte visar vad hen går för innan första barnet, men du skaffar fem till. Och nu är det som det är.

Vad du ska göra? Ja eftersom separation inte är ett alternativ så får du väl fortsätta som du alltid gjort och fortsätta ta hand om allt. Kanske ha en plan vad som händer den dan du kraschar?
Du får helt enkelt acceptera att det var det här du valde, och väljer. Du valde henne och att skaffa så många barn, och där du gör allt i princip.

Personligen tror jag inte på att stanna i en relation som dödar en själsligt. Men du får väl försöka hitta sätt att stå ut, finns säkert personer i samma sits som kan ge tips.

Jag tror på att lämna. Hur hon hanterar det är faktiskt inte ditt ansvar, men jag tycker du ska prata lite med henne om saken. Vill hon inte separera så måste hon börja anstränga sig. Våga ställ krav! Och ge dig inte. Du måste vara bestämd och konsekvent. Du kan stötta henne om hon vill jobba för er, men finns inte viljan hos henne så måste hon ju vara medveten om att du kan lämna. Och då står hon där, utan någonting och med sex barn varannan vecka och ta hand om.

Gå och prata med någon som kan hjälpa dig komma fram till en lösning och ge dig perpektiv!!!

Fast risken är att hon inte kan ha barnen, och att han får ha dem på heltid.

Anonym (fer)

Mon 31 May 2021 10:29

#46

Anonym (Teddy) skrev 2021-05-28 01:11:41 följande:

Eftersom hon även har en intellektuell nedsättning tror jag inte du kan förvänta dig att hon ska kunna lära sig så mycket mer angående familj och hushållet än vad hon redan kan. Som hon är/det hon bidrar med nu är vad hon klarar av. Utgå ifrån det.

Men har hon verkligen det? Jag är inte så säker. En depression kan ju få en person att inte klara saker också.

Anonym (fer)

Mon 31 May 2021 10:43

#48

Vad är hon intresserad av och gillar att göra? Är barnen hennes specialintresse?

Undrar annars om det kan ha att göra med att hon är rädd att bli uttvingad på någon aktivitet med social fobi om hon inte har ett litet barn som tillåter henne vara hemma.Jag skulle tro att många av de sakerna hon inte klarar av, snarare har med social fobi att göra, möten med folk, boendestöd, läkartider osv

Ts, du kanske måste i slutändan välja, antingen lägga ner företaget och skaffa ett vanligt jobb, eller stå ut med relationen och situationen som den är. Jag hade valt att skaffa ett annat jobb om jag inte såg stor potential hos företaget och klarade av att anställa någon så jag kunde vabba.

Det kan såklart gå riktigt illa och hon verkligen inte klarar av situationen när/om du lämnar, och den enda skillnaden blir att du kan träffa någon ny och bo separat, men att hon fortsätter tjata om hjälp från dig och ringer dig hela tiden. Det kan ju också hända att hon tvingas till hjälp från sociala myndigheter.

Anonym (fer)

Mon 31 May 2021 10:59

#50

Jag tänker att om den sociala fobin är en stor del av svårigheterna, kanske ett personligt ombud kan vara till hjälp med vissa kontakter med myndigheter och kan även träffas och prata, och om det verkligen behövs förstås en god man.

Social fobi KAN vara ett del av autismspektrum, men det måste inte vara det, ibland går det att behandla. Depression bör gå att få hjälp med. Hon skulle även behöva ha en samtalskontakt. En som kan lägga mer tid än några tillfällen, tyvärr fungerar inte psykiatrin som den borde överallt.

Jag har en bror med asperger själv, han framstår nog utåt som att han har lägre intellekt för att han inte direkt vågar saker, men en aspergerdiagnos kräver hyfsat normalt intellekt, och det har han. Han brukade bara vara enormt blyg.Det har blivit bättre sedan han kom bort från våra föräldrar och till egen lägenhet och jobb osv

Anonym (fer)

Mon 31 May 2021 20:36

#85

Anonym (Teddy) skrev 2021-05-31 12:49:04 följande:

Det är rätt vanligt att man om man har autism också har nedsatt intellekt i varierande grad. En del är högfungerande, en del normalfungerande och andra lågfungerande. Jag förstår inte varför ni inte tror på vad ts beskriver.

Men just diagnosen asperger antyder att hon inte har nämnvärt nedsatt intellekt, för på den tiden man fick aspergerdiagnos var just intellektet det som avgjorde skillnaden mellan en asperger-diagnos och en autismdiagnos.

Jag saknar också ganska mycket allmänbildning, men jag har en examen i ett ämne inom naturvetenskap ändå. Jag tror det finns normalsmarta människor som varken kan mycket inom ett smalt område eller är allmänbildade.

Anonym (fer)

Tue 1 Jun 2021 22:55

#125

Anonym (*) skrev 2021-06-01 22:03:53 följande:

TS sambo har ju social fobi och vågar inte ens gå in i affärer själv, så inte så sannolikt att hon gillar att vara hemifrån ensam.

Hur menar du att TS tar energi från sin sambo? Och att han aldrig ger? HON tar massor av energi från honom, eftersom han får sköta i princip allt hemma. Han ger henne allt! Han har ju t.o.m. gett henne sex barn, fast han inte ville.

För att sambon ska kunna ?hitta ny kraft? och ?få chans till återhämtning och eget liv? efter en separation, så behöver hon massivt stöd utifrån i form av bl.a. boendestöd. Hon kan ju inte ta hand om sig själv.

Varför tror du inte att TS skulle klara en separation bra?

Köper verkligen inte han har gett henne sex barn, fast han inte ville. Du får det att låta som hon höll en pistol mot hans huvud och han inte ens deltog.

Anonym (fer)

Sun 15 Aug 2021 17:54

#164

Egon den stora skrev 2021-08-14 17:20:55 följande:

Alternativt så har nog ts egna problem som inte riktigt framkommer i denna text.

Jag tycker mig läsa det mellan raderna också.

Orkar inte längre

INNEHÅLL